pannkakshjärtat

du är skyldig alla sekunder och
stunder att leva ut dem helt och fullt, varje enskild gång.  

men jag försöker leva här
för jag har redan förlorat så mycket tid och gått miste om händelser
när jag skyndat förbi och sedan sett det vackra i någon backspegel och
önskat att jag varit där då det hände och inte velat vara någon annanstans hela tiden.

hemma ifrån stockholm
jag tvingade en haltande pappa att gå enda till söder
men det var trots allt bra för jag fick fynda en del och sådant är trevligt. 
ganska skönt är det ändå att få sova i sin egen säng, borta bra men
hemma helt klart bäst.



för tillfället nördar jag lasse lindh, funderar på vad jag ska äta till frukost
och kan väl tänkas att jag njuter av mitt höstlov med tvbrus i bakgrunden.
mina nya tapeter ligger i vardagsrummet och ska väl någon gång komma
upp på min vägg. det blir nog fint och bra :)   

stockholm mina damer och herrar

utsikten ifrån fönstret där jag sitter är  verkligen som skapat för lasses låt
söndermarken. ett grått höghus, gråvita skyar och träd till hälften täckta av
löv, till hälften nakna grenar.

än så länge har jag hunnit med att titta på min pappas brors motorcykel,
ätit jordgubbar med glass och grädde (ja, ni hörde rätt!), somnat tidigt
och vaknade, trodde klockan var nio men den var åtta. 

idag ska jag och sofias kamera ut på äventyr, självfallet är pappa och
farmor med på ett hörn. 

det skulle vara så enkelt att säga att det enda jag behöver är anna och jag i en telefonkiosk
eller johan och jag på bryggan i hjulsbro med ännu en trippelchoklad emellan oss. eller att
det enda som behövs är molnfria sommardagar med värme och sol och sofia och jag vid
kanalen. det skulle kännas enkelt om det enda som behövdes var jag och mina favoriter, två 
alkoholflaskor och radiomusik eller jag, stina och anna på ett bord vid birgitta skolan,
gapflabbandes åt något av våra otroligt bra skämt. om det enda som behövdes var en till
lasse konsert, ett stort hjärta målat på handen, lockar i håret eller uppsatt knut eller ännu en
till glass. 

jag skulle göra det enkelt om jag sa att jag behövde berga eller några människor som funnits
i mitt liv för länge sedan och det skulle vara enkelt att säga att jag bara behöver ännu en
promenad genom vidingsjö med lisa en solig sommardag vid gungorna. det skulle vara
bra att säga att det enda jag behöver är en kyss och varma händer, någon som håller i mig
när jag skakar som mest. (fast jag i ärlighetens namn vet att ingen håller kvar mig så länge)

jag tappar bara mitt hopp hela tiden och det är så svårt att försöka leta reda på det,
varje gång.

nevena och jag sa det på matten idag. Känns som att man missat att man börjat skolan och tror fortfarande man har sommarlov. så är det för mig, precis!

för det känns som att jag aldrig riktigt förstod när jag började skolan och helt plötsligt när det första provet dök upp fattade jag ingenting. jag har aldrig lyckats finna min plats i vardagslunket och höstkänslan. känns som jag befinner mig i snoozläge och aldrig riktigt vaknar till. min energi och ork är kvar bland lata sommardagar och nätter av äventyr på jakt efter lycka. 

vi kom varandra närmre
du och jag i vår
och jag är tacksam för
att du orkade lyssna




vi är sådana som klarar sig ändå
jag tror på oss :)

den här helgen har bjudit på rågarv, dansdansdans, russin, high school musical
briljanta ideer (ex malinas och min promenad), och alldeles för lite mat för min del.
ledigheten har också bjudit på lite små tårar, djupa samtal på ett tvättstugegolv
med världens bästa sofia, fina ord, vattenballongseffekten, vinisch listisch och försoning.

helt enkelt en helg som man säkerligen kommer minnas trots allt.
eller som stina och jag skulle sagt, helger är skiten :)   



<3

jag känner ett leende smyga fram som inte riktigt går att sudda bort
det var länge sedan jag kände den glädje jag sitter och små myser med just nu
suger på den likt en karamell man inte vill ska ta slut

jag laddar ner glad musik till en skiva, flinar åt att min pappa löd mitt 
tips om ekologiska grönsaker, pillar på bilder jag fotat, längtar efter en ny kamera
kryper upp min nya säng och tar ner mina stjärnor ifrån taket.

ler för jag vet att jag kommer att klara mig.

för första gången på mycket mycket mycket länge
känner jag mig tillfredställd och nöjd med mig själv
beror på att jag pluggat idag faktiskt, till mitt spanska prov.
 
därför tänker jag vara nöjd med mig själv idag
(för imorgon har jag en känsla av att nöjdheten kommer vara borta)

men trots allt, imorgon är det torsdag.
ännu ett prov att pricka av ifrån listan,
en dag närmare helgen,
en dag närmare höstlovet.


(och förhoppningsvis en dag närmare att återfinna mitt hopp)

Men i mitt trasiga hjärta

Så vet jag ändå det finns

En väg som ännu inte syns


(http://www.myspace.com/sofiakarlsson)