pannkakshjärtat

såhär på natten när man bara vill lägga sig i sängen & gråta sönder halsen har man turen att det finns världens finaste sofia som skriver "det löser sig stina" på ansiktsboken & gör en tusen gånger lättare.

helvete.

idag ska jag se lars winnerbäck i cloetta center i linköping. andra gången jag såg honom var på stångebro fältet. efter mycket om & men bestämde sig johanna & jag för att vi minsann skulle gå. det var min pappas födelsedag, det var otroligt varmt & det är ett av mina finaste konsertminnen från hela mitt liv.

(från & med nu får ni väl ursäkta mobilbilderna - den tiden har också funnits.)

 

jag har läst många som försökt sig på att beskriva men ingen tycks någonsin räcka till. det är något speciellt med konserter, det var någonting speciellt med den sommarkvällen. Kanske för att det var första utomhuskonserten med lars, kanske för att det var en riktig sommarkväll med varma vindar & molnfri himmel. Kanske var det för att det var tvåtusensex (& det året, den sommaren var magisk), kanske var det för det var johanna & jag, kanske för att vi skrek som bara den när han sa "finns det någon från vidingsjö här?", kanske var det mitt lockiga hår mickis fixat på morgonen (jag minns att jag kände mig fulast på hela fältet ändå.) 

kanske handlade det mera om att när lars gick upp på scenen spelade det inte längre någon roll att jag var fulast på hela fältet. det spelade ingen roll att den som stulit mitt hjärta i minst ett år stod några meter bakom mig. det hade inte spelat någon roll om det spöregnat, om det varit molnigt, om allt hade gått fel. när lars gick upp på scenen var det allt som betydde någonting.

  

det var en vän som sa till mig efter den första konserten jag var på (dock var detta inte lars winnerbäck.) "jag har inte kunnat sova på hela natten, det gick bara inte."

jag hoppas det händer inatt, jag har inte tänkt att sova iallafall.

& föresten, tack johanna för att du inte åkte till stockholm den där sjätte julidagen tvåtusensex. det blev ett av mina finaste minnen med dig så tack.  

det har varit en händelserik helg. det var steka med stekpanna & dunka the black pearl i jonte & felixs vardagsrum. det var sweat sweat sweat & piggelinshots på la scala. Det var svettigt & dans dans dans, posa vid den gröna väggen i köket & få ont i magen av för mycket söt cider.

det var riktigt bra skämt & höga skratt, det var klagande grannar & förfest i mitt kök. det var en lennart & nackvärk efter för mycket snurra-på-huvudet. det var lite för mycket av det starka, high five & pojkar i skjortor & kavaj. det var en nu artonårig malina som fick skönsång vid tolvslaget & mina fina små hjärtan, riktigt bra människor & ingen kamera vilket resluterar i att jag nu snott bilder från de få som hade en med sig.



trots värd helg, trots att man önskar att den aldrig riktigt ska ta slut gör den det & det blir måndagmorgon, regnet öser ner utanför fönstret & monarken får stå kvar under trappan. Trots mulen december måndag ställer lärarna in lektioner vilket blir likamed en spanska lektion på hela dagen.

åker hem & handlar potatisstripes i skillingen, kryper ner i As tröja vilket jag egentligen gjort i smyg enda sedan jag fick låna den igår. jag borde plugga spanska men det är så mycket annat man har lust med.



ännu mer för övrigt, idag är det två veckor kvar i skolan. två veckor kvar på vår näst sista termin. den näst sista terminen på folkunga, med sp3F, med mina små hjärtan, med en lisa i korridorerna som man aldrig lyckas springa på hur mycket man än vill, försöker & letar.

det är två veckor kvar på den näst sista terminen, på den sista höstterminen, den sista julavslutningen. den jag personligen har längtat efter, drömt om, gråtit för, skrikit & pratat om. det är två ynka fjuttiga små veckor kvar tills den sista julavslutningen & jag kan inte riktigt greppa, inte förstå att det är sant.