-
-
-
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med.
jag har gått på knä så många år i den här staden.
tåg upp till stockholm med mamma & i efterhand kan det bara konstateras ett par ting som att, stockholm alltid är stockholm & tåg måste vara det bästa färdsätt att ta sig fram på.
nu har jag iallafall fått min resa den här sommaren & jag känner mig ganska nöjd över det faktumet. hemkärleken gör sig påmind, nu igen.
förutom stockholm har den senaste veckan bestått av massor planer som helt enkelt gått åt pipsvängen, varje gång. med detta följde ett ostädat rum & en ouppackad resväska.
istället har jag roat mig med att måla nyckelpigor på stenar & plugga körkortsteori. någonting som för övrigt ger mig ångest & framkallar jag-vill-verkligen-inte-så-varför-måste-jag-&-vad-fan-har-jag-gett-mig-in-på-känslor. 
det var tärande på nacken i varje försök att höja blicken alla de där isande novembernätterna men någonstans slutade det värka, någonstans slutade man låtsas att varma element var hud & nu
hur ska man berätta om frusna händer som ingen vill värma, om varför man fyller sängen för att slippa känna en tom yta under den utsträckta handflatan, hur ett trassligt hår matchar ett trassligt hjärta,
förklara hur man blir en tova i sig.
-
& sen krockade jag in i någon en majnatt
någon med lent hår & ett namn som rullade bra på tungan.
-
(jag skulle aldrig klivit ur sängen imorse
det är skam att man inte förstår det förrän tjugotre:femtiotre)
tjugofem.
"ska du inte komma & titta, jag tittar på solen i ögonen, det är ju så j*vla bra?"
(25, det räcker nu.)
.
det blir inget göteborg.
three days thats to much till i get to see you, oh you're so worth waiting for.
ord blir lidande när allt man vill är att pussa på en väldigt saknad A mest hela tiden & de senaste dagarna har innehållit mycket sådant. & i tisdags övningskörde jag också hela vägen ut till ljungsbro & till och med backade upp på deras väldigt krångliga uppfart.
sen handlade dagen mest om allmänt flumm & den obligatoriska "ska vi inte köpa en pizza?"-frågan som bara sofia & jag kan. johan kom senare på kvällen & då blev de lyxig middag på uteplatsen, med lars winnerbäck toner strömmandes ut ur fönstret ovanför.
dagen efter, igår, blev det picknick mittpå vidingsjöskolans fotbollsplan tillsammans med den finaste lisa som existerar. äppelcider, chokladbollar, jordgubbar & chokladiga kakor som senare smälte i solen och en massa prat om allting som betyder & om ingenting som betyder det med.
& världens finaste kärleksberättelse bjöd min fina vän även på vilket jag inte kunnat smälta än. sånt som jag bara trodde hände i mina fantasier. du borde skriva ner den lisa, om du nu inte redan gjort det!
& nu mina käraste vänner tänker jag lämna staden ännu en gång. (och jag kan inte sluta tänka på att detta var vad jag önskade för flera månader sedan - att få fly från staden vid stångån.)
jag tar mitt pick & pack och åker till staden jag inte varit i sedan vi åkte dit på klassresa i nian, nämligen göteborg.
tjugofyra.
tårarna tog till sist slut i den där nittiosängen med vitmålade stålramar men någonting inuti skavde, mjukisdjurens blöta päls torkade
&
idag
slängde jag stenar ifrån mig själv, mitt i natten & det kändes lättare, slutade skava, inuti.
well he said something i didn't understand cause he was from the south of sweden.
hultsfreds festivalen var iallafall någonting av det bästa jag gjort i hela mitt artonåriga liv. trots magsmärtor, förkylning, blöta kläder, äckliga bajamajor & lite hemlängtan på slutet. det var så mycket mer!
det var tidiga morgonstunder med knäckebröds tuggande som skapade isningar i tänderna (i sig gjort av alldeles för mycket söt cider), det var morgonvandring i mysbyxor till bajamajorna, öronproppar, dunkande musik i öronen när man ska sova & discodans till klockan fem på morgonen. det var smyg ändringar av dialekter (malina var helt klart värst) och personer som däckar vid busshållplatser mitt i centrum, det var kebab ätande och langos.
det var sena nätter & tidiga mornar, det var världens bästa lars winnerbäck & annika var grym. det var en kram av simon norrsveden som förgyllde hela min natt och korta telefonsamtal hem till världens finaste A. det var väldigt vackra citat med johans röda penna på all hud som kan tänkas finnas & väldigt växlande väder, solsken, regn & kyla.
det var fylla & baksmälla, raserade tält och skitigt camp. det var camp statiol, camp ape & trevliga helsingborgare. det var lera & gummistövlar, smutsiga tygskor och den bästa stolen var min stol från biltema. det var hakuna matata - golvmatta, snapsvisor & fyllelekar.
och vem i helvete kastar sten på en flaska brännvin?
trots att det var underbart var det fint att efter några dagar på ett liggunderlag, krypa ner i den stora sängen hemma. & någon konstaterade att jag är en väldigt hemkär person. jag tycker om hemma & jag tycker om att ha en liten luddig mjuk kisse bredvid mig i sängen när jag ska sova. ungefär som i precis detta nu!
.
vi ska skrika oss hesa, vara fulla & galna.
Hey remember that time we decided to kiss anywhere except the mouth?
för övrigt har sommarlovet än så länge innehållit många goda karameller, som till exempel sofia & jag med våra danska stunder "hejdå & tack för att du handlar på hemköp", när vi tar annas pärla (& nej inte cykeln, bilen) till berg och försöker utnyttja de varma dagarna maximalt. någonting som känns riktigt bra att man gjort när det nu smattrar mot fönsterrutan.
& idag har vi handlat maten till hultsfred och packningen väger så tungt att en viss A knappt kan bära den. Som tur var fann jag min gamla skejtboard nere i källaren (även om detta i sin tur kostade några desperata samtal till mor, ett par varv igenom lägenhet & en hånskrattande pojkvän), hallelujah.
nu är det snart dags, om bara några timmar sitter vi i bilen på väg ner. Det känns väldigt overkligt på något sätt, jag kan inte riktigt förstå det. däremot ska det njutas av varje enskild sekund. hakuna matata - inga bekymmer!
tjugotre.
jag tror jag aldrig mer vill tvätta mina kuddar, de luktar helt enkelt du.
tjugotvå.
det är sättet du fumlar & sättet som du för din hand genom mitt hår
Det är så enkelt med dig, kom slår vi sönder alla klockor & låser
lägger oss nära, lämnar alla problem utanför.
hjärta
Du är början på nåt nytt och nånting underbart.
den här sommaren hade jag lovat mig själv en enda sak, att hoppa ifrån den röda bron (även kallad golden gate bron) som finns i linköping. om jag inte hoppade innan sommaren var slut skulle jag bli skyldig johan en glass & mina damer & herrar, inte vilken glass som helst utan en hederlig trippelchoklad glass. 
det krävdes en hel del övertalning & ett x antal "jag förstår inte varför jag alltid utsätter mig för sådana här dumma skit saker" innan jag väl lyckades. däremot blev det inte något graciöst hopp eller bra bild, men huvudsaken är att jag gjorde det, på riktigt!
tjugoett.
kanske kan jag sträcka mig till att det nu var värt alla de där söndergråtna nätterna undrandes
"vad är det för fel på mig"
& jag kan inte låta bli att undra i tystnad, vart har du varit alla dem här åren?
