pannkakshjärtat

de tre dagar som kallas helg. den har handlat till mesta dels om mentalt stöd i allt från match-making till bil mekande. men också har det handlat om frusna tår, det luktar som vår, grillning både av marshmallows & kött, om kläder som tar en tillbaka flera år i tiden (jag hade glömt bort hur mycket jag det fanns inuti ett par jeans), en studentklänning som äntligen är inhandlad & sedan springa barbent runt i den hemma med mössan på huvudet. 



måndag. måndag handlar om att prioritera bort lektioner till förmån för skolarbete. om ännu en ansökan på gång & en tjurskallig stina som fick rätt i slutändan (guldstjärna i boken.) Det har också handlat om att jag kommer inneha en väldigt underbart blå balklänning, att pappa är bäst när det gäller, att kryssen på listan börjar bli fler än de tomma rutorna & att studentfeeling skapades i köket i sena timmen med hjälp av lunds studentkör & en skönsjungande mor.



nu. Det gör ont att förstå att det inte går att radera bort fem år av sitt liv. Det gör ont att fem & en halv centimeter i verkligheten bara är fem & en halv centimeter & ingenting mer. Det gör ont att veta att ni bara blivit mina försäkringar emot ensamheten & att stationen kommer vara nästintill tom den dagen. & trettonåringen inom mig kommer skrika att dem inte ens kommer märka att det är går två fötter mindre på deras gator. Det gör ont att veta att nittonåringen kommer veta att hon har rätt.

under den tid som jag inte spenderat här har jag istället försökt att lära mig åka longboard, klätt ut mig för sista gången till ett Fn-rollspel & dansat till egyptisk dans & riverside inför nittio spintare. jag har skickat iväg min första ansökan, suttit ensam på en bänk mitt i ett radhusområde, planerat att bli brunbränd & försökt arbeta av min lista, sakta men successivt. jag har ätit pizza bredvid en ännu frusen göta kanal, fått skrivkramp i fingrarna, haft ett otroligt stökigt rum & hatat det där huset som kallas skola.

mentor - "det var länge sedan jag såg dig med longboarden?"
jag - "men det regnade idag?"
mentor - "fast longboarden ska vara en accessoar, den ska vara med hela tiden."



under den tiden jag inte kommit på vad jag ska berätta för er har allt mesta dels åkt berg och dalbana. i äkta tonårshumörs anda har jag slängts mellan känslor, raseriutbrott & gråtattacker. & det känns som att någonting alltid står i vägen mellan mig & den lilla lyckan. att njuta av den sista tiden som gymnasieelev tycks heller inte vara en möjlighet. 



under tiden som pannkakshjärtat varit tomt eller bara fyllt med korta tunga ord har det iallafall funnits en katt som lägger sig tillrätta mellan mina ben & som har stirr-tävling med mig vid matbordet. det har funnits en brygga, en glass & en vän som terapi för själen, en världens finaste lisa som alltid skickar alldeles för braiga sms "jag antar att dem drive you crazy?" En sol som ibland har behagat sig fram, fina kusinvitaminer, goda nyheter i form av en möjlig ljusblå variant & en stor skräll i form av en strandtomt plus att johan & jag gjorde en ny vän på köpetorp en natt - conny!

helvete vad jag vill bort ifrån er nu.

om sommaren tvåtusensex skulle vara en film eller en bok skulle den nog tävla i kategorier som "det bästa som någonsin hänt dig" eller "någonting du vill uppleva igen & då njuta av det till max."



jag & michaela åkte tillsammans med några fina pojkar till skara sommarland en dag i juni & jag lurade varenda en av dem att jag bott i stort sett överallt. Den resan bäddade i stort sett för en kärlekshistoria som varat enda in i denna tid & jag fick övertyga om att "nej jag tycker bara om honom som vän." På min pappas födelsedag den sommaren gick jag & johanna på lars winnerbäck, stångebro fältet. Det var svettigt, jag kände mig fulast på hela stället men det spelade ingen roll när lars klev upp på scenen ("är det någon från vidingsjö här?")



det var sommaren då jag blev full för första gången & jag & irma klättrade tak i vidingsjö & drack sockerdricka tills jag nästan kissade på mig. bigge lurade ut oss mitt i natten & vi la oss på asfalten & lisa & jag kunde bara inte sluta skratta. detta var även samma sommar som irma sa det ökända "jag tror jag ska börja knarka" & jag lisa & johanna satt i sistnämndas hus på middagsgatan & tittade på lilla melodifestivalen. Lasses blev hängstället nummer ett & vidingsjö stal till slut våra hjärtan.



vad gjorde då tvåtusensex års sommar så förskräckligt hals över huvudet bra? Jag vet inte, jag minns knappt. Det är bara känslan, den varma känslan som infinner sig i magen varje gång jag tänker på dem dagarna. Jag kan tänka mig att det kanske kan ha att göra med samma känsla som på lars konserten. Även om jag kände mig fulast på hela klotet och ägnade tok för mycket av min dyrbara tid på att hata mig själv så spelade det ingen roll under den sommaren. det spelade ingen roll när jag ringde på vägen hem från utlandsresan & johanna tjoade i telefonen. det spelade ingen roll när dem som alltid fick mig att skratta tills magen värkte fanns ett stenkast ifrån. det spelade ingen roll i vidingsjö, på en asfaltsväg mitt i natten med några av de finaste människor jag någonsin mött.

ett förvirrat litet knyte mesta dels av tiden.