pannkakshjärtat

Det var nästintill en slump (dock välplanerad ur vissa synvinklar) som sex totalt olika filurer träffades i mitt vardagsrum en höstdag i september & inte någon av oss hade ens den blekaste aning om det faktum att vi skulle betyda förbaskat mycket för varandra i slutändan, på gott & ont.



Vi blev oskiljaktiga, i alla fall fem av oss. Vi spenderade ett helt höstlov tillsammans & det blev naturligt att varje helg var vår. Vi var som ett par som hade blivit galet kära i varandra från dag ett & helt plötsligt var alla andra band till omvärlden klippta. Vi skrattade, grät, låtsas slogs & hade oändligt många filmkvällar. Vi gick alltid samma promenadrunda i vidingsjö och johans källare var oftast the place to be eller så tryckte vi in allesammans i mitt lilla rum som alltid i slutet av kvällen fick imma på fönsterrutan. Dessa fem personer kom att rädda min sista hösttermin i grundskolan.



Precis som för ett kärlekspar svalnade den där stormande förälskelsen & någonstans i kanterna började det skava. När mitt liv rasade ihop en januarinatt tvåtusensju ignorerade jag dock allt. Jag behövde den där tryggheten som vi fem gav, den där känslan av vi mot allt. Efter skrik, gråt, några extra år & alldeles för mycket skavande tog historien om det gäng som var då slut.



Såhär tre år senare skulle jag kunna tänka tänk om. Tänk om jag inte sjunkit ner i mitt hål, tänk om vi hade gjort annorlunda, gjort bättre, fått göra om & ta tillbaka. Men jag tänker istället att ni räddade mig. Tvåtusensju var mitt värsta år hittills i mitt liv & ni tog mig igenom det, ni släpade mig igenom det. Vi kommer aldrig komma tillbaka till den höstterminen för hur mycket vi än vill så är skavsår ändå alltid skavsår & dem sitter redan där. Men minns istället hur oslagbart bra vi faktiskt var, hur magknips härliga vi var när det var vi, vi mot allt.    

nu börjar det, på allvar, på riktigt. imorgon eller snarare om cirka en timma är det exakt en månad kvar tills studenten. då kanske ni också precis som jag kan räkna ut att det är ännu mindre tid till balen & det faktum att våra betyg blir satta, för gott.

i torsdags firade jag min första och troligtvis enda studentskiva. ledsen var inte jag för det utan snarare tvärtemot. middag, lambo så många gånger att jag nu lärt mig hela sången utantill & de få spintare som var närvarande visade var någonstans skåpet skulle stå. Det var en mask och efter halva kvällen avsparkade klackskor & dans dans dans. Ingen kunde stoppa oss.



Efter en bakis fredag, nördandes one tree hill, blev det lördag & dags för ännu ett dop av det nyaste tillskottet i tjocka släkten. Albin är nu hans namn & ja, precis som mina vänner fint påpekade "herregud det känns som du är på dop hela tiden stina" så börjar jag kunna hela proceduren, till & med sjunga med i en & annan låt.



nu är resväskan halvt om halvt packad. Filosofin är fortfarande oskriven & imorgon har jag en enda lektion. livet leker & himlen är relativt blå förutom de där förbaskade stackmolnen som dyker upp ibland & släpper en del regndroppar på min näsa. Men som så fint mottot kan tänkas vara. Jag heter stina, jag tar studenten om en månad & jag skiter i det (dem) & går in & dansar.

du är förbannat nära att förlora.

valborg känns inte gjort för en nittonåring som mig. Valborg ska ju handla om äcklig spritblandning från föräldrarnas fråd, hopp om bra väder & åt helvete med att spendera tid med mamma&pappa vid elden. Det känns som att jag inte vuxit en dag när jag tänker mig en valborg med brölande pojkar, skrikande flickor, fältet vid stångebro & "en polisbil, spring." Vetskapen om att det vi sysselsatte oss med var så förbannat förbjudet och det gjorde halva nöjet. idag är knappt någonting förbjudet längre.



Min nittonde valborg spenderade jag iallafall i johans hus med så väl smått okända som kända vänner. Gitarrspel som för en gång skull passade in & mängder av cigarettrök. Välsmakande alkohol, dans som sedan resulterade i grov träningsverk, "kan inte någon stänga av björn rosenström & sätta på lite dans istället?" & jag känner mig ofantligt gammal när jag trallar på vintern rasat & den ger mig lyckokänslor i maggropen.



maj är här nu. Äntligen får vi börja peppa den elfte juni & balen kryper läskigt nära. Man utnyttjar de få solstunderna för lite färg & egen studietid har blivit vardag. Bilsäsongen har startat på allvar, jag rumsterar om i min garderob & lägger alla tjockkoftorna längs ner för jo, snart är det för sjutton sommar.