tvåtusentolv eller hur allting kommer att bli bra till slut.
Så kommer jag hit. Det återstår en dag av det här året & jag vet inte riktigt vad som behövs sägas. Kanske är det så att allt redan har sagts. Det känns som det. Det här året har liksom hela tiden balanserat mig på gränsen, alltid på vägen att tippa över & tagit energi konstant. Lite som så att det aldrig riktigt gott att slappna av & luta sig tillbaka för då kommer livet med någonting nytt i bakfickan. 2012 har alltid haft någonting i bakfickan.
Här är iallafall de första 6 månaderna. En salig blandning av baksteg & framsteg. & gapflabb.
Här är iallafall de första 6 månaderna. En salig blandning av baksteg & framsteg. & gapflabb.
Januari:
Tjugohundratolv väntade inte. Jag bråkade fortfarande med kärleken som alltid fanns någonstans i bakgrunden även om den började blekna bort. Vi drack vin ute hos Lisa där Lisa var den enda som vinglade. Det pratades mycket känslor & det var bio, film, onyttigheter, arbetssökande, handboll, fikastunder & så var det tvunget att lägga undan sin egen ensamhet för andras känslor för en stund. Jag längtade efter barfotadagar, kände för att börja andas liv igen & vi hade en galen kväll hos Elin med 90-talsskivor, fantastiska infall & gapflabb. Men mest gjorde Januari ont, kanske mer i andra än i mig.
Januarisoundtrack: Isarna – Säkert!
Februari:
Frustrerad över att vara fattig ena dagen för att få komma på arbetsintervju nästa & senare ha mitt första riktiga jobb. Ensamheten kliade fortfarande, vi slängde runt what goes around comes around, drack sura drinkar & dansade på platens. Jag längtade efter vår, vinglade in i någon, frida kom på besök & fick sig en sjuk utekväll på köpet med dramatik, fylla & dans. Jag fyllde 21, började jobba på riktigt & kände mig allmänt kass där. Hade en fin kväll hos Markus med Johan & vandrade hem därifrån klockan fyra på natten med magen full av öl & chilinötter. Fick kliande utslag på armarna & blev lite tung. Försökte intala mig att vad gör det om hundra år?
Februarisoundtrack: När jag går ner – Norlie & KKV & Håll ut – Lars Winnerbäck
Mars:
Plastade in hjärtat på nytt & kände att man måste ju prova (allt utom kärlek!) Det förflutna hann ifatt mig en kväll & gav mig en käftsmäll. Jag spelade lite dubbelspel, ville att tiden skulle gå & bokade en bussbiljett. Fick ett extra knäck där jag bara spenderade två dagar. For iväg till Stockholm & hade återträff med mina käraste skrivare. Var galna som bara skrivare kan vara när det blandas in vanlig vodka & kaka i ett hus i stuvsta. Kom hem & ville vända om direkt för Linköping var mest grått. Firade Lisas 20 big ones hemma hos mig & när de andra for iväg till krogen for jag iväg på nattjobb. Så köpte jag mig en festivalbiljett!
Marssoundtrack: Stay away – Erik Hassle & You had time – Ani Difranco
April:
Jag inledde ett förhållande med en efterlängtad iPhone & kanske vågade erkänna mig lite ensam. Jag var aldrig hemma, blev förbannad på mig själv för att jag inte uppskattade det jag hade, nattjobbade & längtade efter att Sofia skulle komma hem! Vi firade in vår med glass på bryggan enligt traditionerna, Påskharen besökte trean i vidingsjö, Lilla F döptes & de efterlängtade islattarnas tid startade. Jag for iväg till nyköping & hade gohelg med Tove & Frida & en fredag lite senare smög Johan, jag & Lisa runt på nyköpingsbro mitt i natten, mest bara för att. Kände att allt gick på repeat & var less på att vara ledsen. Till slut blev det valborg & inställda nattpass gav jubel & nattvinglande. Så for jag & Sofia till göteborg.
Aprilsoundtrack: Vilja bli - Oskar Linnros & Midnatt till sju - Moneybrother
Maj:
Vi hade fina göteborgsdagar & låtsades att det blivit varmt fast det fortfarande var kyligt. Älskade mitt vidingsjö men ville inte nöja mig med det. Hamnade i ett chillande tillstånd vilket gjorde att jag tappade ord. Träffade på någon igen & ville försöka glida lite & inte bry mig om allt hela tiden men som alltid gick det sådär. Besökte farmor & tog med henne hem. Värmen kom till slut & vi blev salongsberusade klockan två på dan. Jag ringde samtal jag inte borde, fikade, vinglade & hade en sjukt konstig men rolig färd i en minibuss mitt i natten. Drömde vidare.
Majsoundtrack: Du är nog den – Melissa Horn & Mean – Taylor Swift
Juni:
Kändes som jag inte gjorde någonting annat än jobbade. Undrade varför han&jag såg så bra ut på papper men inte i praktiken. Som att göra slut en andra gång. Det pausade livet tog äntligen slut & det firades med fest – vad annars liksom? Det kliade på armarna & i hjärtat. Jag for iväg till stockholm & firade fina frida i kojektivet. Hade den beryktade måndagsklubbskvällen som la grunden för några av sommarens skämt & låtval. Hey i heard you were a wild one. Så blev det Midsommarafton & jag firade den i en våningssäng med feberfrossa med andra firade den desto bättre. Sen gick jag sönder & med en tappad röst & vrak till kropp åkte jag & fyra andra på festival.
Junisoundtrack: Om vingarna bär – Lilla Sällskapet & Allting kommer bli bra – Den svenska björnstammen
When was our final moment, what is your favourite might have beens, when was my fatal error that changed the way you thought of me ever since?
jag tänker säga det som att det är två dagar kvar av ett år & snart börjar ett nytt & jag har just kommit hem & känner ihåligheten igen & jag tror jag blivit närsynt för jag ser er inte längre. jag ser er inte & är inte längre så säker på att ni ser mig. & tror jag måste komma härifrån. jag vet väl det. & kanske då, kan jag börja skymta er igen. se er storhet jag vet att jag har sett.
Man hittar ursäkter för allt under ett evighetslångt fall.
Jag åker 3 timmar bort i en fullsatt buss & är precis sådär dum mot mig själv som bara jag kan vara. Varför blir det jämt så? Att packa min blå kånken är det snällaste jag gjort det senaste dygnet. Det är precis som det brukar vara. Jobbet har redan ringt, jag har ätit min macka & är trasig i ett av sätena långt bak. Men solen skiner på de skitiga bussfönstrena & bara en halvtimma bort finns en bit av mitt hjärta. Bara tanken gör mig lite mer hel.
Jag vet hur jag förstör, jag vet hur jag sänker dig, jag vet hur jag plågar, jag vet hur jag dränker dig.
det är dags att sluta springa runt i stan & låtsas vara någon en inte är. för jag är inte hakuna matata. eller man måste ju prova. eller vad gör det om hundra år. eller allting kommer bli bra till slut. eller det löser sig. jag är ett problem. helvete jag är nog flera. jag är en människa som kommer kunna hata sönder mig själv & när han sa att han inte ville ha mig tänkte jag det är klart att han inte vill det det vill inte ens jag. för inte ens jag vill ha mig.
Så många måsten som jag skriver ner helt själv.
inga ord kommer ut bra. fortfarande. & är det någonting av allting som gör mig frustrerad så är det just det. när de inte vill forma sig som jag vill. när brännpunkten liksom försvinner i ett massa ingenting & det som ändå blir kvar faller platt på trägolvet. det har känts såhär nästintill hela höstenvintern nu. sådär som så att jag redan skrivit allting. ni har redan läst allting. det har inte funnits någonting att säga & ändå finns det där behovet inuti mig varje dag som ett extra dunkande hjärta. som att jag måste skriva för att andas. vad berättar man om då? när det inte finns någonting nytt? gör man någonting nytt då? låtsas man & fejkar ihop någonting? måste man bara leta lite närmre, lite mer inåt, lite mer åt det hållet där det bränner i en själv?
& så slutar allting i frågetecken.
& så slutar allting i frågetecken.
du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt.
det snöade utanför fönstret innan jag valde att vinkla persiennerna. det tog inte många dagar att få mig tillbaka ner på jorden. med fötterna nergrävda i marken står jag stadigt på plats nu med jord upp till knäna. & jag skulle göra så himla mycket för att få ha det såhär just nu & jag vet det där med att jinxa & längta & drömma & ha höga förväntningar bara kan göra att allt blir bajs men jag är trött på att behöva vänta. jag vill inte vänta mer nu.
Ge mig fel, ge mig någonting lika trasigt som du & jag.
det är liksom ingen slump att i will always be your soldier spelas i högtalarna när vi klär på oss jackorna efter flera bortsnackade timmar på caféet. det är ingen slump att hon kommenterar med ett klipp som hon vet så jävla väl att jag behöver se. upprepade gånger. det är heller ingen slump när han förklarar exakt hur mina tankar gått de senaste veckorna. det är ingen slump att han ser på mig med den där luriga full-i-fan-blicken han får när han vet att han har rätt & säger att han känner mig. för det gör han ju. det gör dem ju. känner mig så väl att det nästan blir skrämmande.
You have pointed out my flaws again as if i don’t already se them.
människor som har lätt för att skratta har också lätt för att känna smärta. säger funny facts. & det är därför du inte får säga så. för nej du får inte säga så. nej det är därför du inte får säga så. du får inte säga så.
Såna som jag behöver vara ifred men klarar inte av nån ensamhet.
jag hänger inte riktigt med. kan inte avgöra om det är måndag, tisdag eller torsdag. har inte ens räknat efter på dagarna. hur många det är kvar till julafton. hur många det är kvar av det här året. jag somnar mitt på dagen & tappar orden likt andra slänger julklappspengar omkring sig. kontosaldot står på 98,17 & på vinflaskan står det relax. jag lyssnar på konstigt mycket hiphop. vad fan händz där liksom? & blandar det med sarah dawn finer. nämner festival i var tredje mening & sover med ett stort gult mjukisdjur som jag kramar om. hårt. tar på mig nostalgitröjorna & jag vågar tala om att ingenting värker. nämner det högt med flit för att det ska gå in i huvudet. det är bra nu.
För kärlek kan vara mer än sånt vi lärde oss.
jag vill sluta mina dagar utan hjärta. jag vill inte ha en endaste liten ynka pyttebit kvar den dag jag blundar somnar & inte vaknar. jag vill dela det & ge bort det & få tillbaka det för att pussla ihop det gömma det & sedan damma av det & ge bort det igen. jag vill ha älskat så mycket att jag glömmer bort hur mycket & älskar lika mycket igen.
jag har inte tiden för att försöka ens hålla mitt hjärta intakt längre. små hjärtedelar sprids liksom över sverige & snart kan jag nästan skaffa en karta & börja pricka för. en röd prick för varje del som brutits ut & givits bort. & egentligen är det ok vad som än görs med de där delarna. för ges det tillbaka så sätter jag mig på golvet med överblivet julklappspapper & presentsnören & kanske kan jag få ihop något fint att lägga på hyllan som sedan kan få dammas av & ges bort så småningom igen.
jag har inte tiden för att försöka ens hålla mitt hjärta intakt längre. små hjärtedelar sprids liksom över sverige & snart kan jag nästan skaffa en karta & börja pricka för. en röd prick för varje del som brutits ut & givits bort. & egentligen är det ok vad som än görs med de där delarna. för ges det tillbaka så sätter jag mig på golvet med överblivet julklappspapper & presentsnören & kanske kan jag få ihop något fint att lägga på hyllan som sedan kan få dammas av & ges bort så småningom igen.
för jag vill tamejfan kunna säga innan jag blundar somnar & inte vaknar att jag har älskat så hela hjärtat gick åt!
Perfektion, släta ytor, är inget för mig.
jag har inte tid att vara cool, jag ska ju leva!
where are you now?
det sista jag egentligen vill säga för jag har alltid hållit hårt om dem jag inte orkat med men just nu
du kan dra!
Du faller men är uppe på 5, det finns magi i ditt motstånd, ett mirakel i din envishet.
1. stoppa hjärnan i en påse & lämna i hallen. 2. light the fuck up. 3. tala om för dina vänner att du diggar dem så satans mycket. 4. sjung med i carola det är dags att börja tänka om för tiden rinner ut den kanske snart tar slut. 5. & hästpojken & även om livet är för jävligt ibland så kan vi ju lära någonting viktigt av varann. 6. sjung med i allt som låter bra föresten. 7. drick kaffe. 8. låt hjärnan ligga kvar i påsen. 9. listen to your stomach (it's the new heart!) 10. dra kassa skämt & skratta åt dem. 11. skratta åt dem högt. 12. strunta i nyårslöftet du alltid sagt & aldrig höll. 13. ta dig ur din bekväma zon. 14. säg att du älskar dem. 15. ta ett djupt andetag av liv. 16. se 1 & börja om igen.
Vår tid är nu.
så jag har inte haft tid. Lisa & jag reste fyra timmar neråt i lördags för att åka tillbaka ungefär 24 timmar senare med en måndagsklubbskänsla i magen. hon stod för dramatiken & jag för att fucka upp. det är så vi jobbar. så som vi alltid jobbat.
jag är sentimental igen. det flyter i blodet & det är sådan jag är. jag hade så svårt att förena mig med det här året. så svårt att försöka se någon som helst mening. men jag tror jag ser den nu. jag har skrivit fram den i ljuset & den syns. det fanns lite mening där bland allt det gråa & svarta. & det jag vet nu. exakt egentligen det enda jag vet är att there is something new this year. det säger mig biljetterna jag köpt. tiderna som ska bokas. hakuna matata som ska tryckas in.
jag är sentimental igen. det flyter i blodet & det är sådan jag är. jag hade så svårt att förena mig med det här året. så svårt att försöka se någon som helst mening. men jag tror jag ser den nu. jag har skrivit fram den i ljuset & den syns. det fanns lite mening där bland allt det gråa & svarta. & det jag vet nu. exakt egentligen det enda jag vet är att there is something new this year. det säger mig biljetterna jag köpt. tiderna som ska bokas. hakuna matata som ska tryckas in.
Höjde volymen trots att grannarna nog hörde
allt & smidde planer om vår framtid.
i ditt bröst finns en kuslig maskin, den har en röst & slukar dyrbar bensin.
när jag skriver in mig på arbetsförmedlingen för andra gången i livet sitter en man framför mig med rutig skjorta & grön kofta med översta knappen oknäppt. det är 14 månader sedan första gången & han ler när han ser att jag vill bli författare & jo, i en fråga av vad jag någon gång någonsin skulle kunna tänka mig är det de enda som hörs i huvudet. & han ler & säger att han själv skriver. att han gett ut böcker med poesi på bosniska & jag tänker att den första mannen jag skrev in mig hos också skrev. han ville med bli författare men att det var svårt att kombinera ord med familjeliv. men någon gång. alltid detta någon gång. jag önskade honom lycka till med boken när jag gick
& här är jag. 14 månader sedan första gången & mannen framför mig säger att han ska köpa min bok i bokhandeln när den dyker upp & jag undrar. är det till arbetsförmedlingen människor med orddrömmar i fickan söker sig? är det där vi kommer hamna? är det där jag kommer hamna? & hur ska han minnas mitt namn?
& här är jag. 14 månader sedan första gången & mannen framför mig säger att han ska köpa min bok i bokhandeln när den dyker upp & jag undrar. är det till arbetsförmedlingen människor med orddrömmar i fickan söker sig? är det där vi kommer hamna? är det där jag kommer hamna? & hur ska han minnas mitt namn?
*
Men vi kommer aldrig vidare om vi lutar oss tillbaks.
det är mest drömmar & snö inuti mitt huvud nu. & lite förvirring men det hör ju till. så jag kände att det får vara nog nu. jag behöver någonting mer. jag behöver lite verklighet. någonting att ta på om det så bara än så länge är ett pdf-dokument i min mejlinkorg. så jag tog lite av mina hårt ihoparbetade donkenpengar & köpte mig den första festivalbiljetten. & jag känner att skäggbarometer slår i höjden & att fötterna längtar efter att få vicka på sina nakna tår & levern gråter lite & vildhjärtat diggar det & rastlösheten får sig en slägga & kanske, kanske att en skrivare där neråt i landet jublar lite. precis som jag gör just nu!
det här är priset jag betalat för lögner.
jag insåg idag, när jag läste igenom mina ord i pannkakshjärtat, att tiden har gått. det var det enda jag ville att den skulle göra i augusti. jag sa det över islattarna. över fikaborden. i bilen på väg till Uppsala & på väg hem igen. jag sa det över vinglasen. över colaglasen dagen efter. jag sa det till elin. jag sa det jämt. jag tänkte det konstant. bara nu kan bli då.
jag insåg idag att det har blivit då. juli är inte längre ens i närheten av nu. det känns som år härifrån. ibland som det knappt ens har hänt, vilket jag någonstans ville, då när jag skrev ut hela skiten ur min kalender (aldrig ur mitt Ls.) det lämnar mig tacksam. mot tiden. för att den gick. för att jag inte behöver låtsas längre. för att den lagade mitt krossade hjärta med tejp & plåster för att sedan säga se så nu kan du slå igen. & ja jävlar vad det slår!
jag insåg idag att det har blivit då. juli är inte längre ens i närheten av nu. det känns som år härifrån. ibland som det knappt ens har hänt, vilket jag någonstans ville, då när jag skrev ut hela skiten ur min kalender (aldrig ur mitt Ls.) det lämnar mig tacksam. mot tiden. för att den gick. för att jag inte behöver låtsas längre. för att den lagade mitt krossade hjärta med tejp & plåster för att sedan säga se så nu kan du slå igen. & ja jävlar vad det slår!
Tack hej, fuck dig - jag har fått nog.
November som annars brukar vara som en avlång bajskorv tog slut snabbare än jag hann blinka. Kändes det som. Givetvis var det inte så. Men så kom snön & minusgraderna & julkalendern & december & jag spenderar nästintill hela söndagen instängd i mitt rum, i sängen med julmusik utanför dörren. Resten i en soffa på andra sidan stan där vi fortsätter traditionen av att se filmer vi borde se.
Jag lyssnar på låtarna jag sjungit med i, i månader men det är först nu det är på riktigt. Det är nu jag kommit ikapp dem. Eller kanske de kommit ikapp mig. Det känns i benen. Så nu är jag i den känslan. I jävlaranamma-känslan. Med en katt bredvid, i ett stökigt rum som aldrig blir färdigstädat. Ungefär som mig själv egentligen.
Jag lyssnar på låtarna jag sjungit med i, i månader men det är först nu det är på riktigt. Det är nu jag kommit ikapp dem. Eller kanske de kommit ikapp mig. Det känns i benen. Så nu är jag i den känslan. I jävlaranamma-känslan. Med en katt bredvid, i ett stökigt rum som aldrig blir färdigstädat. Ungefär som mig själv egentligen.
Då får du inte tveka, du kan bara inte gå.
dessa nattpass alltså. jag kan verkligen avsky dem när jag står där. tänka att jag kunde gjort så mycket annat. så mycket bättre. så som att dricka bärs eller vara lika full som dem på andra sidan disken eller haft natthäng med bra vänner eller bara helt enkelt sova.
men när jag får åka hem. när jag sitter där i den röda volvon för omväxlings skull & det enda som finns att lyssna på är tomas ledin & spår 20 kommer fram & volymen är hög för den måste vara hög när jag dunkar snart tystnar musiken (finns ingen bättre låt att åka hem till genom nattlinköping) & så får jag sjunga med det högsta jag kan. det är den bästa belöningen. då är alla fulla människor förlåtna & den bortslösade lördagen känns inte lika bortslösad. & allt kommer ordna sig. av någon anledning vet man att det är så.
men när jag får åka hem. när jag sitter där i den röda volvon för omväxlings skull & det enda som finns att lyssna på är tomas ledin & spår 20 kommer fram & volymen är hög för den måste vara hög när jag dunkar snart tystnar musiken (finns ingen bättre låt att åka hem till genom nattlinköping) & så får jag sjunga med det högsta jag kan. det är den bästa belöningen. då är alla fulla människor förlåtna & den bortslösade lördagen känns inte lika bortslösad. & allt kommer ordna sig. av någon anledning vet man att det är så.
