pannkakshjärtat

på campus är det fest. i lägenheten är det tyst. förutom en mjauande katt & en lars röst i högtalaren. ju längre jag går in i det här ju mera förstår jag hur mycket jag det är. när en 300 sidor lång roman inte är tung. när ett 3 timmar långt seminarium inte är jobbigt. det är hos orden jag kurar in mig, i mina egna, i andras & om inte livet skulle banka på dörren & vilja komma in ibland skulle jag vara där föralltid.

ikväll kom mina föräldrar till växjö. som jag har längtat efter dem. vi checkar in dem på hotellet & går för att dricka öl. när jag säger att jag vet att om jag blir politiker skulle min pappa bli stolt svarar han att ja, det är det & författare, då skulle han skryta. & jag tänker att om 2 av de viktigaste människorna i mitt liv tror på orden & mig då ska väl också jag göra det. så jag tar bussen hem & låser dörren om mig.

när en blir sådär skrytit glad över vilka människor man får äran att ha runt omkring sig. den där lyxen av att få spendera en helg med en vän. en vän som tar sig tid att köpa en biljett & ta en tågresa några timmar neråt i landet. att få koka kaffe åt den vännen i sitt eget hem så som det för några månader sedan var så självklart att hon gjorde för mig.

jag har sagt det förut. det svåraste med att flytta ifrån är att man inte längre har många av de människor man älskar en 20 minuters bussresa bort. en kvart med sin bil. ett vi-möts-på-en-kaffe-&-snackar-skit-avstånd. men så kommer hon hit & hjärtat blir lite lättare av att få vakna & somna med henne. att få dra med henne på studentkrog & dricka öl tills stället stänger. att bara få vara tillsammans. så går dagarna & man måste vinka av henne på perrongen. så en gömmer sig bakom ett hus för att få se tåget åka från stationen & upprepar i huvudet att tiden går fort. så himla fort. snart har jag varit här i 3 månader. snart får vi ses & dricka kaffe igen.

jag har trott att när jag gått genom livet har jag inte gjort några märken i människor. att de kan fastna lätt på mig medan jag själv inte fastnar i någon. sen jag flyttade hit, till staden där det nästan aldrig är torrt på marken, har jag förstått att jag haft fel. de där gångerna en vaknar en helt vanlig torsdag & kommer att tänka på någon. bara sådär. utan att egentligen kunna förklara varför. på ett mobilnummer en fumligt knappat in på mobiltelefonen. på det där som aldrig blev någonting. ett namn i en lista. jag kanske inte trodde att det bara var jag men inte trodde jag att någon kan vakna en helt vanlig dag i november & tänka på mig. bara sådär. utan att egentligen kunna förklara hur. eller varför.

1. min första tatuering kom från en tjejs blogg som varit på klubb & fått en stämpel på handleden. 2. dröm då! stod det. 3. min ros på foten gjorde jag för att det var så snyggt. 4. när jag vet att människor vill ha en mening med den brukar jag säga att den påminner mig om min mormor. 5. min mormor hade en hel vägg av rosor i trädgården. 6. det finns en bild i ett fotoalbum när hon håller i mig i sin famn framför den. 7. ett av mina bättre tidsfördriv är att göra spellistor. 8. jag vill skapa en för varje tillfälle. 9. som en åka-bil-lista. 10. eller en söndag-lista 11. eller en fuck-off-&-die-lista. 12. mitt senaste projekt är att göra spellistor för varje årstid. 13. jag har alltid trott att jag är en sommarmänniska. 14. egentligen är jag nog lite av en höstmänniska. 15. jag är definitivt inte en vintermänniska. 16. om våren blir jag alltid lite tung i hjärtat. 17. typ såhär. 18. & såhär. 19. när vi var utomlands i somras beställde min mamma & jag latte. 20. vi fick varm skummad mjölk. 21. vi trodde att det skulle vara kaffe i. 22. det var den första lyckade resa jag någonsin varit på. 23. jag längtar efter festival. 24. & fredag. 25. & december.

26. jag planerar att dricka massor av hallon&lakritsglögg. 27. & dunka min jul-lista. 28. jag har precis lärt mig dricka glögg. 29. mitt whiskeydrickande går framåt. 30. jag grimaserar inte längre när jag tar en sipp. 31. jag borde klippa mina tånaglar & måla dem. 32. jag borde städa. 33. & jag borde läsa 1700-tals litteratur. 34. idag luktar jag choklad. 35. det är på grund av en skrubb jag fått av Lisa. 36. Det verkar vara hon som förser mig med dofta-gott-grejer. 37. som mina bodybutter. 38. & min vaniljkokosnöt-parfym. 39. Vem vill inte lukta choklad egentligen? 40. Jag tycker om att lukta gott. 41. Jag tycker om när andra luktar gott också. 42. särskilt män. 43. Herrparfym alltså. 44. Vilken jävla bra uppfinning! 45. i lördags luktade det parfym i hela trappuppgången. 46. häromdagen luktade det äggmök. 47. i söndags stod det ett plastglas fullt med röd vin där. 48. Typiskt campus! 49. ibland saknar jag att vara så liten att ens mormor orkar bära en i hennes famn. 50. ibland tycker jag om att vara så stor att jag kan få ha en tatuering av en ros på min fot.   

du ville bara att de skulle se dig. har vi inte alla velat det? & i slutändan kanske de kommer att göra just precis så. men du glömde liksom bort att vi såg dig. vi såg dig hela tiden även när de inte tyckte att du var värd att titta på.

det är hur människor kan fastna på mig som att jag är konstant insmord i sirap. det mest skitiga i det är att han vaknar aldrig på en onsdag & tänker på mig. han reflekterar inte över när jag för en helg går på samma gator som han. han bryr sig inte. han brydde sig inte då & han kommer aldrig att göra det & hur mycket jag än var en del i stunden då det som inte var vi definitivt blev så sitter jag ändå & stirrar på bilden som råkar komma upp i mitt facebookflöde. jag skriver ändå det här. jag skulle aldrig kunna sitta i en lägenhet han andats i & inte reflektera över det. det är det skitiga i att vara en människa som andra inte lossnar ifrån i ögonblicket när en säger hejdå.

det du inte förstod när du valde att inte vara en del av mitt liv är att du då helt avsa dig rätten till att få vara där. du suddade ut de förpliktelser & skyldigheter du må ha haft mot mig & i samma stund upphörde detsamma att gälla för mig. du gjorde dig fri. jag förstod aldrig varför du försökte behålla vissa delar av mig. vissa forum. vissa kanaler. du hade ju aktivt valt. du hade väl varit med i varje del av beslutet som ledde fram till att du valde bort mig? du valde att inte vara där så varför var det i slutändan du som skulle hålla kvar i mig när jag så desperat försökte släppa? varför skulle jag skämmas för att jag inte ville säga hej när det var du som ville slippa mig? varför var jag den som till sist var tvungen att radera dig?

när hon gick utanför min dörr idag & körde iväg i bilen kunde jag inte hålla tårarna innanför ögonen. det blir aldrig enkelt att säga hejdå till någon man älskar även om man haft dagar tillsammans fyllda av fikastunder, av att skratta tills man nästan kissar på sig, av vinfylla & kroppar målade med lysande färg, av dans tills en nästan vill lägga sig ner av brist på ren luft. även om man vet att tiden tills man får ses igen kommer gå så fort att man inte kommer hinna reflektera förrän dagen är här. att det kommer att komma nya äventyr, långt från campusliv & linköpingsgator. även fast man har en ny mjuk matta i sitt rum att spendera sin tid på & möjligtvis en av de finaste rumskamraterna man kan tänka sig som kramar en när man är ledsen & lagar mat så man kan fokusera på att få ner de där förbaskade 6000 tecknen i ett worddokument.

trots det att man trivs med det liv man skaffat sig så blir det aldrig någonsin enklare att säga farväl. snarare blir det bara värre med åren & så lipar man ögonen ur sig efter de där människorna man älskar så mycket att hjärtat brister. över att en just nu inte får vara på samma plats som dem.

när min mamma var utomlands i höstas ringde jag hem till min pappa varje dag tills han sa ringer du idag igen har du inget bättre för dig? gubbjävel tänkte jag & ringde inte mer på flera dagar. min pappa är en av de svåraste människor jag känner. han spelade Lasse Tennander så många år i cdspelaren i köket att det är ett under att inte skiten gick sönder. när jag var liten spelade han Celine Dion & Tina Turner. han är mannen som tar med sig coopkassen när han handlar på Östenssons. När han kliver in i en affär & vill ha hjälp säger han högt & tydligt ska vi se om vi kan få någon hjälp här? han tror alltid att motståndarlaget ska vinna. han är en överdrivet dålig förlorare & en fenomenalt äcklig vinnare.

 

Jag skrattar aldrig så mycket som med min pappa. Han förstår exakt min humor & jag förstår hans. Han var den enda mannen som frös ihop med ponnymammorna på läktaren varje ridlektion. Han har hämtat mig klockan 3 på natten. eller klockan 4 på eftermiddagen. varje gång. Han är pappan som lärde mig politik i vardagsrummet & i bilen påväg någonstans. han förstår tjusningen i en bra chailatte, i lejonkungen & i svarta kläder. han har alltid varit där. i sin fjällräven jacka & lyle&scott tröja. han kommer aldrig att vara den största & starkaste pappan men han är min.

jag har varit ur fas i dagar nu. där av tystnaden. min mage har skrikit i mig. hållit mig vaken om nätterna. ibland tror jag att min mage är mitt egentliga hjärta. att det är däri alla känslorna känns & när den inte är med mig är ingenting med mig. så ingenting har varit med mig dessa dagar. jag minns inte när jag senaste duschade. jag har haft på mig samma gråa stickade tröja. mitt smink har legat orört. min borste likaså. jag har rört mig mellan golvet i mitt rum och köksbordet & den längsta turen utanför lägenheten var till mataffären. & tvättstugan. jag har tryckt ner 5244 tecken i ett worddokument. det är dit mina ord gick. de var tvungna till det. & ena stunden vill man gifta sig med livet & leva lycklig i alla sina dagar tillsammans & i andra vill man be det fara åt helvete & aldrig mera visa sig igen. som att ena dagen stå med ett vinglas i handen & skratta tills tårarna rinner för att nästa sitta på en köksstol i en skitig tröja & sovshorts med oborstat hår.