i feel borders, i feel borders fence me in, there are dreams i need to draw.
det är 22 timmar kvar av 2015. jag sover inte & jag minns inte heller senast jag somnade före klockan 2. det var kanske någon gång där i början av november. jag längtar till 2016. jag längtar hem. jag vill stänga in mig. jag vill skriva mina riktlinjer för året i boken bredvid sängen. jag vill diskutera min c-uppsats högt med mig själv. jag vill vara ifred. jag vill gråta ensam över att jag älskar mina föräldrar så mycket att jag inte förstår hur vi inte haft en enda bra dag den här gången. hur vi bara bråkat. har vi ens skrattat? har jag bara velat åka hem?
det år som snart lämnar oss är året då jag på riktigt fick ett eget hem. som är mitt. endast. jag har aldrig tidigare varit så fri som jag är just precis nu & frihet smakar så jävla bra. kanske precis så bra som jag fantiserat om. som första glaset bubbel på fredagen. som en kyss från en skäggig man. som choklad. som kaffe. som första cola-slurken på bakismorgonen. i en enda stor håll-käften mix. så smakar min frihet & kanske håller jag alldeles för hårt om den.
det år som snart lämnar oss är året då jag på riktigt fick ett eget hem. som är mitt. endast. jag har aldrig tidigare varit så fri som jag är just precis nu & frihet smakar så jävla bra. kanske precis så bra som jag fantiserat om. som första glaset bubbel på fredagen. som en kyss från en skäggig man. som choklad. som kaffe. som första cola-slurken på bakismorgonen. i en enda stor håll-käften mix. så smakar min frihet & kanske håller jag alldeles för hårt om den.
men det är det där rummet som togs ifrån Vega Maria & Eva-Marie. jag är kvinna precis som dem. om jag inte skyddar det så kanske någon tar det ifrån mig så som det togs ifrån dem. jag fick min frihet. nu verkar jag inte kunna försaka den för någon alls. hur mycket jag än älskar dem.
But it don't snow here, it stays pretty green, i'm going to make a lot of money then i'm going to quit this crazy scene, oh i wish i had a river i could skate away on.
när jag var 12 13 14 15 16 17 år gammal brukade jag fördriva tid med att lista saker jag skulle göra så fort det slutade vara så som det då var. det kan nog stavas tristess. jag upplever att mycket av det jag kände under de där åren kommer utifrån det. utifrån att det fanns alldeles för mycket jävla tid till att tänka. när jag inatt inte kunde sova i gästrummet hos min moster återupprepade jag samma mönster. jag byggde listor. jag blev frustrerad & kände mig instängd. när jag klev innanför dörren till trean idag slängde jag direkt upp datorn & bokade en tågbiljett. för det är skillnaden mellan att vara 14 & 24. man kan välja att dra!
jag tänker skriva det man inte får skriva. jag avskyr julafton & de efterföljande dagarna. jag är idag lika frustrerad som förra året. & året innan det. jag är exakt lika uttråkad. jag känner mig för en gångs skull inte ensam. det är kanske för att jag insett att en pojkvän kommer inte lösa mina problem. jag är bara ledsen. min familj upprepar samma mönster & det är inget vackert sådant. jag känner mig som en dålig dotter för att jag inte kan bita ihop. för att jag inte kan hantera stressen. så jag låg inatt & tänkte att nästa år får inte blir såhär. precis så som jag säkert tänkt förra året. & året innan dess. & året innan det.
jag vill checka ut de här dagarna. någonstans i världen är 24 25 26 27 28 29 30 december bara vanliga dagar. jag vill ha de dagarna precis så. jag vill sitta på en restaurang & skåla i bubbel. eller ligga på en strand någonstans varmt med en bok i handen. jag vill inte varje år slösa med de här dagarna genom att i frustration bygga listor i huvudet. jag vill kunna välja att dra!
jag tänker skriva det man inte får skriva. jag avskyr julafton & de efterföljande dagarna. jag är idag lika frustrerad som förra året. & året innan det. jag är exakt lika uttråkad. jag känner mig för en gångs skull inte ensam. det är kanske för att jag insett att en pojkvän kommer inte lösa mina problem. jag är bara ledsen. min familj upprepar samma mönster & det är inget vackert sådant. jag känner mig som en dålig dotter för att jag inte kan bita ihop. för att jag inte kan hantera stressen. så jag låg inatt & tänkte att nästa år får inte blir såhär. precis så som jag säkert tänkt förra året. & året innan dess. & året innan det.
jag vill checka ut de här dagarna. någonstans i världen är 24 25 26 27 28 29 30 december bara vanliga dagar. jag vill ha de dagarna precis så. jag vill sitta på en restaurang & skåla i bubbel. eller ligga på en strand någonstans varmt med en bok i handen. jag vill inte varje år slösa med de här dagarna genom att i frustration bygga listor i huvudet. jag vill kunna välja att dra!
This year i'll make the best of what i'm given, this year i'm gonna say i did instead of no i didn't.
bland högar av kläder, utspridda papper & böcker staplade på varandra sitter jag ikväll & är tacksam. jag har inte tagit mig tid att vara det den här hösten. någonting har skavt men så kom december, kall med frost på marken & tät dimma över campus. när vi åkte till australien förra året, stina & jag, tänkte jag att jag skulle se om man faktiskt kunde fuska sig igenom januari & februari. de där månaderna som alltid tycks stå still. där man bara verkar gå & vänta. & det gick, på riktigt!
i januari korsar jag Atlanten & testar min teori igen. jag ser mig nu flyga över länder & hav som jag aldrig trodde jag skulle göra. jag som påstått att jag är en hemmakär person med ett inte så stort behov av att resa. Men att åka till Amerika var tydligen inte tillräckligt långt utanför min comfortzon. när klockan slår 00 på nyårsafton & det går från december till januari, tar jag mig an rollen som sexmästare i VISKAs styrelse. det var inte alls planen från början men jag godkände min nominering & blev inröstad som ordförande för en festeridel i en studentförening. hur hände det här egentligen? hur blev jag den här människan? jag tänker på det osäkra barnet jag var. hur jag nu med skräckblandad förtjusning slänger mig ut i saker jag inte är det minsta bekväm i. inte heller 100 procent säker på att jag kommer att klara av.
jag tittar ut över min ostädade 22kvadratare inatt & inser shit jag bor här. bläddrar i mina bilder på mobilen & tänker shit jag lever det här livet. det här är mitt liv. tänker på hur fint det senaste halvåret har varit. tänker på hur fint det kan bli. för många kanske en 22kvadrats studentlägenhet inte är någonting att komma med. Att åka till USA kan väl vem som helst göra & att sitta i en styrelse är inte direkt någonting märkvärdigt men för det där osäkra barnet i mig är de det. en sån jävla seger! så jag blir klyschigt tacksam & tänker inte be om ursäkt för det.
i januari korsar jag Atlanten & testar min teori igen. jag ser mig nu flyga över länder & hav som jag aldrig trodde jag skulle göra. jag som påstått att jag är en hemmakär person med ett inte så stort behov av att resa. Men att åka till Amerika var tydligen inte tillräckligt långt utanför min comfortzon. när klockan slår 00 på nyårsafton & det går från december till januari, tar jag mig an rollen som sexmästare i VISKAs styrelse. det var inte alls planen från början men jag godkände min nominering & blev inröstad som ordförande för en festeridel i en studentförening. hur hände det här egentligen? hur blev jag den här människan? jag tänker på det osäkra barnet jag var. hur jag nu med skräckblandad förtjusning slänger mig ut i saker jag inte är det minsta bekväm i. inte heller 100 procent säker på att jag kommer att klara av.
jag tittar ut över min ostädade 22kvadratare inatt & inser shit jag bor här. bläddrar i mina bilder på mobilen & tänker shit jag lever det här livet. det här är mitt liv. tänker på hur fint det senaste halvåret har varit. tänker på hur fint det kan bli. för många kanske en 22kvadrats studentlägenhet inte är någonting att komma med. Att åka till USA kan väl vem som helst göra & att sitta i en styrelse är inte direkt någonting märkvärdigt men för det där osäkra barnet i mig är de det. en sån jävla seger! så jag blir klyschigt tacksam & tänker inte be om ursäkt för det.
Saturday night & we in the spot, don't believe me just watch.
i år har jag lyssnat cirka 19000 minuter musik på spotify. det är 316 timmar. 13 dagar. 1653 låtar. det gör väl ingen förvånad att min mest spelade artist återigen för tredje året i rad är Melissa. hon vinner överlägset med 323 lyssningar. den som följer efter henne är Lars Winnerbäck med 184. bara där kanske ni förstår hur mycket plats hon faktiskt tar i mina hörlurar.
Tydligen var den första låt jag lyssnade på 2015 Jag lovar med Veronica Maggio & kanske satte den någon slags ton för vad året skulle handla om. Den passar iallafall in på många söndagar. Här nedan följer nu de fem låtar jag spelat mest på spotify & jag har även tillåtit mig att välja ut fem egna som får stå för året som snart gått. Såhär lät mitt 2015.
Tydligen var den första låt jag lyssnade på 2015 Jag lovar med Veronica Maggio & kanske satte den någon slags ton för vad året skulle handla om. Den passar iallafall in på många söndagar. Här nedan följer nu de fem låtar jag spelat mest på spotify & jag har även tillåtit mig att välja ut fem egna som får stå för året som snart gått. Såhär lät mitt 2015.
Ni**as in Paris - JAY Z
Detta är min mest spelade låt på spotify i år. Jag blir, precis som för två år sedan, förvånad över att en raplåt är den jag spelat allra mest. Den här har dock fått peppa igång mig till flertalet av de festliga tillfällena samt även under de många promenaderna till & från skolan. jag älskar när låten stannar av & det hörs got my ni**as in Paris & they going gorillas, i don't even know what that means? no one knows what it means but it's provocative, no it's not it's gross. gets the people going. När jag någon gång i livet åker till Paris ska jag spela den här på repeat!
För evigt - Silvana Imam
Pussy Palace hade många låtar tillägnat sig & den här är nog en av de främsta. som vi har skrikit till varandra var är mina tjejer? & skrattat åt att jag tagit i från tårna & skrikit Tack gud jag är homo. Det här är också låten som fått mig att vilja skaffa en skinnjacka så att jag kaxigt kan säga Rör inte min skinnjacka bror den är customised. För att ta till ett väldigt underskattat ord - den här låten är så jävla mycket girlpower!
Uptown Funk - Mark Ronson
Om jag fick bestämma så är det här årets låt! När jag & ida skulle välja musik till min ansökningsvideo till styrelsen var den det självklara valet. Jag lovar att det inte går att hitta en enda fest då Marina, Karro & jag inte har tvingat människor att dansa till den här. Den här låten ger mig alltid feeling!
I'm an Albatraoz - AronChupa
Den här är antagligen med för att Ida & jag tyckte det var hysteriskt roligt att flax-dansa med armarna till den.
Cheerleader - OMI
Vad man kan förstå vid det här laget är att mina 5 mest spelade låtar på spotify är musik från min fredag-gör-jag-vad-jag-vill-spellista. Det kan nog tänkas att jag klätt på mig någonting svart & dragit iväg med bubbel i påsen med dessa toner i hörlurarna.
Detta är min mest spelade låt på spotify i år. Jag blir, precis som för två år sedan, förvånad över att en raplåt är den jag spelat allra mest. Den här har dock fått peppa igång mig till flertalet av de festliga tillfällena samt även under de många promenaderna till & från skolan. jag älskar när låten stannar av & det hörs got my ni**as in Paris & they going gorillas, i don't even know what that means? no one knows what it means but it's provocative, no it's not it's gross. gets the people going. När jag någon gång i livet åker till Paris ska jag spela den här på repeat!
För evigt - Silvana Imam
Pussy Palace hade många låtar tillägnat sig & den här är nog en av de främsta. som vi har skrikit till varandra var är mina tjejer? & skrattat åt att jag tagit i från tårna & skrikit Tack gud jag är homo. Det här är också låten som fått mig att vilja skaffa en skinnjacka så att jag kaxigt kan säga Rör inte min skinnjacka bror den är customised. För att ta till ett väldigt underskattat ord - den här låten är så jävla mycket girlpower!
Uptown Funk - Mark Ronson
Om jag fick bestämma så är det här årets låt! När jag & ida skulle välja musik till min ansökningsvideo till styrelsen var den det självklara valet. Jag lovar att det inte går att hitta en enda fest då Marina, Karro & jag inte har tvingat människor att dansa till den här. Den här låten ger mig alltid feeling!
I'm an Albatraoz - AronChupa
Den här är antagligen med för att Ida & jag tyckte det var hysteriskt roligt att flax-dansa med armarna till den.
Cheerleader - OMI
Vad man kan förstå vid det här laget är att mina 5 mest spelade låtar på spotify är musik från min fredag-gör-jag-vad-jag-vill-spellista. Det kan nog tänkas att jag klätt på mig någonting svart & dragit iväg med bubbel i påsen med dessa toner i hörlurarna.
Why don't you love me - Beyonce
Det här kan vara året då jag på riktigt började inse mitt eget värde. Det är inte fel på mig! & om jag någon gång började tvivla, vilket jag givetvis gjorde & fortfarande gör ibland, så repeatade jag den här låten. för ärligt nu There is nothing not to love about me i am lovely.
Regn - Viktor Olsson
Varje år lyckas jag fastna för någon svensk för tillfället rätt okänd artist & slänger in hela dens album i min lista. Förra året var det Erato (för övrigt en av mina mest spelade i somras) & i år är det den här mannen. Bara så mycket min musiksmak det går att bli!
No regrets - Édith Piaf
Jag upptäckte idag att jag lagt till låten med fransk text den 10 januari i år. Den kräver helt enkelt sin plats här! Ni vet redan om att Non je ne regrette rien är min söndagslåt (& söndagsmotto) men efter tips av Frida förstod jag att den även finns på engelska så jag ger er den versionen här!
What do you mean (Acoustic) - Justin Bieber
Om någon innan tvekade på hur mycket jag börjat tycka om Bieber så tar nog det tvivlet slut här. Helst skulle jag vilja välja Love Yourself igen men för att förnya mig lite får ni den här, den akustiska versionen, för att jag tycker den är lite bättre.
Jag har gjort det igen - Melissa Horn
Eftersom att hon är min mest spelade (& älskade) artist känner jag mig nästan tvungen att ta med en låt av henne. Problemet är att jag inte egentligen kan ta ut en specifik då jag upplever att jag i år lyssnat för att jag tycker så mycket om henne & inte för att kunna identifiera mina känslor i texterna. Så jag väljer här hennes andra singel som lyckades (som alltid) med att träffa mig rakt i bröstkorgen. Läs bara För när jag inte kan säga som det är säger jag ingenting alls.
Det här kan vara året då jag på riktigt började inse mitt eget värde. Det är inte fel på mig! & om jag någon gång började tvivla, vilket jag givetvis gjorde & fortfarande gör ibland, så repeatade jag den här låten. för ärligt nu There is nothing not to love about me i am lovely.
Regn - Viktor Olsson
Varje år lyckas jag fastna för någon svensk för tillfället rätt okänd artist & slänger in hela dens album i min lista. Förra året var det Erato (för övrigt en av mina mest spelade i somras) & i år är det den här mannen. Bara så mycket min musiksmak det går att bli!
No regrets - Édith Piaf
Jag upptäckte idag att jag lagt till låten med fransk text den 10 januari i år. Den kräver helt enkelt sin plats här! Ni vet redan om att Non je ne regrette rien är min söndagslåt (& söndagsmotto) men efter tips av Frida förstod jag att den även finns på engelska så jag ger er den versionen här!
What do you mean (Acoustic) - Justin Bieber
Om någon innan tvekade på hur mycket jag börjat tycka om Bieber så tar nog det tvivlet slut här. Helst skulle jag vilja välja Love Yourself igen men för att förnya mig lite får ni den här, den akustiska versionen, för att jag tycker den är lite bättre.
Jag har gjort det igen - Melissa Horn
Eftersom att hon är min mest spelade (& älskade) artist känner jag mig nästan tvungen att ta med en låt av henne. Problemet är att jag inte egentligen kan ta ut en specifik då jag upplever att jag i år lyssnat för att jag tycker så mycket om henne & inte för att kunna identifiera mina känslor i texterna. Så jag väljer här hennes andra singel som lyckades (som alltid) med att träffa mig rakt i bröstkorgen. Läs bara För när jag inte kan säga som det är säger jag ingenting alls.
we can dance if we want to, we can leave your friends behind cause your friends don't dance & if they don't dance well they're no friends of mine.
jag tycker om den här månaden på så vis att den ger en tillåtelse att reflektera. den där sista månaden av ett år. snart byter vi igen. skriver en annan siffra i slutet. jag brukar ge mig själv tid att tänka nu som jag annars inte är så givmild med. jag vill nu fundera över vad som förändrats & vad som inte har det. vad som varit. vad som kommer. vad som har skett & inte. & vad som kan ske.
när jag nu är här med min blick i backspegeln inser jag att året som gått handlat om vänskap på ett annat sätt en tidigare. saker har förändrats. förändring kan klinga negativt. jag vill inte se det så. det är klart att det är sorgligt när människor som tidigare varit så självklara i ens liv slutar att vara det. jag har sörjt. jag har varit arg. jag kan fortfarande vara arg men det är också en naturlig reaktion på när en människa man trodde att man kände visar sig vara någon helt annan. som att jag aldrig känt dig.
jag upplever att jag innan har haft en tro på vänskap som någonting konstant vilket jag förstår nu är missvisande. vänskap är precis som med allting annat i konstant förändring. det kan ta slut men det kan också byggas. utvecklas. stanna av. återupptas. jag tror att vänskapsrelationer kan vara mycket mera lika kärleksrelationer än vad vi kanske vill erkänna. man kan bli så förälskad i en människa från första stunden man möter den. det går inte alltid att förklara det. man bara klickar. men som med varje förälskelse så försvinner den & det är vad som finns kvar efteråt som är det viktiga. jag tror det är det som kallas kärlek. den kärlek jag förstått att jag egentligen inte vet så mycket om.
liv ger inga garantier. en förälskelse går inte alltid att bygga någonting på. den kan vara intensiv & fantastisk men när den är över så kan det vara över. tid som gått är just också bara tid & inget mätinstrument för lycka. eller för en vänskap. jag tror på att det är ett slags långsamt byggande. ett konstant växande.
nästa år vill jag vara modig nog att lämna de relationer man bara är i för att. men främst vill jag vara klok nog att vårda de relationer som är värda det. de som jag känner att jag kan ge någonting till & som ger mig någonting tillbaka. för det är också det med vänskap. man behöver inte tycka exakt lika. man behöver inte leva exakt samma liv. det är också då man kan ge av det man har & man kan få av det man inte har. det är så jag tänker att man bygger.
när jag nu är här med min blick i backspegeln inser jag att året som gått handlat om vänskap på ett annat sätt en tidigare. saker har förändrats. förändring kan klinga negativt. jag vill inte se det så. det är klart att det är sorgligt när människor som tidigare varit så självklara i ens liv slutar att vara det. jag har sörjt. jag har varit arg. jag kan fortfarande vara arg men det är också en naturlig reaktion på när en människa man trodde att man kände visar sig vara någon helt annan. som att jag aldrig känt dig.
jag upplever att jag innan har haft en tro på vänskap som någonting konstant vilket jag förstår nu är missvisande. vänskap är precis som med allting annat i konstant förändring. det kan ta slut men det kan också byggas. utvecklas. stanna av. återupptas. jag tror att vänskapsrelationer kan vara mycket mera lika kärleksrelationer än vad vi kanske vill erkänna. man kan bli så förälskad i en människa från första stunden man möter den. det går inte alltid att förklara det. man bara klickar. men som med varje förälskelse så försvinner den & det är vad som finns kvar efteråt som är det viktiga. jag tror det är det som kallas kärlek. den kärlek jag förstått att jag egentligen inte vet så mycket om.
liv ger inga garantier. en förälskelse går inte alltid att bygga någonting på. den kan vara intensiv & fantastisk men när den är över så kan det vara över. tid som gått är just också bara tid & inget mätinstrument för lycka. eller för en vänskap. jag tror på att det är ett slags långsamt byggande. ett konstant växande.
nästa år vill jag vara modig nog att lämna de relationer man bara är i för att. men främst vill jag vara klok nog att vårda de relationer som är värda det. de som jag känner att jag kan ge någonting till & som ger mig någonting tillbaka. för det är också det med vänskap. man behöver inte tycka exakt lika. man behöver inte leva exakt samma liv. det är också då man kan ge av det man har & man kan få av det man inte har. det är så jag tänker att man bygger.
jag är vaken hela natten inatt, det var samma sak igår.
jag sover just nu knappt någonting alls. jag upprepar exakt samma mönster som förra året. hela december & stora delar av januari tog jag mig igenom i konstant brist av sömn. precis på samma sätt som då kan mina ögon nästan falla ihop, jag kan knappt sitta upp men när jag lägger huvudet bland mina kuddar kommer ångesten. stressen. tankarna. återigen fascineras jag över hur de styr sig själva. hur de kan fara genom huvudet på egen hand. jag ringde min mamma igår i frustration men på dagarna är jag rationell. på dagarna ser jag det klart. det är på nätterna som allting blir grumligt.
det är när jag legat vaken i sängen i timmar & siffrorna på mobilen visar 03.22 som jag ifrågasätter. hur fan kunde jag vara så dum att jag trodde att jag skulle kunna åka till USA? Hur ska jag ens kunna få klart den här c-uppsatsen? Varför tror jag att jag ska kunna klara av att sitta i en studentförening & vara ordförande för festeridelen? det går till den punkten att jag & mamma skrattar när jag berättar om vad jag egentligen ältar.
precis på samma sätt resonerade jag om vår australien-resa & det faktum att jag skulle missa en hel delkurs. jag förbannade mig själv nätterna igenom för att jag varit så dum att jag trodde att jag skulle kunna resa till andra sidan jordklotet. men det gick ju! hur är det ens möjligt att jag upprepar exakt samma mönster när jag vet att jag kan? Stina & jag överlevde inte bara vår resa, vi levde den & på mitt betyg från den delkursen står ett klart VG.
om dagarna kan jag ändå någonstans vara tacksam för att jag är så dum i huvudet som min ångest vill framställa mig. att jag inte låter den stå i vägen. för mitt i denna sömnbrist, kanske på grund av den, bär jag ändå tankar om en utlandstermin. jag säger till min handledare att jag ska skriva en master-uppsats sedan som att det redan vore bestämt & i mina mobilanteckningar finns mitt första inlägg som sexmästare nedskrivet. låt mig aldrig bli så smart som min ångest vill. jag offrar hellre sömn än låter den styra mig.
det är när jag legat vaken i sängen i timmar & siffrorna på mobilen visar 03.22 som jag ifrågasätter. hur fan kunde jag vara så dum att jag trodde att jag skulle kunna åka till USA? Hur ska jag ens kunna få klart den här c-uppsatsen? Varför tror jag att jag ska kunna klara av att sitta i en studentförening & vara ordförande för festeridelen? det går till den punkten att jag & mamma skrattar när jag berättar om vad jag egentligen ältar.
precis på samma sätt resonerade jag om vår australien-resa & det faktum att jag skulle missa en hel delkurs. jag förbannade mig själv nätterna igenom för att jag varit så dum att jag trodde att jag skulle kunna resa till andra sidan jordklotet. men det gick ju! hur är det ens möjligt att jag upprepar exakt samma mönster när jag vet att jag kan? Stina & jag överlevde inte bara vår resa, vi levde den & på mitt betyg från den delkursen står ett klart VG.
om dagarna kan jag ändå någonstans vara tacksam för att jag är så dum i huvudet som min ångest vill framställa mig. att jag inte låter den stå i vägen. för mitt i denna sömnbrist, kanske på grund av den, bär jag ändå tankar om en utlandstermin. jag säger till min handledare att jag ska skriva en master-uppsats sedan som att det redan vore bestämt & i mina mobilanteckningar finns mitt första inlägg som sexmästare nedskrivet. låt mig aldrig bli så smart som min ångest vill. jag offrar hellre sömn än låter den styra mig.
Cause if you like the way you look that much oh baby you should go & love yourself & if you think that i'm still holding on to something you should go & love yourself.
jag har kommit till insikten att jag saknar kreddighet. jag är inte uppvuxen i ett hem där pappan spelat Bob Dylan eller Rolling Stones. när min far hämtade mig från förskolan åkte vi hem till det gröna radhuset i Borensberg & samtidigt som han lagade mat spelade han Tina Turner på högsta volym. jag kan fortfarande höra introt till the best i huvudet. När min mamma strök tvätten brukade hon dundra på med Tomas Ledin. Givetvis präglade det mig. Man hittar mig oftast på schlagergolvet när jag går på krogen. min all time favorit är kvinnan som, enligt många, släpper skiva efter skiva med ledsamma deppiga texter på svenska. & jag må veta att människor kan sätta sig emot detta men viss typ av musik anses coolare än annan att lyssna på. så som det är med litteratur. så som det är med konst. så som det är med de flesta former av kultur. & intressen.
Detta betyder inte att jag dagarna igenom spelar Linda Bengtzing. Min söndagslåt är liksom Non, je ne regrette rien. efter det flera sånger av Joan Baez. Jag kunde inte bry mig mindre om Melodifestivalen. eller nästa stora Dj. Men jag kan också nynna med i Carola låtar utan att skämmas & jag tycker det är power när min mamma går & ser henne trots att samtliga personer i hennes närvaro klankar ner på valet av konsert för inte kan man gilla Carola? & på grund av avsaknad av kreddighet när det kommer till min musiksmak har jag nu som bakgrundsbild my mama don't like you & she likes everyone & det här är låten för november.
Love Yourself - Justin Bieber
Det sägs att 2015 är året alla blev belibers. Det är säkert långt ifrån sant men jag har spelat den här låten genom hela november oavbrutet så jag kanske måste räknas som en av dem nu. Som vanligt skäms jag inte. Jag skänker istället en tanke till dessa fuckboys man fått äran att springa in i & som min mamma aldrig hade tyckt om.
Detta betyder inte att jag dagarna igenom spelar Linda Bengtzing. Min söndagslåt är liksom Non, je ne regrette rien. efter det flera sånger av Joan Baez. Jag kunde inte bry mig mindre om Melodifestivalen. eller nästa stora Dj. Men jag kan också nynna med i Carola låtar utan att skämmas & jag tycker det är power när min mamma går & ser henne trots att samtliga personer i hennes närvaro klankar ner på valet av konsert för inte kan man gilla Carola? & på grund av avsaknad av kreddighet när det kommer till min musiksmak har jag nu som bakgrundsbild my mama don't like you & she likes everyone & det här är låten för november.
Love Yourself - Justin Bieber
Det sägs att 2015 är året alla blev belibers. Det är säkert långt ifrån sant men jag har spelat den här låten genom hela november oavbrutet så jag kanske måste räknas som en av dem nu. Som vanligt skäms jag inte. Jag skänker istället en tanke till dessa fuckboys man fått äran att springa in i & som min mamma aldrig hade tyckt om.
