pannkakshjärtat

1. När jag skriver det här sitter jag i en lägenhet i Växjö. 2. När ni läser det här är jag på andra sidan jordklotet. 3. Det känns spännande. 4. & jävligt läskigt. 5. & så jävla stört om en tänker på det för mycket. 6. jag försöker att inte tänka för mycket. 7. när jag var yngre fick jag höra av en kurator att andra människor tänkte 2 steg framåt. 8. & att jag tänkte 5. 9. i praktiken lät det ungefär "om jag gör så då kommer han att göra så & då kommer hon att kanske bli arg på mig & om hon blir arg på mig då kommer hon snacka skit om mig & då kanske alla vänder sig emot mig & jag blir ensam." 10. mina tankar förstörde mycket av mitt tonårsliv. 11. jag vägrar låta dem förstöra mera liv. 12. idag slog det mig att det kommer att bli vår igen. 13. det känns långt borta. 14. i vår ska jag engagera mig i campuslivet. 15. det betyder egentligen att jag ska vara ute & slira oftare. 16. gärna i min vinröda overall. 17. i sommar planerar jag att läsa Brott & Straff. 18. & Anna Karenina. 19. & Egenmäktigt förfarande. 20. Jag ska på Emmaboda festivalen. 21. min första festival var Hultsfred 2009. 22. när jag kom hem därifrån satt jag på pallen i hallen & stirrade i 20 minuter. 23. jag var så sliten. 24. En gång i livet ska jag åka på Roskilde. 25. Min pappa säger att han ska med. 

 

26. just nu känns livet lite för bra för att vara sant. 27. som den där låten med Per Gessle. 28. vara sant för bra för att vara sant för bra för att hända i verkligheten för en sån som jag. 29. Per Gessles värsta låt är utan tvekan tycker om när du tar på mig. 30.Alltså - jag tycker om dina bröst i morgonljuset. 31. Jag minns fortfarande när den kom på radion & man ville kräkas. 32. Jag kräks ofta på bakfyllan. 33. Det är rätt jobbigt. 34. Häromdagen var jag så bakis att jag stod i 10 minuter & spolade kallvatten i mitt ansikte. 34. om jag ska engagera mig i campuslivet i vår kommer jag nog få stå så ofta. 35.Pepp! 36. Jag saknar att bakishänga med Johan. 37. jag gillar överlag att bakishänga. 38. & kaffehänga. 39. & plugghänga. 40. jag tycker om att hänga med folk helt enkelt. 41. I Australien planerar jag att bli iallafall lite brun. 42. & inte bli uppäten av en haj. 43. & försöka fuska mig igenom vinterdepressionen. 44. om det funkar ska jag förevigt fuska mig genom den. 45. jag längtar till att få gå i ballerinaskor. 46. jag brukar börja gå i dem i mars. 47. & sluta i november. 48. när ni läser det här är januari snart slut. 49. då fyller jag snart år. 50. då är jag snart tillbaka i vintern igen.

jag har inte kunnat ta in någonting idag. när jag stängde dörren om mitt rum. när jag kramade dem hejdå. när bussen svängde & lämnade universitetet & campus. när tåget åkte från stationen. det här är alldeles för stort, alldeles för mycket, för att jag ens ska kunna sätta krav på mig själv att kunna hantera det. jag kommer inte att kunna göra det. jag kommer troligtvis inte kunna formulera det heller. & sömn har jag gett upp för länge sen.

om 2 dagar börjar ett av de större äventyren jag har gett mig iväg på under mina snart 24 år som levande. jag delar det äventyret, de flygresorna, med den där andra kvinnan med samma namn som mig. det här är det största vi gjort tillsammans. det är om sånt vi ska blinka åt varandra om, bakom ryggarna på våra barn när de säger att vi ingenting förstår.

även om det är väldigt snurrigt nu i huvudet kan jag inte låta bli att känna mig glad över det, på något vis. jag har aldrig förstått varför livet var tvunget att vara en grå massa med ljusglimtar i. jag vill ju ha ett liv som är ljust med gråglimtar. när jag förra året lovade mig själv att skapa en vardag som jag inte avskydde var det med det i tanken. hjärtat känner det de känner. ibland är man ledsen, så är det. men jag gråter hellre rakt ner i min kaffekopp, över litteraturtexter, under en föreläsning än i ett jobb jag avskyr av hela min kropp. jag tror på att man kan skapa sig en grundtrygghet. en vardag som inte gör att man längtar till fredagseftermiddagen eller någon annanstans. ett liv med människor som man får vara hur man vill med utan att skämmas. för då kan allting annat få vara hur svajigt som helst.

i år har jag lovat mig själv att försöka kliva ur min bekvämlighetszon. det är precis det jag kommer göra om 1 vecka & 2 dagar. långt jävla ut ifrån den ska jag trampa. det kanske är lite svajigt men det får det vara. det kan det vara för jag återvänder sedan från äventyr, till en vardag med ljus & gråglimtar.

för värkande huvud, rökiga fingrar & gårdagens mascara. så heter min söndagslista. idag är exakt en sådan söndag. jag kan inte förklara min huvudvärk men tabletten hjälpte inte emot den. inte heller kaffekoppen. eller duschen. jag har diskat bort mitt diskberg hela dagen. tagit lite i taget sen måste jag sjunka ner i soffan en stund. en dikt åt gången. jag orkar liksom inte. det är en sådan söndag. jag ser kläderna jag borde plocka upp från mitt golv. jag vet texterna jag borde läsa. jag borde gått till biblioteket & satt mig i några timmar. jag orkade inte. jag såg snöflingorna falla utanför fönstret. sedan blev det mörkt. jag sitter i soffan i träningstights utan bh i min fulaste gråa stickade tröja. det är en sådan söndag då tiden går fort fast man själv går långsamt.

jag diskar lite till & hänger in några kläder i garderoben. en söndag 11.1.15.

jag har försökt formulera det här i några månader nu. det här med att brinna för någonting. vi är alla människor & jag tror att vi alla brinner. Vissa brinner för bilar. Andra brinner för djur. En tredje brinner för toner. En fjärde för ett land. elden inom mig sprakar & gnistrar för ord & meningar. för litteratur. & för feminism.

det var ingen som bjöd in mig i feminismen. inte mamma. inte pappa. inte någon vän. jag bjöd in mig själv då när jag cyklade till universitetsbiblioteket & lånade böcker. sen kom internet. i den här tron är jag självlärd. ginstorna kom från att jag ansåg mig värdelös & som så många gånger innan & efter nöjde jag inte mig med konstaterandet. jag ville veta varför jag ansåg mig mindre värd som människa. ett av svaren blev att jag hade fötts en natt i februari med en fitta. från den gången jag öppnade ögonen & människorna omkring frågade mina föräldrar vad jag var & de inte svarade att jag var människa utan en flicka. flickebarnet Eriksson. jag tror inte att jag hade undkommit om de hade svarat att jag var en pojke. nu föddes jag in i ett kvinnoarv. med snopp att jag fått ett arv av män jag aldrig hade velat bära på tunna pojkaxlar. än mindre på breda mansaxlar.

vissa av oss får brinna ifred. andra blir ifrågasatta för sin eld. ibland ville jag kasta vatten & släcka skiten. stundtals la jag undan feminismen. som bland vänner. som bland pojkar. som i mitt pannkakshjärta. jag tyckte in att den delen av mig passade in i mitt hörn av internet. jag har ändrat mig nu. det är därför jag försökt formulera det här.

jag har en eld i mitt bröst. jag kan inte släcka den. den är en del av mig. i flickebarnet Eriksson. jag kräver nu dess plats här. jag kräver den eldens plats i allt jag vidrör. i allt jag är. precis så som orden & meningarna följer mig, på min hud, i mina livsval, i mina nätter, i mina dagar så följer feminismen mig.

här är jag ledsen. här är jag glad. här kan jag inte sova. här offrar jag sömn. här brister mitt hjärta. här är jag rädd. här är jag ensam. här är jag töntig. här är jag ful. här är jag snygg. här är jag feminist. här är jag kvinna. här är jag människa. här brinner en eld & jag har öppnat fönstret för att låta luften få tända den.

jag är van vid att offra sömn för mina meningar. jag är inte van vid att min kropp offrar sömn för mina tankar. så nu sitter jag kvar här klockan kvart i 1 på natten även fast jag ska gå upp om 6 timmar & 15 minuter. jag klarar inte av ännu en natt där jag lägger mig tillrätta på huvudkudden & känner hur tankarna långsamt långsamt börjar äta mig inifrån tills jag måste slå upp ögonen igen för att inte slukas totalt. jag lägger kaffepulver i kaffekokaren istället tar fram kläder. som för att undvika en katastrofmorgon som startar om 6 timmar & 8 minuter.

det känns väldigt konstigt att sitta på den här balkongen igen. på ett sätt som att jag aldrig åkt. på ett sätt som att jag aldrig varit här. imorgon ska jag på föreläsning igen vid 9.15. med bara-nästan-vakna steg ska jag kliva över campus & återigen ska jag känna hur kroppen vaknar till liv i takt med sekundvisarna. jag ska diskutera svindlande höjder & jag ska dricka mitt kaffe. hamra på tangenterna.

det är den där känslan en fick när man lekte väldigt intensivt med någon som barn & till slut var tvungen att gå hem. då blev man lite tom. som att man hade glömt bort hur man var endast jag. ofta blev det så med Elin, för att vi inte bodde på samma plats utan istället åkte till varandra, sov över & umgicks konstant en hel helg. precis så känns det nu.

när det kommer till att lämna, att åka ifrån någonting, blir mitt hjärta alltid tyngre. det verkar inte ha betydelse att jag har spenderat dessa dagar på det vis jag ville när jag åkte ifrån Växjö i december. det verkar inte ha betydelse att jag stundtals längtat tillbaka till bubblan, till campus, till lägenheten som nu är mitt hem. inget av det har något värde nu klockan tjugo i 1 på natten. då suger det bara. det suger att behöva säga hejdå. det suger så otroligt jävla mycket!

Vad jag sett i detta år, som i många tidigare, är att det är de sista halvåret som är avgörande. Jag vet inte om det är för att den första delen startas upp med två av de värsta månaderna eller om det bara är så att de sista sex ligger närmare i tiden & därför minns man dem bättre. Men vad jag vet är att den andra delen av 2014 var exakt så som jag vill att livet ska kännas. Alltid. Det behöver inte jämt vara hysteriska skrattanfall men att få en varm känsla i magen över det liv man lever. Den känslan slår så jävla högt!    

Juli.
Att få slippa passa tider & resa iväg var det bästa någonsin. Familjen åkte till Sicilien, firade pappas 60-årsdag & latade oss mest på stranden. En vecka var dock nog & när jag kom hem kom antagningsbeskeden & det konstaterades att jag skulle flytta till hösten. Känslorna svajade inuti kroppen. Jag spenderade mina dagar på jobbet & när jag inte var där försökte jag utnyttja de få varma soltimmar som jag kunde få tag i, ofta på olika slags badplatser runt omkring Linköping eller drickandes öl på någon av uteserveringarna.




Augusti.
Det kändes som att Linköping inte ville att jag skulle åka. Den gav mig jättevarma nätter, öl-kvällar, spontana svettiga utekvällar & det enda som diskuterades var att vi skulle lämna. Rosévinet gjorde så att jag tappade min röst & hela augusti var en enda stor sjukdom med tappad röst, hosta & ögoninflammation. Vi flyttade ner min säng till Växjö & det var många sista-gånger att genomföra så som sista jobbdagen, sista bakis-hänget & sista-krogrundan som bjöd på både tårar, fylla & dramatik. Johan rensade ut sin lägenhet & det var sannerligen the end of an era. Till sist, Bakis, rödögd & med svidande kinder körde jag sedan ner bilen till mitt nya hem & upplevde nollningsveckan iklädd vinröd overall. Den veckan gav mig både en hemsk träningsvärk, förkylning & galna upptåg att oja sig över. Precis så som det ska vara! På fredagen, efter introduktionen, körde jag tillbaka till hemstaden, köpte flygbiljetter & gick på avskedsfest vilket nog går att klassa som en av de sjukaste festerna 2014. Morgonen efter såg jag en av mina bästa vänner för sista gången på ett halvår & återigen åkte jag till Växjö tårögd & med tappad röst.




September.
Tillbaka i Växjö började skolan på riktigt. Efter att vi ältat Johans Australien resa i månader gav han sig äntligen iväg. Det kändes verkligen som att jag hittat rätt & jag var så himla lycklig över det. Jag stängde in mig i några dagar för att skriva på inlämningar, lärde känna människor över témuggar & kladdkaka med hallon. Det röstades som blev lite av en besvikelse. Jag umgicks väldigt mycket med en katt om dagarna samtidigt som jag skrev eller läste. Vi hade ölprovning i lägenheten, jag gick på finsittning, hade små äventyr för mig själv på campus & Matilda fick sig ett gott skratt av det.



Oktober.
Jag saknade min hemstad & främst människorna i den så mycket att jag bokade mig en tågbiljett. Jag & Matilda startade upp vårt whiskeydrickande som kunde sluta i att vi inte somnade förrän klockan 1 på natten en vanlig torsdag. Marina & jag bytte helgvinet mot kaffe & kanelbulle & spenderade en hel helg på bibblan. Pannkakshjärta & jag firade 6 år tillsammans, jag var lite ledsen på vänskaper & for hem över en helg, försökte hinna med allting som man vill hinna med under några få dagar. Annars spenderades mest tiden läsandes litteratur, drickandes vin & utforska campus, både dag som natt. Pussy Palace togs äntligen som officiellt namn på vår lägenhet & halloween firades i dagarna 2, först med halloween-fest i Pussy Palace som höll på till 4 på morgonen & på lördagen fortsatte det med halloween-sittning.




 November.
Min mage gjorde lite väsen av sig, jag skrev hemtenta & Stina kom till Växjö. Vi hade en awesome helg med Taco-fredag, lördags-fika, Full-moon-party med färg över hela oss, dans till stängning & lite äventyr i buskar på campus. Jag var lite ledsen över hur människor bara kan glömma bort en & samtidigt förundrad över hur andra människor kunde minnas mig efter flera år. Sedan kom Sofia spontant till campus & hon slängdes direkt in i campuslivet, vilket var allt från fredagsfest till lördagspromenad genom campus till söndagsfika innan hon tog tåget hem igen. Solen kom äntligen tillbaka, vi drack bubbel & firade Marinas födelsedag. November var månaden av besök för bara en vecka efter Sofia kom mamma & pappa ner till Småland & vi spenderade en helg i kylan med att dricka öl, äta mat & hänga upp gardiner & julstjärna i mitt rum.

December.
December välkomnades i pussy palace & vi dränkte lägenheten i pepparkakor, lussebullsbak & glöggkokande. Allt till tonerna av julmusik. Känslorna gick berg & dalbana i min kropp men till sist var det en man vid namn Ulf som i & med sin första lektion fick allting att få mening igen. Jag, Matilda & Ida hade en galen fylla en fredag för att för min del fira inskickad hemtenta. En fylla som resulterade i alldeles för många snapchats, tårar, skratt så man låg på hallgolvet & lite kräks mitt på campus dagen efter. Farmor fick läggas in på Huddinge sjukhus igen & den ledsamhet jag känt i bröstet fick lite av sin förklaring. Vi hade luciamorgon i Pussy Palace & dukade upp världens bästa frukost sedan fortsatte jag den lördagen med att dricka bubbel med Karro & Marina inne i stan. Sista veckan i Växjö innan jullovet var som ett enda stort hejdå. Det kändes väldigt konstigt att jag för bara några månader sedan inte kände dessa människor & nu var det svårt att för några veckor vara utan dem. Efter min sista lektion för året med Ulf for jag ifrån ett soligt Växjö, hem till Linköping. Med blandade känslor var jag i min hemstad. Det dracks kaffe & öl & det snackades. Jul spenderades nere i Gamleby & juldagen högst upp i den där taklägenheten i Valla. & helt plötsligt försvann 2014 ut genom fönstret & 2015 slet upp dörren för att springa in.

 

1. I will bleed for better reasons this year. 2. Kliv ur din bekvämlighetszon. Lev där. Var där. Kliv tillbaka in. & kliv ut igen. 3. Skriv. 4. Försök att göra mindre saker för att bara vara snäll. 5. Ta inte dig själv & vad du gör på så stort allvar. de flesta kommer inte bry sig om att du var jättefull på lördagsnatten eller att du råkade tala om för någon att den är skön att hänga med. 6. Tatuera dig. 7. Be inte om ursäkt för att du är du. om människor vill förändra dig är det någon annan de vill ha i sina liv. 8. Försök att bli din egen bästa vän. 9. Läs mera poesi på toaletten. 10. Våga titta mera i människors ögon. & le.