or do you not think so far ahead? 'cause I've been thinkin' 'bout forever.
2017 brakade in i mig. jag gick från att vara sexmästarinna i VISKA till ärkefesting i Norrlands Nation. Jag började min sjätte termin på universitetet, min sista innan jag får ta ut min kandidatexamen. Jag har mindre än en månad kvar av att vara 25 år gammal. som jag har trivts med den åldern att jag motvilligt snart måste kliva in i nästa. de säger att januari snart är över. jag försöker att vara snäll mot mig själv. att ha förståelse för att jag de senaste två åren haft lyxen att få ett avbrott i detta mörker & att jag inte får det nu. jag slipper ångesten & stressen (som till viss del finns där ändå) men jag är tvungen att va här. behöva möta vintern. behöva möta mig själv i det.
jag försöker att vara snäll. det betyder att jag får sova när jag kommer hem från skolan för att hela min kropp känns tung. min mobil är oftast på ljudlöst. jag försöker att säga nej. eller snarare, jag försöker intala mig själv att många av de där sakerna jag anser att jag borde göra, måste göra, är valbara. jag försöker hålla det rent runt omkring mig för att jag har märkt att det gör mig lugn.
ändå har jag svårt att sova om nätterna. kanske har det att göra med att jag unnar mig vilostunder mitt på dagen men tankarna snurrar. jag bygger diskberg. jag tappar hungerskänslan ibland. de där sakerna jag lärt mig att jag förlorar när jag blir stressad & får ångest. sömnen & hungern. jag kollar väderappen & hoppas på någon form av sol. bara en glimt. någonting förutom det gråa.
häromkvällen konstaterades det att jag alltid tänker så långt. precis så som kuratorn sa till mig när jag var 17 år. när andra människor tänker två, max tre steg framåt stina så tänker du sex, sju, åtta. detta berör så många delar av livet mitt. så som att jag nu i huvudet är framme i februari & oroar mig över sittning & läsrapporter & grupparbete. eller att jag redan börjat stressa över sommarjobb. men också det att någon sa du tänker att jag tänker att du tänker att jag tänker att jag ska manipulera dig. det är just det när ens tankemönster ligger så vidrigt öppet framför en själv som man också förstår vad det gör med en. med hur man lever. det är inte en negativ egenskap jag besitter. i vissa delar, vissa sammanhang, är jag övertygad om att detta är en styrka. att det gynnar mig. men i andra delar, så som i min vardag, i relationer med andra människor, särskilt i sådana jag inte känner mig trygg i (vilket jag egentligen inte gör i en enda relation.) det gör att jag oroar mig över saker som aldrig kommer att hända. slänger onödig energi som jag kunde använt någon annanstans.
jag försöker att vara snäll. det betyder att jag får sova när jag kommer hem från skolan för att hela min kropp känns tung. min mobil är oftast på ljudlöst. jag försöker att säga nej. eller snarare, jag försöker intala mig själv att många av de där sakerna jag anser att jag borde göra, måste göra, är valbara. jag försöker hålla det rent runt omkring mig för att jag har märkt att det gör mig lugn.
ändå har jag svårt att sova om nätterna. kanske har det att göra med att jag unnar mig vilostunder mitt på dagen men tankarna snurrar. jag bygger diskberg. jag tappar hungerskänslan ibland. de där sakerna jag lärt mig att jag förlorar när jag blir stressad & får ångest. sömnen & hungern. jag kollar väderappen & hoppas på någon form av sol. bara en glimt. någonting förutom det gråa.
häromkvällen konstaterades det att jag alltid tänker så långt. precis så som kuratorn sa till mig när jag var 17 år. när andra människor tänker två, max tre steg framåt stina så tänker du sex, sju, åtta. detta berör så många delar av livet mitt. så som att jag nu i huvudet är framme i februari & oroar mig över sittning & läsrapporter & grupparbete. eller att jag redan börjat stressa över sommarjobb. men också det att någon sa du tänker att jag tänker att du tänker att jag tänker att jag ska manipulera dig. det är just det när ens tankemönster ligger så vidrigt öppet framför en själv som man också förstår vad det gör med en. med hur man lever. det är inte en negativ egenskap jag besitter. i vissa delar, vissa sammanhang, är jag övertygad om att detta är en styrka. att det gynnar mig. men i andra delar, så som i min vardag, i relationer med andra människor, särskilt i sådana jag inte känner mig trygg i (vilket jag egentligen inte gör i en enda relation.) det gör att jag oroar mig över saker som aldrig kommer att hända. slänger onödig energi som jag kunde använt någon annanstans.
