.

glöm inte bort att ni inte behöver vara starka hela tiden
ni får finnas ändå.

men det löste sig och nu är det vår igen och jag undrar hur du mår igen.

mitt bland alla papper av naturkunskap tar jag mig faktiskt tid att få ner några rader här. som sagt har jag fyllt myndigt, arton stora år och ingen kan riktigt förstå det allra minst jag. tog iallafall ett steg närmare vuxenkänslan idag och det kändes så kul att jag nästan inte kunde sluta skratta efteråt.
 


iallafall fick jag precis precis det jag ville ha i födelsedagspresent plus lite extra till och med. har redan börjat använda mina converse trots att mammas första replik var "du ska väl inte använda dem förrän snön smälter bort" jag kunde inte hålla mig och snön håller faktiskt på att smälta bort nu. vilket är underbart då jag inofficiellt redan bestämt mig för att det är vår och dags för tygskor.

den här veckan har varit fylld med bara en massa prov och plugg och skolan kommer så vara detta iallafall två veckor till framöver men det går inte riktigt att dra ner mig. stina är tillbaka (och vi har blivit vi igen), det är mars på söndag och allting man gått och längtat efter kommer bara närmre och närmre. det enda problemet är att jag inte får tid för det enda jag lovade mig själv att ta mer tid till.




du fick mig alltid att känna mig lika kort som mina centimetrar i höjd, inuti. men du är inte presens längre, inte ens imperfekt. vi stannar här även om vi när det gäller du och jag inte ens existerat. du & jag är slut nu och jag är inte längre din att ta ifrån.

"dom måste lära sig gå" det är vad folk säger när det är vi två.

fylla 18 är skiten


som stina och jag brukade säga om helgerna ("helger är skiten") och allt annat som just då satt jävligt fint. jag saknar henne förövrigt. två veckor förra året kändes som två sekunder medan två veckor i år har känts som en evighet. för övrigt tack till alla som har förgyllt min födelsedag, hjärta.

dancing queen, young and sweet, only seventeen.

jag är hemma ifrån huvudstaden, fullpackad med nya saker. solen sken hela vägen hem idag, genom landskap, på motorvägen. jag har en dag kvar, en dag kvar som ostraffbar omyndig ickerökande sjuttonåring. jag får inte bestämma över mig själv och mitt egna liv förrän visarna på klockan slår tolv och siffrorna på mobilen visar noll.noll:noll.noll.



min sista tid som sjuttonåring kommer spenderas med en sextonåring som följt mig en ganska lång tid nu och faktiskt när jag tänker efter inte bara blivit en av mina närmaste utan också en av mina äldsta vänner. sorligt ur en synpunkt men hejdundrans bra ur alla andra sätt att se det på. (jag väljer bort sorligheten, den får inte komma hit ändå)

och jag var 17 år

ville inte va den som blev kvar.

from now on i'll try to find someone who knows i exist.

fika igår med en viss sofia. man måste passa på med dessa varma drycker och mysfikor innan värmen kommer och allting bara kommer handla om iste (iallafall för min del.) vi har också upptäckt att dessa café rundor ofta leder till finfina upptäckter. som att allt som har med barn att göra slutar på -is, lekis, språkis, dagis och fritids (som låter som is när man säger det.) lite oplanerad shopping blev det också, av de två som ska till huvudstaden.





ja som kanske redan uträknat åker jag och min fader till stockholm och lilla farmor idag. känns som väldigt länge sedan sist även om det var på höstlovet senaste gången. mina sista dagar som sjutton och omyndig kommer alltså spenderas i stockholm stad och en av dess förorter. men först innan jag åker skall jag förhoppningsvis träffa en nybliven artonåring, ni kan säkerligen lista ut själva vem det är. 

 

föresten, upptäckten av att hello saferide kommer till hultan gjorde förövrigt min dag igår och kommer säkert göra min dag idag med. fanken vad fint det kommer bli!


vi snackade skit om alla vi kunde klandra för att komma på att vi bara hade varandra, det kunde varit några andra men det var vi.


idag fyller en av mina bästa vänner arton år!


jag öppnar mig, du får ta del av min förvirrade värld.

jag är inte tom eller trasig. jag försöker höja blicken vart jag än tar mig,  försöker titta på saker, se dem.
(jag kan ju grusplaner, asfaltsvägar, hål i marken. jag kan redan markens konturer)


det är himlen jag missat.

du tar ju bara små små steg det händer ju ingenting det där du måste våga chansa mer våga se vart de bär.

alla hjärtans dag kärleksdagen och den tillbringades tillsammans med malina, sofia, johan och en himla massor av onyttigheter. det var så länge sedan att jag glömt bort hur det kändes att vara alldeles full i magen att man knappt kan stå. mysdressen fick åka med i bara farten och lovet startade med en mage full av glass.



ett tält till hultan är härmed fixat, kan meddelas och sofia och jag konstaterade på vår promenad i morse att allt bra ligger framför oss nu. jag har påbörjat min sista vecka som sjutton och omyndig vilket känns lite läskigt men jag tror att min födelsedag kommer svepa ganska tyst förbi ändå. 

solen värmer upp hela mitt rum och strålarna visar på min spegel att den nog behöver få en omgång med dammvippan. sofia och jag har kommit på världens bästa idé som faktiskt kan bli riktigt bra. jag har upptäckt facebook, p3 star och p3 svea så det kommer nog roa mig mycket under detta lov. om några dagar kommer jag andas stockholmsluft igen. Du sa: "vi måste överleva Stockholm"





innerst inne tror jag inte på att känslorna är lika starka längre det finns ingenting att hålla kvar vid och du är alltid lite för långt ifrån för att nå, som att försöka nå månen skrev jag någon gång, du är min måne. jag är inte fjorton längre trots att hårfärgen är den samma, fega ur syndromet försvann, det var inte värt att inte våga när man förlorade. (och du lärde mig någonting jag byggt hela mitt liv på) det handlar inte längre om en längtan som inte går att stilla, ett hjärta som aldrig slutar banka extra hårt. det handlar inte om att du är den enda som kan få mig just sådär. men det är leendet som kittlar, som får mig sådär nära jag inte riktigt vet om jag vill.

i februari var det bottenfryst i mälaren.

jag läste i en blogg att februari är bra för då känner man att man har det mesta framför sig,
det är precis precis så det är.

om du är bränd och rädd lägg av med det.

efter fullkomligt pluggfria veckor har jag nu glömt bort hur man egentligen gör, inatt sov jag tio timmar och är ändå trött redan vid halv åtta. i fredags sa vi hejdå till käraste stina som med utkammat hår reste iväg till varma thailand i två veckor. det kändes väldigt sorligt på något vis. sen på lördagen firade jag den andra artonårsfesten, nu förhoppningsvis blir det mina hjärtans och min tur nästa gång. 

själv har jag inte förstått riktigt att det är lov om bara två dagar och att jag snart är inne på min sista vecka som sjutton och omyndig. mamsen hade fest i fredags också vilket ledde till att jag blev lovad ett tält gratis till hultan samt en del tyg fast jag vet inte riktigt om jag vågar ta det för givet ännu. vore trots allt fint om det var sant men man kanske inte ska lita fullt ut på människor som druckit alkoholhaltiga drycker.
 


så värst händelserikt är inte mitt liv i februari, aldrig riktigt lyckats blivit min favorit månad trots att jag fyller år och allt. jag vantrivs inte med mitt liv, istället upptäcker jag att jag är ganska nöjd. en flicka i sina bästa år faktiskt. vi bestämmer att det blir partyfria veckor framöver och helt plötsligt peppar vi på alla hjärtans dag bojkott, onyttigheter i överflöd och se alla de senaste filmerna vi missat. 

helgen gav mig mer smak på gamla hederliga tygskor så snart kommer jag kliva utanför dörren i dem även fast mamma kommer bli galen. i veckan har jag lyxat till det med buss, markus krunegård i lurarna och känt för första gången känslan av avslut i ett hjärta som alltid pumpat lite extra för någon (och alltid kommer göra) men längtan efter något nytt och pirrande är mycket starkare än förut.

tårar rann, dörrar small, dramatik.

men kanske att vi
kan mötas någon höst
bara kyssas
för att känna
hur vi skulle smaka
du och jag


jag ska samla mina krafter och göra någonting stort, för dig.

idag fyller min lilla mamma år :)


blir du blå när du ser dig i spegeln, om du kunde skulle du vända tillbaka?

jag har gått och skaffat mig ännu en ny favoritlåt nämligen parkens "jag har varit vilsen lisa". annars sjunger jag på diverse andra låtar, bland annat magaluf som malina så fint tryckt in i allas små hjärnor de senaste dagarna sen slår jag vad med henne om texten i "jag är en vampyr" och förlorar, en krona. 

jag, anna och sofia åt kebab idag vilken kändes som världens lyx. konstaterar att jag är skyldig sofia en liten (stor) pengamängd. i måndags fick jag mig en glad överraskning när jag kom hem, skivorna hade kommit så enda sedan dess är det enda som snurrar i spelaren håkan och lars. förutspår att "känn ingen sorg för mig göteborg" kommer bli mitt nya festalbum även om ingenting riktigt kan slå markus krunegård när man ska peppa upp för fest.

musik är livet, inte sant?


vi ska på hultsfredsfestivalen, jag ska skrika mig hes och vara full och galen.

idag har jag beställt min finaste födelsedagspresent

biljett till hultsfredsfestivalen


it's your birthday tomorrow but i'm not supposed to know.

om high school stalker inte var skriven om mig
då skulle jag bli väldans förvånad faktiskt.


jag släpper din hand för ett helt vanligt återfall.

en fredagskväll utan filmsnuttar men tydligen en massa bilder på axlar, händer och öron, en person som satsade hårt men inte landade så mjukt, en tejpad högtalare och en katt som säkert trivdes förskräckligt bra. en massa gamla folkungare, någon enstaka gammal ljunkan elev, en fin gammal klasskamrat och så vi, mina käraste finaste små hjärtan!



helgen har annars gått åt till att äta efterlängtad kebabpizza, hålla tummarna för en viss sofia, lyssna på massor lasse och prata med världens bästa lisa som borde få veta varje sekund, varje minut och varje dag hur bra hon är och hur ofantligt stort hennes hjärta är. Hon är värd all lycka som finns att få <3

min katt och jag har också lyckats finna någonting gemensamt, böcker. jag läser dem och hon ligger på dem.


RSS 2.0