nyponbuskar ser jag när jag blundar & nånstans där så blev jag den jag är nu.
& hur det är när vidingsjö visar sin allra bästa sida.
*
the end of all our exploring will be to arrive where we started and know the place for the first time.
allt har i veckan fått stå tillbaka till förmån för människorna i den här staden. människorna som gör att det värker i mitt pannkakshjärta eftersom att om en dag är jag inte här längre. jag har spenderat min tid med att spela biljard, bli bjuden på middag, prata sönder kvällar, springa gatorna fram i linköpings city, tagit x-antal rundor i varje affär, fikat, trallat, skaffat mig skavsår, bråkat, tjurat, tagit avsked, snyftat, kramat, dansat, skrattat, tänkt håll-dig-i-skinnet-stina, kört bil & cyklat.
den bistra sanningen är dock, den här staden kväver mig med allt jag en gång var. & dem kan asfaltera över genvägarna, sätta inskyddsplast på fönstren & bygga nya affärer. bakom allt är det fortfarande staden vid stångån. & egentligen är väl den bistra sanningen också att jag kan lappa över allt jag kan, bakom allt är jag fortfarande den där trettonåringen som lyssnade på broder daniel.
idag har jag gjort en söndagsutflykt på en lördag med föräldrarna. besökt gravstenar i ett höstkallt sverige. & det enda viktiga nu är att följa hjärtat. linköping, min stad, du får vänta.
*
här skvallrar allt om hon som en gång var jag.
*
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen.
det känns som andra sidan jorden.
blåjeans.
i två års tid har jag sörjt min cheap monday jeans i den ultimata blåjeans färgen & diskuterat olika teorier om var någonstans dem hade hamnat. idag skulle min mamma rensa i pappas garderob & på en av galjarna finner hon min älskade jeans. familjen-med-noll-koll, kanske bara för mycket garderober, eller?
-
you have suffered enough and warred with yourself, it is time that you won.
det luktar lite tycka synd om sig själv mest hela tiden härinne.
allt är däremot inte fanimigbajs & fysjuttongubbar. det finns det som är bra med. som one tree hill, föräldrar & fina vänner som egentligen vid det är laget borde ha börjat tröttna på mina magrapporter. bland annat där en fin tove som skjutsade mig både till & från samt väntade på vårdcentralen i slite. hennes dörr som jag knackar på minst tre gånger per dag. min favorit lisa har också lovat mig att jag ska få gå rövar runda i hennes garderob vid hemkomsten.
men det bästa av allt är det glädjande telefonsamtal jag fick igår kväll vilket gjorde mig sådär sjukligt glad för en viss väns skull, för både henne & honom, deras. för att det hördes på rösten hur mycket sten som lossnat från hennes arma hjärta. kom bara ihåg stina, soffan den är min.
-
det här med att värken alltid tycks infinna sig i just min mage skulle jag vara tacksam för om det fick ett slut snarast. jag menar, det var kul i cirka flera år av mitt liv men nu börjar jag i ärlighetens namn att tröttna.
om du älskar mig kommer jag lämna dig & om du lämnar mig kommer jag att älska dig.
jag har ett förslag på en överenskommelse mellan mig & någon något vem helst det är som nu bestämmer vem som ska få ta del av det där som kallas kärlek.
jag ger det lilla som var menat för mig till någon annan. jag har några på lut som har gjort sig mer än välförtjänta av det. jag kan lova att dem inte kommer fucka up det som jag, tvärtom dem kommer göra det fantastiskt banbrytande magkittlande bra. så om jag ger namnen, åh du något någon vem helst det än må vara, har vi en deal?
ja, även fuck-ups har ett val dom gör.
extra fin måndagskväll.
take this heart and make a dream come true.
& såhär bland söndagsbestyren & kanske en & en annan bakisdag vill jag bara säga det att idag är det den tionde.tionde.tionde (eller för att ej förvirra den tionde oktober tvåtusentio.) Just idag firar mitt pannkakshjärta & jag två hela år tillsammans. tjugofyra månader, hundrafyra veckor, sjuhundratrettio dagar.
det om något borde få två tummar upp. 
(vulkan inuti men polerade yta det här golvet ikväll jag ska va sist här) dansa fastän hjärtat brister.
dagarna i fårösund går fort. här avlöser dem varandra precis som det dagliga pingsispelandet & sömnen som råkat smyga sig på lite för mycket den här veckan. veckan då det skulle skrivas men istället satte sig skrivkramps nerverna på tvären (det lossnade förhoppningsvis igår, håller tummarna.)
i fårösund växer diskberget & dammtussarna i hörnet. här går jag promenader för att försöka hitta inspirationen bland bruna svarta soptunnor & havet. är egentligen så oeffektiv man bara kan vara. letar efter ord & meningar, hittar mest kastanjer & äpplen. 
jag får samtal hemifrån, som både skrämmer & roar. (jag skulle vilja skydda er var & en & det grämer mig att jag inte kan det.) en vän överraskar mig ännu en gång & kanske kommer mina två favorit pojkar i hela världen tillbringa en december helg på mitt golv. december verkar för övrigt bli månaden of the year med tanke på att just i denna stund har jag en bokningsbekräftelse i min hotmail inkorg - den fjärde december blir det säkert i stockholm, jo det är säkert!
& nu sitter jag här i min vitprickiga klänning som idag ska nyinvigas. karin fyller år & det kräver sin tur till visby.
för jag har en längtan som aldrig vill gå över.
om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila?
*
jag satsar på min basker istället. nu när jag både har en röd & en svart.
