Alla är rädda, men jag är glad att slippa vara ensam och rädd idag.

i fredags var det jävligt hårt, jag levde för två (på ett positivt sätt) , som markus krunegård skulle sagt, kanske. jag har ett väldigt stort skavsår på min fot & idag har jag badat och solat tills mina axlar blev röda och mitt hår är fortfarande blött.

"när det går att bada då är det sommar"
det var väl ungefär så någon sa på andra bryggan idag, jag håller med. det är sommar nu! & ännu en gång konstaterar jag att jag har världens finaste vänner, det finns inget som slår dem.



jag balanserar lite utanför, vid kanten & vet inte hur nära jag har till stupet, vet inte om jag kommer hålla ihop eller gå sönder.


elva.

sen när blev jag en människa som tillät någonting sådant här att ske? när slutade jag överbeskydda mig själv & när revs mina murar? 


00.10
jag har röda utslag på benen, nina rochelle i lurarna. jag är rädd (igen) fast nu mera rädd för mig själv än för någon annan. det är en natt emellan en söndag till en måndag & imorgon ska jag vara bra igen. ge mig bara i natt.


waiting on some beautiful boy to save you from your old ways.

söndag var lika med tältdag. det var dags att testa de nyinköpta tälten så johan, malina & jag for ut till sofia. detta för att testa tält samt peppa en aning för att det snart, snart är dags, det vi längtat efter i cirkus ett halvår.



efter tält uppsättningen åkte vi & köpte glass, sattes oss vid bryggan vid kanalen och lyssnade på the killers & markus krunegård. & i slutändan spelar det ingen roll om min lediga tid den här sommaren blir en vecka på hultan, för den veckan kommer bli så sjukt värd ändå.


tio.

nu är det så inihelvetessjuttongubbarsmycket dags att ta tag i dig själv stina.

nio.

vattenpölar, nysnö & de första solstrålarna, salta tårar, kalla händer, varma hjärtan & panikångest, sömnlösa nätter, nedtystade skrik. mysstunder, pengabrist, godissug, skratt & bus. långa promenader, prat i natten, enorma telefonkostnader & brustna hjärtan, överanalyserande hjärnor. tankar, längtan, saknad, sorg & ord.

I will be scared like I am, you and me let's steel a car?

senaste dagarna har varit fyllda med händelser. ledighet likamed uppesittarnätter till klockan tre, dricka kopiöst mycket te, cykla hem barfota, massor av onyttigheter, häng i sofias tvättstuga samt mycket inslag av regn.



jag har nog aldrig sett en finare regnbåge än den här över, det kan jag lova. i onsdags åkte johan och jag från staden där regnet fullkomligt öste ner, ut till vackra ljungsbro där solen alltid skiner. så påstår i alla fall en viss sofia. 



igår spelade johan & jag golf, det var första gången jag höll i en klubba i år. på kvällen kom markus och det blev en riktig vi-gör-vad-som-faller-oss-in-kväll som innehöll kubbspel (vilket jag vann överlägset över de andra två (!) gånger), kyckling+potatissallad+baguetter, köra runt & låta en bigge spela gitarr i bilen, senare en maria, massor vidingsjöminnen, stora mängder te och en himlans massa musik.

& idag har det varit staden, inhandlandes lite bra ting, bland annat en väldigt efterlängtad skiva. för tillfället smsar jag med foffan, jo det blir nog hon & jag ikväll!


åtta.

There were ghosts in the eyes of all the boys you sent away.




toner:
new romantic - laura marling

Du är så bräcklig det kommer att krossa dig.

på lördagen åkte johan & jag ner till stan för att titta på studentorkesterfestivalen. kändes en aning som sommar med flugsvampsfärgad klännig och barbent tills jag fick gåshud över hela benen.



lördagskvällen bjöd sedan på en fest hemma hos johan som vi kom överens om bara kunde beskrivas i de välvalda ord här under (från en vagn i paraden.) och eftersom detta i efterhand blev kvällens och nattens slagord glömde jag liksom bort kameran i ett hörn i johans rum, förutom kanske några fem minuter under tidig kväll.





annars kan de senaste ouppdaterade dagarna beskrivas som en aning ångestladdade, söndertrasad hals och lite besvikna miner över prov som gått helt åt fel håll. fast några solsken stunder har faktiskt existerat, tack & lov.

& markus krunegård säger det mycket bättre än mig
Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs.


sju.

men inuti mig kommer alltid det lilla pophjärtat att för evigt slå.


sex.

ett sorligt grey's anatomy avsnitt och jag storbölar i soffan. 

det är samma person som skrev hundra dagbokssidor frågandes varför tårarna aldrig kom, hur pinsamt det var när alla grät på konserter förutom hon själv. det är samma person som har tårar forsandes ner för kinderna nu efter ännu en film med lyckligt slut, efter ännu ett cheese youtube klipp. 

för många är tårar ett tecken på att någonting är fel. för mig är det tvärtom och det här är bara ännu ett bevis på att jag aldrig tidigare varit så lycklig inombords som det senaste halvåret.

i hela mitt liv har jag väntat på livet, jag tog mest den roll som man mig gav.



lyckan kom trots allt i ett sms idag och efter veckors väntan är min kamera i tryggt förvar i famnen igen.

kameran & vår nya symaskin lyckades bli det enda positiva på hela dagen dock. förövrigt har mitt sista sommarlov någonsin förstörts (och jag kan bara hoppas att jag får ett g i matte b annars kan jag bara hälsa sommarn 09 hejdå) och skolan verkar aldrig riktigt vilja släppa det ångestframkallande strypgrepp det en gång tagit. det är helt enkelt för mycket huvudbry för att min mage ska klara av det.

& jag borde börjat leva när jag hade chansen, inte nu.

Did you think that you could see me without tearing at my wounds?

jag hör min mammas höga skratt inifrån vardagsrummet. inte vet jag vad det är hon tittar på eller vad det är som gör det så himlans roligt. men på något vis är det väldigt tröstande att höra skrattet därifrån, hjärtligt och varmt för så skrattar faktiskt min mamma.

det piggar upp mittemellan trötta ögon och slitna tankar som cirkulerat minst tiotusen gånger om inuti huvudet.  


fem.

i dina ögon är jag kanske bara en blond liten plutt som inte når längre än vad mina centimeter tillåter,
men inuti mig vet jag att jag når mycket längre än så.




toner:
E20 Norr - Millencolin

När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå?

de senaste dagarna kan nog beskrivas på ett enda sätt, berg och dalbana. dock inte värsta balder utan mera som något mindre som inte åker lika mycket upp och ner men däremot fullt tillräckligt för att jag ska känna mig lite snurrig just nu.




det som tryckt ner mig totalt på jorden dessa dagar (ett urval) - jag får inte läsa min litterär gestaltningskurs, skolan överlag med för mycket inlämningar, prov, kompromisser och förmåga att krossa ens drömmar totalt, trötthet, tårar, en symaskin som gått sönder, en rektor som lyckas bryta ner en med bara en ynka fnysning och så mycket var min dröm värd i hennes ögon.




det som gett mig, trots ovannämnda, leenden på läpparna, skratt och små knaslyckor - mina kära vänner som lånar ut sina öron, att det blivit kul att köra bil, världens sötaste syo som iallafall försöker, att det inte är helt kört om nationella i matte går åt pipsvängen, twilight tillsammans med lisa (ja, lite ynka frälst), knasiga filmklipp med johan, känslan av "jag ska minsann visa er att jag kan", gummistövlar och den största knaslyckan av dem alla, min kamera kommer hem nästa vecka!


I found a pair of broken glasses and finally I can see clearly.

några dagar senare, nu vet jag vart jag vill vara. jag vill vara på en brygga vid stångån och lära mig dyka från flotten, sy när regnet smattrar mot fönsterrutorna och hoppa från den röda bron rakt ner i vattnet. jag vill vara på en båt i loftahammar tillsammans med dem som får mig att skratta mest och jag vill dansa fötterna sönder till live musik över bar himmel i julinatten. jag vill vandra gata upp och gata ner i en huvudstad jag lärt mig att älska. cykla på en landsväg, se en soluppgång & en solnedgång och bara vara stina.



toner:
(framåt är bakåt och bakåt är fel) Stopp! - peggy lejonhjärta

.

och på något vis slutar jag alltid med att undra, duger jag någonsin för dig ?


fyra.

en dimma bäddar in henne som att hon är för skör för att gå ute. hon kan gå sönder bara hon andas. Ett andetag till, bara ett.

hon går sönder över golvet, tiotusen olika bitar. vem pusslar ihop mig? ord blir för många, för starka. de är tunga att bära för femtonåriga små händer. och den klara stämman fyller rummet, säger allting som hon själv inte kan forma i ord.

And your gonna let our things simply crash and fall down ?

tovorna är utkammade, jag försöker skriva brev för genuskunskapen till generalsekreteraren samt så har jag övningskört för andra gången i hela mitt liv, som blev en skräckslagen förtjusning. jag vet själv inte riktigt vart jag vill vara just nu, försöker hålla mig till sakerna jag lovat istället vilket lät lättare när löftena bara skumpade runt inuti huvudet. 

det är svårt att bryta ett mönster man kämpat i hela sitt liv för att bygga upp.


tre.

och hon utnämnde sig själv till världens största fegis.




toner:
dry your eyes mate - the streets

du var full och jag var full, i aprilsolen.

det har gått kvällar nu då det känns som sommarlov, som oändliga nätter & dagar utan slut. jag känner att det hättar lite i ansiktet från kanske för många timmar i solen men jag klagar inte. 

på valborg blev det grillat hos johan, sofia och jag gjorde en favorit i repris och tog pizzorna med oss till bryggan vid kanalen och idag blev det grillat på altanen här hemma och jag konstaterar, mat smakar tusen gånger bättre utomhus.



eftersom my dear kamera fortfarande är på nikons sjukhus (därav är många bilder inte riktigt nyaste nytt) har jag bestämt att jag ska bli filmarn med hela stan istället. sofia fnissar åt mig men fnissa bäst som fnissar sist säger jag bara.

och sen kom maj, hej.

RSS 2.0