pannkakshjärtat

det är som att komma tillbaka till en gammal vän. ska jag presentera mig? fast jag vet att du minns. du vet så mycket. klart att du minns mig. ber jag om ursäkt? förlåt! jag har inte haft tid. jag har varit någon annanstans & när jag väl tänkte återvända visste jag inte hur. jag har undvikit det för vad säger man när det gått så långt att självklarheten försvunnit? kommer fingertopparna ens komma ihåg hur de slår ner tangenterna? 

livet har rusat & jag har släpats med. jag har älskat det. jag har avskytt det. jag har inte hunnit lyssna på musik, än mindre skriva. mina två ångestdämpande medel har fått stå tillbaka & ångesten har stundtals härjat fritt. samtidigt har jag varit i USA. jag har rest över Altanten & levt riktigt college-liv i en vecka. två veckor senare stod 20 personer i ett hotellrum i Sverige & grät till tonerna av cause i'm leaving on a jetplane don't know when i'll be back again. för att ta farväl kan vara det sorgligaste som finns.

jag har bestämt mig. det var efter mejlet om att min c-uppsats förtjänade ett VG & meningen "det tror jag absolut att du är kapabel till" som jag satt vid sängkanten med tårsuddiga ögon & bestämde mig. jag är nu säker på vart någonstans jag vill i livet. jag fyller 25 år om 21 dagar. jag chattade med min mamma idag som satt i en hotell-lobby i Thailand. Hon fyller 60 om 5 dagar. då skriver jag salstenta i ekonomi. en tjej bröt ihop under en lektion vilket vi andra också gör bakom stängda dörrar. jag kommer inte ha ett liv fram till fredag.

jag går på styrelsemöten, planerar sittning, mejlar ansvariga & försöker någonstans förlika mig med att jag nu ska inta en slags ledarroll. jag bokar bord på en italiensk restaurang & köper födelsedagspresent till mig själv som jag slår in i papper med ananasar på. jag är väldigt kär i livet men saknar att kunna hinna andas. hinna njuta av bubbel i glaset. hinna lyssna på en spellista. hinna skriva någonting. vad som helst. jag ser framemot den här våren. det här året. det här livet. de flesta tårar jag gråter är av glädje. & av kärlek. & jag mår bra.

 

december tenderar att, som tidigare nämnt, alltid bli en titta-bakåt-&-framåt-månad. jag tänker på vad som varit. & jag tänker på vad som ska komma. den låt som får stå för december är också väldigt passande för just precis det. särskilt de två senaste veckorna har jag spelat den här så som att förbereda mig för att vi byter år. ofta diskuteras det om att dessa nyårslöften & nytt-år-nytt-jag-snacket går till överstyr. jag är en av dem som däremot omfamnar tanken om att få börja om. avsluta ett år & påbörja ett annat & när jag hör den är låten känner jag att allting är möjligt. This year liksom!    

This year - Andreas Moe

jag klev av tåget i växjö klockan tio i 11 imorse. På grund av omständigheter främst orsakad av kraftig bakfylla sköts avresetiden fram. Men det var värt det för vi hade en håll käften nyårsafton. Ett sådant firande som bara går att få när man till stor del släpper alla förväntningar & istället nästan glömmer bort att vi byter år vid tolv. Med fem minuter kvar av 2015 släppte vi ölspelet & sprang ut precis på sekunden då mobilen visade 00.00. Sen fortsatte vi fira & jag kan inte riktigt bedöma vilken tid jag faktiskt kom hem.   

ett lugn spred sig i mig när jag sedan släpade min nya resväska från bussen till 28:an. När jag vred om nyckeln i låset till mitt hem igen. skrattar åt hur jag lämnade det i något slags kaos men tänker att det är mitt kaos. campus är öde. snön har fallit utanför mitt fönster. Igår skrev Karro att vi nu officiellt är styrelse. Jag är officiellt sexmästare. Om en vecka åker vi till USA. innan dess ska jag skriva klart & skicka in c-uppsatsen. stressen härjar mitt i lugnet. jag sörplar på mitt svalnande kaffe.

jag är nog lite rädd för att jinxa (vilket kan kopplas till att jag nog nått taket jag satt för min egen lycka & tror att det kommer gå åt helvete snart vilket vi kan diskutera en annan gång) men jag ser framemot 2016. det finns redan en grund i det här året som gör att det har potential att bli fab as fuck. jag hoppas på det. jag tror det blir bra!