*
ska jag byta ut en dålig vana mot en ny? byter ut kärlek mot cigaretter. & sen en överjävla massa ord.
(för jag ger upp på kärleken nu.)
*
"some love stories aren't epic love novels. some are short stories
but that doesn't make them any less filled with love."
a girl who is in love with the world, got to learn how to let her go.
det är söndag & jag har spenderat nästan hela dagen innanför min dörr. tiden, den har minsann försvunnit ändå. den gör det med hjälp av lite tvättid, skypetime med mamma (& pappa i bakgrunden) samt sex and the city filmen som jag, till min stora stora glädje, fann för femtio kronor inne i visby.
igår var jag för första gången utanför norra gotland sedan jag flyttade hit. det kändes som en frisk fläkt genom kroppen samtidigt som min snålhet fick en helt ny skepnad. i veckan kom också ett mycket fint paket adresserat till mig från cdon, innehållandes ingenting mindre än säkerts nya skiva (jo, det är säkert, min mamma är bäst!) & större delen av min klass utbrister - åh jag vill också ha!
jag har ett erkännande att göra - jag är splittrad, sjukligt splittrad. å ena sidan vill jag inget hellre än spendera varje sekund på den här ön, bland dessa himla fina människor, där fokusen ligger på det jag älskar att göra, varje enskild dag. å andra sidan
i hemlighet börjar jag sakta räkna ner (fyra veckor) jag längtar inte hem. jag längtar efter er. att få krama, prata, skratta, se er i ögonen, säga "vi ses snart" & veta att de bara bara bara är fem minuter ifrån. säga godnatt. dra in lukten ifrån en katt. så, från botten av mitt hjärta, av hela mitt arma hjärta som jag investerat i er.
jag saknar er, jag älskar er, jag längtar efter er, ni fattas mig.
*
-
-
-
har jag någonsin sagt att min farmor är fin & att jag inte skulle vilja byta henne mot någon annan? inte? men dåså.
min farmor åttioåtta år, hon har varit rynkig så länge jag kan minnas & när jag var yngre tog hon med mig både till skansen eller till olika slott runt omkring stockholm. hon klappar mig fortfarande på kinden & är inte så tydlig med det fast i hemlighet är hon så himla fin & jag skulle inte vilja byta henne mot någon annans farmor i hela världen, aldrig någonsin.
så som det kändes när du sa mitt namn, så äkta det kändes när du höll min hand, men dagarna går säkert månader med.
dagar flyter samman i varandra. vad som var en tisdag blir fort till en söndag & sen går det om igen.
veckodagarna handlar mest om att skriva. skriva dagbok, noveller, dikter, handlingslistor, namnskylt till dörren, födelsedagskort & så vidare. den här helgen har handlat om att säga hejdå till sommaren & ligga på en brygga i natten & se på stjärnfall, mitt andra i livet. (mitt första var en aprilnatt, i en trädgård utanför ett hus i ljungsbro som då var mitt andra hem.)
på lördagen var det fårönatta & vi reste mest runt i en buss med regnrusk utanför bussfönstret & lekte namnlekar, gick upp i en fyr (jag tog lite revansch för lill-stinas räkning) tittade på sverige mästerskap i lammklippning, såg kändisar (strunta i stockholm & åk till gotland - här kan du se kändisar må jag säga!) försökte fynda på loppisar & blev flummtrötta när klockan bara var åtta.
förövrigt försöker jag städa men somnar istället. lagar pasta sallad. valvakar & blir besviken. pratar med favorit-lisa & känner att det som nyper i hjärtat just nu är att inte få vara där bredvid henne, på riktigt. att det enda jag kan göra är att lyssna & nicka & lova att komma hem.
det gör ont när drömmarna inte finns på samma plats som dem man älskar.
-
inatt är jag glad för att där jag befinner mig finns en hel drös med fina människor som får mig att skratta tills magen värker, där mellan tårattackerna.
-
(det var någon här som sa att lars är någonting man alltid kan komma tillbaka till.
& nu kommer jag tillbaka, igen.)
jag har en situation med ett annat liv & du har ingen del i det.
min andra vecka på som fårösunds bo & folkhögskoleelev har snart kommit & gått. Det känns mera som den fjärde möjligen femte veckan & att sitta i en minibuss, dricka öl & sjunga allsång slår det mesta för tillfället. & skratta tills man får ont i magen, dricka kaffe, te & titta på johan glans, sällskapsresan & den bästa sommaren. här få man springa ut i nattlinne när brandlarmet går av mitt i natten & här blir man extra glad när någonting är till mig i postfacket.
jag mår bra här. 
särskilt också efter som att jag vet att jag har en mycket fin stina där hemma som håller ställningarna medan jag är borta. & jag vet med säkerhet att hon gör det mycket bättre än jag. Hon är för övrigt personen som jag efter tre års tid undrar varför hon inte är i rummet bredvid (& dagen efter blir det rummet ledigt.)
idag är det söndag. orden vill inte riktigt komma ut på det sättet jag vill & istället städar, diskar, plockar, bäddar, jag. idag kommer också min far&mor att befinna sig på svensk mark igen & jag säger som farmor "det känns lite tryggare då." 
när en stannfågel ger sig av.
& någon som kan säga att jag kommer klara mig.
-
-
jag tror inte på dig, du saknar inte mig.
måndag-fredag blev en kedja kring min fot men det är nånting ikväll som får mig att tro att vi kan gå genom eld.
hon satt bredvid mig i tre års tid & vi delade allt ifrån samma namn till spanska glosor till tovigt hår. fredagarna var våra, helgerna var skiten & ligga på golvet blev vår melodi. hon var en person som bara gav en glimt av sig själv & om man inte tittade närmre gick man miste om någonting så stort.
hon är en av de starkaste jag mött trots svagheter. en som ser till detaljerna. som alltid håller ett öga på en. den där som drar in dig när du står precis vid kanten. som säger det som verkligen betyder någonting. en som gör när alla andra står still (som att skicka en film till mig med texten Trodde du jag skulle glömma?)
jag älskar dig stina.
-
-
kom igen kom igen sluta fega ur.
idag var första gången jag kände att jag skulle vilja åka hem. dock mest bara för en blixtvisit. för att få skaka lite i en vän & övertala honom om att han är värd något mer än det här & att det något finns därute. någon annanstans. & för att få krama lite folk.
själv går jag runt här & försöker sysselsätta mig med någonting för att inte känna efter för mycket. jag lider av alldeles för mycket åkommor just nu. får min dagliga rapporter om läget hemma i staden. längtar inte utan om jag fick välja skulle jag flytta alla till gotland istället.
enda sedan jag kommit hit är det som att klyshig klarhet efter klarhet visat sig. avstånd kanske har den inverkan på människor. & egentligen skulle jag vilja slänga över er allt jag kommit fram till men samtidigt tänker jag att ni måste se det själva. att alla måste lära sig på sitt eget vis. men om ni står i valet & kvalet - åk. jag kan inte lova att det kommer vara smärtfritt men det kommer så in i den vara värt det.
var inte rädd, jag går bredvid dig.
en del människor har enklare för att komma i kläm. att vilja så mycket men bara komma halvvägs. att bli bortglömda trots att alla svor heligt på att de aldrig skulle göra just det. vissa människor, som sådana som du & jag, har närmre till att se felen hos oss än hos dem. en benägenhet att skylla allt ont som sker på oss själva.
& vi blir ensamma - ibland. för att halvvägs duger inte. för att halva människor inte duger i våra liv. vi kräver mer av människor omkring & ännu mer av oss själva. men lisa, en dag kommer det släppa (det är inte fel på oss.) det finns fortfarande hopp. & jag går med dig, bredvid dig. glöm aldrig det.♥
