*
finaste bilden i huvudet denna kväll. sofia i en skoaffär med fingret rakt ut, petandes på ett par vita converse (för övrigt - ingen får mig att känna mig så pepp över livet & att inte ingå i en tvåsamhet som hon.)
bara dårar rusar in.
om några timmar är det februari. man kan ibland undra var saker tar vägen, som januari, som tron på att man är bra, som tvåtusentio, som de där smsen som förblir obesvarade, som försöken till att vara lyckligt oberoende. istället fastnar jag, igen. trasslar in mig i känslorna jag inte vill känna.
hur gör man för att inte känna någonting alls? 
januari. du går alldeles för obemärkt förbi. varje gång. förutom det där nypet i hjärtat du fick till. men jag antar att det på något vis behövdes för att jag skulle uppskatta den där rösten i telefonen. för att jag nu ska längta lika mycket till två dagar i stockholm & en pappas övernattning i rummet som till allt annat.
januari har innehållit handboll, nutella (påminnelse 1. nutella ger dig magvärk.), rastlöshet, bortglömt diskvatten, vinden-kvällar & försök till att ta tag i sig själv, på flera områden. vi har även bestämt oss för att det blir fred&kärlek i sommar & jag försöker tänka jobb, framtid, någonting vad som helst (påminnelse 2. inte fastna i den där staden igen.) 
om några timmar är det februari. det betyder fem, sjutton & tjugoen dagar kvar till en födelsedag. tjugofem dagar kvar till en hemkomst. det betyder också att tiden går, trots att vi spjärnar emot.
*
*
jag har inte den blekaste om vad som ska sägas därför skriver jag det lite såhär - det är i slutet av januari, mitt rum är fortfarande ostädat (ja jag är en lat jävel) & den där stiliga nummer sju pryder numera min vägg. åh jernemyr! 
*
"det är bra att ha tråkigt ibland för då kan man uppskatta det roliga senare."
& jag tycker fortfarande att det är ett uselt ordspråk.
visst känns det fint att va vid liv en dag till?
det mesta är som det alltid varit här på gotlands norra spets. det är provocerande kollektivliv, diskberg, ett ostädat rum, en lat stina, en massa ord & meningar, skratt & skrik tills magen värker, parfymkrig, pingisspel, film på vinden, solsidan-beroende, en önskan att kunna teleportera sig fram & tillbaka mellan fårösund & linköping, mornar då man önskar någon kunde dra en ur sängen.
& sen hamnar jag här, en torsdagsnatt. efter att ha glädjeskrikit till handbollsresultat. här har det skrivits & offrats nattsömn som på den där gamla tiden som var god på sitt vis. grusögon & för 46 minuter sedan blev det exakt en månad kvar tills jag fyller glasbanksredo & ska bli vuxen (fast det vet vi ju alla att jag aldrig riktigt kommer bli.)
hur kan dem tro på evig kärlek? hur kan dem tro på den nu?
förbannat. förbannade ord som fastnar någonstans mellan hjärnan/hjärtat/fingrarna & inte vill på några som helst villkor ta sig ut till worddokumentet. förbannade mig själv. förbannade natt. förbannade misslycka känslor som stockar sig i halsen. förbannade jag-duger-inte-till-någonting-alls-känslorna som trycker innanför ögon. förbannade jävla kärlek (jo jag sa det jag sa det.) förbannat.
if i could change one thing in life i'd make time for us.
att vara tretton år. i skivspelare låg det bara en enda sorts skivor. snurrandes på repeat. & likt spelaren gjorde hack i skivorna, gjorde musiken hack i mig. sånt som aldrig går att tvätta bort med tvål. därför tror jag på att klistret ifrån stjärnorna sitter kvar under ögonen. också därför tar jag vid nitton års ålder en extra runda i rulltrappan för att pilla på en bok om dem, bär fortfarande min svarta tygkasse med tryck, har inte mod nog att slänga den där urväxta t-shirten, blir alltid lite lycklig i hjärtat när någon föreslår att se broder daniel forever dokumentären. & just därför går broder daniel på repeat i datorhögtalarna ikväll.
därför att den första kärleken aldrig riktigt bleknar, vilken kärlek det än må vara frågan om.
*
idag är det söndag på rastlöshetens gotland & jag borde sådär mycket igen.
i'm waiting on you cause the time is now.
du kanske sitter på någons tvättstugegolv, på en rosa matta, på en stol i ett kök, i en bil eller framför datorn. allt du kan tänka på är alla tusen anledningar till att inte moona framför den där andra bilen, kyssa den någon som du suktat efter alldeles för länge, skriva jag saknar dig, tatuera in "dröm" på handleden, söka den där linjen, flytta från den här staden. & sen (om du inte har en vän som heter stina som säger det åt dig) så tänk hakuna matata - inga bekymmer, du lever bara en gång. & sen gör du det.
& detta mina vänner är ett klassiskt hakuna matata infall.
*
you'd better watch out cause i like you, good things makes me vanish and go.
är på rummet vid havet, igen. med nya foton uppsatta på väggarna, med ljus brinnandes i fönstret & julstjärnan får skänka lite ljus till januari också. en sjuk lärare gör att vi i rastlöshetens tecken inte haft några lektioner sen vi kom hit. & jag har konstaterat att det här är mitt andningshål i tillvaron, min fristad. på gott & ont. här får tankarna plats.
på internatet är det tyst. tove har flyttat upp en våning & nu känns vi om möjligt ännu lite mer som en familj. för att roa oss själva har vi åkt longboard i korridoren, tittat på youtube klipp & ätit popcorn. emellanåt sitter vi på varsitt rum & skriker till varandra. jag väntar spänt på mina hörlurar & sover över frukosten.
på jullovet sa stina att "varje gång du kommer hem känns det som du aldrig åkt härifrån." vilket är sant, men mest sant det här jullovet då allt kändes precis som vanligt med mcdonaldshäng, johans källarhäng, utflippade fester, hakuna matata infall, rundturer i calles nya silvriga bil & långa nattliga pratstunder med lisa (flickan med det största hjärtat som slog till med jullovets skräll & därmed släppte in någon i det där hjärtat. Vilket gjorde mig mållös & otroligt halsöverhuvudet glad - vilken grejj!)
jag anser härmed att jag är tillbaka på ön för att behandla alla intrycken. för att ännu en gång samla ihop lite av bitarna till mitt hjärta. & för att skriva ur mig allt.
jag tror jag måste stanna här tills jag återvänder hem.
*
*
A woman's got to do, what a woman's got to do.
kom kom atombomb om vi någon gång någonsin blir som dem.
såhär är det. ibland känns det bra att det inte lönar sig att hugga hål i andras ryggar, att trampa sönder människor. att det i slutändan var vi som låg ner som vann.
*
& jag önskar min fylla ville stå sig ett år.
det här nyåret hade ett enda krav. jag bryr mig inte om vad jag kommer syssla med så länge det är med er. med andra ord bestämdes det att ena halvan skulle spenderas med favoritpojkarna i ett hus i hjulsbro & den andra halvan i en nyinflyttad lägenhet tillsammans med de två S:en & en hel drös med andra människor skulle det visa sig.
redan tidig eftermiddag befann johan & jag mig i carls hus för middag & drinkkväll. sen blev det en typisk sådan kväll som bara vi lyckas med innehållandes skämt som dras alldeles för underbart långt, skålar, en johan som alltid styr ihop maten & för en gång skull fick jag styra musiken nästan hela tiden. 
andra halvan är & var mer en blandning av skratt, tacksången, lite tårar som inte kom upp, ett intagande av köket & sjunga igenom snapshäftet i en väldig fart, allvarssamtal, varför kan vi aldrig få spela vår musik? (& när alla försvann innan tolvslaget drog vi på "kom & dansa med oss" det högsta vi kunde.) natten innehöll också den där hakuna matata reaktion jag så fint lagt mig till med & blivit bättre på att använda. efter allt somnade tre utmattade människor på soffan klockan sex på morgonen - för att nästkommande dag knappt kliva ur den.
& någonstans där invigde jag det nya året på exakt det sättet jag ville - med dem där finaste som finns.
