You don’t text you don’t ever call it seems you don’t miss me at all.
inte ens för dig.
*
& mina vänner, jag tror precis att jag upptäckt det sorligaste med att flytta ifrån.
jag ska vara tacksam för allt jag har, för varje dag jag får stanna kvar men när hjärtat vill slå på stort är det lättare sagt än gjort.
jag klev ur fårösundsbubblan. tog tio i två bussen med en viss frida in till visby. fikade. nynnade. fotade. & mötte upp tre andra förväntansfulla skrivare för en emil jensen konsert som var över förväntan. skånskan. extra nummer som leder till en missad buss & två extra timmar på max hamburgebar för att senare konstatera vid busstationen klockan tolv på natten att vi var strandsatta. i visby. en dyr taxiresa senare. falla i säng.
sen fortsatte det. prata gott om skrivarlinjen. poetryslam. pojkleenden. irländska sånger & stjärnklart. smörgåstårta & den minsta biosalong jag sett hittills. levande musik. öl. skrattsalvor. iskalla vindar. sovande bilresa hem & falla i säng. 
& så klev jag in i bubblan igen. en bubbla som mest består av fasadhäng. ta tillvara på soltimmar. sicksacka mellan mitt-kristofers-toves rum. pärla pärlplattor. lära sig hela "ge mig en spanjor". dra snuskskämt. skriva. inte falla i säng. dricka té istället. 
Girl lose your blues and just laugh at life.
utanför fönstret faller snön. mitt för tillfället krulliga hår virvlar utanpå huvudet & inuti virvlar tankarna. vad är det värsta som kan hända? att jag skämmer ut mig. vem bryr sig? precis just nu sitter någon & har ångest över att den inte minns gårdagen, någon hånglade med fel person, någon spydde i en buske. nästa helg kommer någon ny skämma ut sig. redan imorgon kommer någon att spilla på sin nya skjorta. de bästa skratthistorierna är de när du gjorde bort dig.
i ett nedsläckt rum. obäddad säng. vad är det värsta som kan hända? att jag dör. men du dör inte & om du nu skulle göra det hör du inte vad som sas efteråt. iallafall.
det är vad det alltid handlat om för mig. vad människor skulle säga. vad de säger. jag vill ju. jag vill smsa det där smset. ha på mig det där klädesplagget. sjunga den där sången högt. läsa upp den där texten. & jag vill trycka in innanför pannbenet att det spelar mindre roll om jag inte får svar, om ingen gillar vad jag klär mig i, om min sångröst inte är den bästa, om texten inte höjs till skyarna. det viktigaste - att jag gör det jag vill.
vad är det värsta som kan hända? att jag dör. & det kommer du ändå göra någon gång som mamma skulle sagt.
var rädd om hennes minnen hon behöver dem en dag för att äntligen förstå att hon är lika bra som du & jag.
Idag är det Friday i’m in love igen. Här på ön är det textsamtalsdag. Dagen till ära är det också våffeldag och jag nynnar på ”i wish that i could see you soon.” Varför? Jo för idag är det Sofias dag.
Med vissa människor säger det klick. Det kan gå många sekunder, minuter, timmar, dagar, månader innan man förstår. Innan man ens behagar försöka komma en människa in på livet men när man väl gör det undrar man ”varför väntade jag så länge?” Med sofia var det så.
Jag minns inte riktigt när, hur eller på vilket sätt men jag minns att det sa klick någonstans där. Jag tror det kan ha innehållit en brygga & en pizza. Bryggor har en effekt att föra människor närmare varandra. sen dess har det varit vi. hon som förstår mig. lyssnar. dansar till hej hej monika på det snyggaste sättet jag vet. hittar på alla de där galna upptågen. festivalpeppar. 
Allt är inte alltid enkelt. Vi har inte alltid varit enkla för varandra. Men i slutändan är det alltid vi som står kvar (+ den där stina vi tycker om så förskräckligt.) Det är vi tre. Enda sedan vi skreksjöng ”kalla mig” i stinas vardagsrum. & jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt än såhär.
Grattis älskade Sofia på tjugoårsdagen (jag önskar jag kunde varit där det vet du, hoppas jag.)
*
jag ska be honom ta hand om henne väl för jag vet vilken dy hon varit i.
För ett år sedan idag fyllde du arton stora år. Några dagar tidigare hade vi överraskat dig med en stor brakfest som innehöll allt från spyor & tårar till knaslycklig dans & skriksång. Då var jag där. Bara tjugo minuter ifrån. På din artonde födelsedag mötte jag dig i folkungas korridorer, på din nittonde kommer jag inte kunna göra det.
För rent kroppsligt är jag här, på en ö, med både vatten & mil som skiljer oss ifrån varandra. Men bara för att jag inte kommer vara där i fysisk form betyder inte det att jag inte tänker på dig, att jag inte firar här borta, i din ära. Idag fyller du nitton stora år & det kanske inte känns speciellt viktigt eller fint, men tro mig, ålder är en siffra, inte ett mätinstrument för lycka. Alla åldrar har sin charm.
& Om du mot all förmodan känner dig vilsen, försök då att minnas att jag alltid står bakom dig, i det där vimlet.
*
*
jag fungerar inte heller i praktiken.
ännu gladare är jag idag. anledningen till detta kan vara så enkelt som att gunnar ardelius kommer att besöka oss, här, i fårösund, om bara några fjuttiga veckor. det är helt fantastiskt som matilda & jag hade uttryckt det. milt talat. det gjorde min torsdag.
allt jag rör vid som berör mig tillbaka förgörs i ett slag.
magen skriker. måstena skräpar ner. utslängda över hela golvytan. trots detta faktum glad. efter många "imorgon då bokar vi!" & dessa oändliga samtal om vilka som ska med & inte har frida med mentalt stöd av mig nu bokat fem biljetter till fem skrivare varav två av dessa är vi. glada som få har vi blivit nu för nästa tisdag ska vi få se emil jensen. äntligen!
för vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?
*
men jag kan inte. jag kan inte förmå mig att säga det. för det var inte värt det. vi var inte värt det.
jag tar hand om dig, lovar dig att allting ska bli okej.
.
men det fanns da'r, jag minns de än, de bästa någonsin.
hej ni, det var ju ett tag sen (tio dagar men vem räknar precis?) & jag tänkte jag skulle höra av mig & säga att allt är fint. jag har inte träffat någon annan som behandlar mig bra. jag går bara mest & skrattar hela tiden & jag har klippt av håret & jag har åkt tillbaka till ön & är ni arga för jag inte varit här?
pappa tog ledigt, han kommer i april & hoppas på mycket golf. Katten luktar fortfarande gott & filmarna är tillbaka det är precis som förut. jag har upplevt dramatik, jag har inte haft tid.
ni är väl inte arga? vill ni fortfarande läsa om mig? jag brukade ju skriva & fota & så. men det går da'r, jag minns er än men jag glömmer bort det här så lätt.
jag vill se emil, han kommer till visby. frida vill också. Tove kör bilen, jag tappar baskern, fy vad det blåste. & oj vad vi skrattade. & ja jag fånflinar & nynnar på säkert.
ni är väl inte arga? ni har väl inte tröttnat? jag önskar så gärna att ni fortfarande är kvar.
(inspirerad såhär på torsdagsnatten, efter en tur in till visby, av säkert! & låten "är du fortfarande arg?")
*
hemma i staden vid stångån, round two. ett par träskor & en sjömanskeps rikare, bland annat.
