I know i have a fickle heart & bitterness & a wandering eye & a heaviness in my head.
Men fuck brunetter, fuck simple girls, fuck kärlek, fuck facebook, fuck linköping, fuck att jag aldrig någonsin kommer vara enkel, fuck november, fuck känslor, fuck rastlöshet, fuck pengar, fuck 7 månader kvar till maj, fuck hjärtat ja speciellt fuck dig hjärtat. Idag skulle det vara så mycket bättre om du inte fanns.
Finns det en så finns det flera.
så blev det måndag & oktoberkallt & jag får erkänna att mina barfota dagar nog är över. för den här gången men jag kommer nog vara dum nog att frysa lite, få vicka på tårna & göra j irriterad. men kanske att det är bra att ibland handla mot bättre vetande. för att en då kanske kommer underfund med att någon inte är så som hjärtat velat lura i en eller att en, faktiskt, klarar av mycket mer än vad en tror.
Men vad gör det om hundra år när vi vilar på en kyrkogård?
Sagt förlåt så många gånger.
jag har inte kunnat somna sedan i lördagsnatt. & jag vet väl egentligen vad det handlar om. ett vänt dygn & huvudbryn som liksom springer genom huvudet av sig själva även fast jag velat stänga av för länge sen. så jag ger upp nu. i surrender to the nutellaburk & the tékopp & struntar fullkomligt i att det är späckat schema hela dagen imorgon. & framöver. glömmer bort dåligt samvete, sömnbrist, jobbtider, stundande dramatik & människor som gjort ont i en. tar ett glas med mjölk & ser ett glee-avsnitt istället.
& det är så det får vara nu.
jag har lovat & glömt, förlåtit, fördömt.
Jordeliv, en stund men inte mer.
& med vi kanske jag menar jag. men är jag den enda som är rädd att vi missar det vi har nu?
Jag gråter inga floder, källan är tömd & glädjen som fanns är sen länge sedan glömd.
hur klackar låter mot asfalt. varför öl smakar mycket godare med dem bredvid. mcdonaldslukt. skillnaden mellan när en är dum i huvudet & när en bara är hakuna matata. hur hon & jag säger samma sak. hur det låter när människor har en åsikt utifrån sitt eget bästa & inte utefter ditt. hur en väljer rubrik till ett inlägg (för inte gör väl alla listor på a4-blad över passande meningar?)
visa vart ni möter varandra, visa era darriga händer.
Det kallas att lämna allt bakom sig.
Jag är på väg igen & som så många gånger förut när jag åkt någonstans känner jag att jag borde göra det oftare. Det är någonting med att inte kunna röra sig på flera timmar & glida längre ner i bussens säte. Fylla på spellistor. Önska att en fick gifta sig med Kodjo. Eller iallafall någon med samma humor, samma skratt. Dricka iskaffe & äta choklad.
& så det där med att komma fram. att byta mejl mot ansikten, röster, öron, skratt -för en stund. Det slår högt. Det slår så jävla högt.
Visst skiter jag i dig men inte mig.
det är då en har vänner som gör det åt en. som säger att det är dags & oftast, oftast blir en arg över det. för vem är dem att säga åt en när det är dags? en åker hem i bilen & mitt i fredag gör jag vad jag vill-listan hörs värst vad det var synd om dig idag & då står det sådär äckligt klart. att det är dags nu. det är dags nu. att jag är trött på att vara ledsen över det. över någon. det är dags nu.
Ingenting har gått förlorat, tänk på allting som vi gjort.
för jag vägrar låta skavandet få spela huvudrollen. den spelas av mig. den spelas av dem.
Ibland är man bara helt kär i hela världen.
just då vill jag aldrig att det ska sluta vara såhär. att jag alltid ska se charmen i dessa dimmiga nätter, i värk två dagar efteråt & i att fortfarande vara seg i huvudet. i vad-hände-egentligen-igår-samtalen. i skratten. i er.
Jag tycks fast i vägar som jag trampat förr.
allt jag skriver om nu känns som att det redan skrivits. som att jag tömt mitt förråd, plocka ut varje del likt klädesplagg & det är inte det att jag inte trivs i dem längre men de passar nästan för bra. jag är för bekväm med att skriva om kärlek. eller mina svårigheter. eller om liv. det bränns inte & jag vill att det ska göra det.
annika norlin sa att hon vill känna att det här får hon inte skriva. då är det bra. när det nästan känns förbjudet. för ärligt & jag är likadan. jag vill sitta med fingret i luften & tveka för jag faktiskt inte vet om en får skriva så. får en säga så? jag vill att det ska bränna till & närhetsproblem med en touch av dimmiga ensamma bussturer uppblandat med jag vill andas liv glöder inte ens. det glöder inte alls.
Min röst har brustit & drömmar med.
en dag (det var säkert en natt) i april fick jag för mig att jag skulle samla alla låtar jag någonsin använt här i en spellista. jag kom ingenstans tills några dagar i augusti när all vaken ledig tid gick åt till den. den räddade mig då & idag har mitt pannkakshjärta räddat mig i 4 år. det är 342 låtar senare. 940 inlägg senare.
den här listan är min födelsedagspresent. kanske som ett tack. jag ger från ett pannkakshjärta. från ett hjärta till ett annat. förhoppningsvis till fler än så. gå nu in, börja med att lyssna på den här & skänk en tanke till två människor som även de firar 1461 dagar tillsammans idag. det är ett x antal låtar senare, därmed.
Det tog slut för länge sen men du är överallt.
Att förlåta sig själv - att det ska vara så jävla svårt.
Men jag är en jävel på att trassla till.
Don’t want to fight you, don’t want to feel you, don’t want to hurt you, don’t want to hold you anymore.
men det finns inga andra chanser här, fäll upp kragen & fortsätt gå.
vi ska frysa ut allt. du&jag oktober. tillsammans. vi gör det. allt det där som inte ska få ta plats mer. nu skiftar vi färg. vi ska explodera. jag inuti & du utanpå. vi ska ta ut varenda klick av allt vi har kvar. allt vi har sparat i hopp om någon slags bättring. låt dropparna lösa upp vår smuts. oktober. sedan så får vi vintervila.
Du måste lämna allt men
innan dess så går du här
där det är mörkt & kallt.
