Det finns hål i allting, i de väggar vi reste omkring oss, små hål, det är där lite ljus slinker in.
såhär tänker jag; en människa är en människa är en människa som kommit någonstans ifrån. ifrån någon. & några. kanske ifrån ingen för ingen har inte varit där. men ingen är ingenting för även ingen påverkar en. en människa är alltid en människa som är, som existerar, utifrån sig själv, utifrån andra, utifrån ett samhälle, utifrån en värld som den själv inte skapat. en människa är en människa som knappt skapat sig själv. jag vet att det kanske är svårt ibland att lägga ihop sådant & inte bara tänka 2 steg längre. att vi måste alltid tänka längre än framför näsan. än människan vi har framför oss. jag tror att vi har en kaotisk värld för att vi har kaos inom oss. utanför oss. & för att vi ser på världen som vi är, inte som den är.
Säg mig att det finns något mer, mer än bara droger & dagen efter.
jag behöver någonting nytt. stjärnorna på himlen syns även fast jag är inne i stan & jag behöver någonting nytt nu. & jag tycker att jag tålmodigt väntat. jag har skrapat rutor i minusgrader hela vintern. jag har frusit fingrar vid någon busshållplats. jag har fått mitt hjärta att sluta värka. & jag har hållt ut. jag har intalat mig själv att allting kommer bli bra. varenda dag har jag intalat mig själv det. & trott på det. jag har sålt hundratals burgare. & jag har hållt ut. det tål att upprepas för det är precis det jag har gjort. det är inte det att jag inte är tacksam för det som givits till mig men jag behöver någonting nytt. kom hit & rör om, jag behöver någonting att skriva om.
det är du som bestämmer, valet är ditt men allt det här - hela världen husen bilarna på gatorna & vinden allt det här alla löven på träden med grenarna åt fåglarna i parken, alltihop är ditt du kan göra vad du vill - med allt det här.
vi har allting kommer bli bra på högsta volym på vägen hem. jag har jeansjackan på mig för jag har bestämt att det är vår. precis som när jag bestämde mig i nian & gick med de vita tygskorna hela vägen till skolan. i snö. i februari. men precis som vi måste ha låten på högsta volym måste jag ha min mammas gamla jeansjacka nu. det gör oss lite lättare. den gör mig lite lättare & allt som gör att en tappar några gram av själen är värt att frysa för.
*
när en förlorar ord finns alltid Lars;
& kväll blir natt & tankarna för stora. hon sjönk så djupt, nu har hon inget att förlora. hon säger Här i bland ruinerna bland torra salta tårar, här bakom rullgardinerna & alla uteblivna vårar här under askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting större.
& kväll blir natt & tankarna för stora. hon sjönk så djupt, nu har hon inget att förlora. hon säger Här i bland ruinerna bland torra salta tårar, här bakom rullgardinerna & alla uteblivna vårar här under askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting större.
Som en gamling i det nya, en fånge i det fria, vågar du inte vänta dig någonting.
det är som det är. jag landar i det efter en sovmorgon. att det är som det är. det betyder inte att det ska få vara som det är. att det ens ska behöva vara såhär någonting längre men. det är som det är nu. & jag är ledsen över det. varför ska jag egentligen låtsas om annat? jag är ledsen. precis lika ledsen som när jag var 14 år & slog näven i dörrarna hemma. det var valborg då. jag minns det än. snart är det valborg igen.
Men det är så vackert när vi går, när vi springer för natten.
Det finns för lite kärlek här egentligen över allt för tillfället så Jag älskar 1. Nätter när en får sitta uppe hur länge en vill. 2. När orden aldrig tar slut. 3. Dem (det är ju därför jag blir ledsen. & vankar ilsketrastlöst genom lägenheten.) 4. När en möter en väns blick på dansgolvet & den säger fan vilket time-of-our-life-moment vi har nu. 5. Musik 6. Att få åka hem efter avslutat jobbpass & lyssna på hög musik. 7. Vanilj latte. 8. Att snacka bort flera timmar på ett kafé. 9. Lediga dagar. 10. Lediga helger. 11. Järngängsmejl. 12. När en vaknar bakfull & allmänt jävlig & ens vän är exakt likadan så en bara orkar ligga & fylla i varandras luckor ifrån gårdagen. 13. Att känna sig fin. Eller snygg. Eller dödshet.
jag berättar allt men säger egentligen ingenting, mitt skratt är inbjudande varmt det råder istid längre in.
det är inte förrän hon sitter där i fotöljen mittemot min som jag förstår hur mycket jag har saknat att ha henne här, framför mig & inte flera mil bort i en by i ett annat land. det gör mitt hjärta lite helare i en tid då det annars är så himla slitet. & jag vill inte tala om för henne hur jobbigt det är. fast hon förstår det ju själv. den där rastlösheten jag har den äger hon med. & jag lyssnar på a man from argentina på bussen hem & just a year ago i would have danced so crazy & now i think i wanna get back on that track If i only could relax in this confusion if i could dance with you the way we used to & shake my hips to the revolution if i could be naive again. & det bara bam rakt in.
för. det är alldeles för många kvällar nu då jag lägger huvudet på kudden & konstaterar att jag inte är en tillräckligt bra människa. & jag försöker rycka upp mig men det går inte & även om jag försöker gilla läget så går det inte. det går inte. jag hör mig tacka ja till jobbpass när jag bara tänker nej. jag hör mina käkar gå sönder när jag biter dem samman hårt & jag bara känner att jag slåss för saker som ändå bara glider mig mer & mer ur händerna. & jag vill se blåögt på alltihop igen.
för. det är alldeles för många kvällar nu då jag lägger huvudet på kudden & konstaterar att jag inte är en tillräckligt bra människa. & jag försöker rycka upp mig men det går inte & även om jag försöker gilla läget så går det inte. det går inte. jag hör mig tacka ja till jobbpass när jag bara tänker nej. jag hör mina käkar gå sönder när jag biter dem samman hårt & jag bara känner att jag slåss för saker som ändå bara glider mig mer & mer ur händerna. & jag vill se blåögt på alltihop igen.
Come let's pray for the weekend babe.
jag kan inte tänka några klara tankar just nu. jag vill bara ha morgondagen här & kunna få stanna uppe tills klockan är över 00. imorgon är det fredag. då får jag det. & jag tror jag blir sjuk i huvudet av för många uppesittarnätter men samtidigt kommer jag bli knäpp utan dem. föresten. Vi väntar väl inte fortfarande. eller hur?
Jag hör bara skriken från tider som flytt, en väntan på något nytt att dö för.
håkan har släppt ny singel. det kommer aldrig va över för mig.
& raden kunde inte kommit mera korrekt i tiden.
så känns det. i ett tillfället där det är som att människor kammar hem vuxenpoängen likt snön kammar hem statusuppdateringar på facebook så är det inte över för mig. & det kommer nog inte vara det på länge. kanske inte någonsin. & just nu kvävs jag i det.
så känns det. i ett tillfället där det är som att människor kammar hem vuxenpoängen likt snön kammar hem statusuppdateringar på facebook så är det inte över för mig. & det kommer nog inte vara det på länge. kanske inte någonsin. & just nu kvävs jag i det.
Jag kommer aldrig tillbaks till deras stad, till deras liv.
Det är som att jag är Peter Pan när de andra flög hem igen.
& dom fanns vid min sida.
Det bra i att fylla år är att en får en anledning till att samla ens älsklingar på ett & samma ställe. & det var precis vad johan & jag gjorde, i hans föräldrahem, för ett par dagar sen. liksom tog de bästa av de vi har runt omkring oss & de i sin tur drog med lite av det bästa de har & sedan blandade vi en stark bål & sprang runt med en banan & åt muffins & blev sådär avslappnat fulla som en bara kan bli bland människor en diggar. & som diggar en tillbaka. en sån där hemmafest som slutar med att vi är 5 personer kvar, till sist, som hetsäter dippen som blev över & dansar till gamla dängor. det blev ju hur mycket bilder som helst över. & massa filmsnuttar. av dessa filmsnuttar skapade min bästis det här;
har du glömt vad det är som gör dig glad? så lätt att tappa bort sig i bruset i pulsen i stan som bara går på & går på & går på - tills man går av.
jag kommer ihåg när en vän till mig hade hjärtesorg en gång för vad som nu är flera år sedan. jag stod vid fönstret på gotland, tittade ut på tallarna & hade telefonluren tryckt mot örat. när jag sa att snart kommer jag hem så sa han vad bra - då har jag någonting mer att se framemot. det var, & jag tror det fortfarande är, hans metod. hans överlevnadsteknik. hans sätt att fylla det där tomrummet som blev. som blir. jag hade glömt bort hur smart det är.
ikväll var jag på konsert. med min mor. som jag har längtat efter det. i april ska vi på en till. & vare sig det är en konsert eller en födelsedagsmiddag eller ett nytt avsnitt på svtplay eller en ny podcast så bara det är någonting en får längta efter. någonting en får se framemot som gör att en orkar cykla trots bristande kondition eller kliva upp kl. 5 då alla andra sover. bara det är någonting som får en att vilja fortsätta.
ikväll var jag på konsert. med min mor. som jag har längtat efter det. i april ska vi på en till. & vare sig det är en konsert eller en födelsedagsmiddag eller ett nytt avsnitt på svtplay eller en ny podcast så bara det är någonting en får längta efter. någonting en får se framemot som gör att en orkar cykla trots bristande kondition eller kliva upp kl. 5 då alla andra sover. bara det är någonting som får en att vilja fortsätta.
jag ska försöka att inte glömma bort det igen.
I can’t make your heart feel something it won’t.
hur avslutar en ett kapitel? när vet en när ett kapitel tar slut & ett börjar? bossar vi över det själva? kan vi välja? får vi välja? har vi olika kapitel för olika kategorier i livet som överlappar varandra? så när ett kapitel börjar kan ett annat pågå & när ett annat slutar börjar ett annat fast som inte alls är någon början på det som slutade. kan flera kapitel sluta samtidigt. & kan flera börja samtidigt. hur känns det? märks det? när kapitel avslutas menar jag. & när de börjar med för den delen. jag kände nog ett kapitel ta slut häromdagen. om det ens var ett kapitel. nej det var det inte. det var ett stycke. ett stycke som fick de sista raderna & den sista punkten. såhär slutade det.
hjärnan registerade. hjärnan, den å så i många fall stora dumma, noterade. tog spjärn & sats. som nu sker det igen nu kommer det. Men från hakan & neråt skedde ingenting. hjärtat slog sina vanliga slag. den hoppade inte över. den dundrade inte på. magen fortsatte kurra efter någonting annat än kaffe. det var inga vredesvridningar. inga hugg. bröstkorgen höjde & sänkte sig i jämna andetag & då, just där, just då, förstods det att allt efter det här kommer läggas på hjärnan. om någonting mer skall komma ur det här är det hjärnans fel. den som har tendenser att älta om. & älta om. & älta om. kroppen hade läkt. hon var hel.
hjärnan registerade. hjärnan, den å så i många fall stora dumma, noterade. tog spjärn & sats. som nu sker det igen nu kommer det. Men från hakan & neråt skedde ingenting. hjärtat slog sina vanliga slag. den hoppade inte över. den dundrade inte på. magen fortsatte kurra efter någonting annat än kaffe. det var inga vredesvridningar. inga hugg. bröstkorgen höjde & sänkte sig i jämna andetag & då, just där, just då, förstods det att allt efter det här kommer läggas på hjärnan. om någonting mer skall komma ur det här är det hjärnans fel. den som har tendenser att älta om. & älta om. & älta om. kroppen hade läkt. hon var hel.
*
är det nu atombomben kommer?
Told myself that you were right for me but felt so lonely in your company.
vet ni vad jag tror? kärlek är inte ett kanske. kärlek är inte mjä. eller njae. eller mjo. jag tror människor gärna önskar att det skulle vara så. men kärlek är inte det. när en vet så vet en & om en inte vet så är det inte. ibland önskar en bara så järnspikarsjävlarsgärna att det var så. så en inbillar sig att det är ett mjä. eller kanske ett kanske. fast det var aldrig det. det där njaet var bara där medan en försökte inse att det inte var. medan en accepterade nejet & sörjde det uteblivna jaet. eller det försvunna jaet. Jaet som aldrig blev.
Leva rockstjärneliv utan rockstjärnor i.
jag har inte varit här. det betyder egentligen inte att jag varit någon annanstans men helgen var helt fucked up galen & jag var tvungen att sova ifatt de sömnlösa timmarna & sova bort den ångest som sömnlösa timmar kan ge. men helgen var inte bara knas. Den var fin också. där över kaffet & chailatten eller vinglasen. sådär som jag nog egentligen vill att varenda dag ska vara. fast lite mer sömn kanske. lite mindre breaking the law. det blev mars också. mitt i hela röran. det kanske var våren som slog i mig. ville komma ut.
nu är det redan tisdag & utanför mina neddragna persienner skiner en sol. det syns igenom. jag har inte bara dragit upp dem ännu. kanske inte vill se dammtussarna i hörnen. De syns så tydligt i solstrålarna.
