pannkakshjärtat

här är det busväder runt knutarna & helgen har liksom fluffats ihop till en enda stor klump i huvudet. jag känner mig allmänt bortkopplad & lite efter mest på grund av utebliven sömn, vingelvatten & flabbandet som aldrig vill ta slut & tur är väl det egentligen.



vi lever helt enkelt ett provocerande kollektiv liv där man har fem minuter till sin egen dörr & säng men aldrig går man hem. idag åt jag inte ens frukost i mitt eget rum. det var däremot mina egna frukostmackor men toves ost. här bakar vi tårtor i korridoren & sjunger "åh sara ät tårta med oss", är sådär äckligt fina & älskvärt högljudda.

här trycks alla ihop på en luftmadrass & man får erbjudanden som "ska vi gå & dricka varm choklad istället?" här lär man sig att festen lika gärna kan komma till oss istället för tvärtom. så skurar vi hela internatet rent efter vissa missöden & jag halkar bort till bungehallen för här är det isgata & ingen sandar. & kristofer säger att jag måste uppdatera mera, pannkakshjärtat är alldeles för tomt.



mitt rum är för övrigt kaos & ibland luktar det intressant. jag har försökt diska klart mitt berg i flera dagar nu men kommer bara halvvägs. alltid är det någon som knackar på/skickar sms/visslar i korridoren & man måste bara hänga på. jag inser att det här blev lite av en kärleksförklaring till internat livet, till fårösund & till alla människor som finns här. jag stormtrivs (trots att min mage har sina invändningar men) jag lever. jag är i högsta grad levande & det känns förhållandevis knaslyckligt bra.