pannkakshjärtat

jag tänker inte göra någon sammanfattning av tvåtusentio. jag har inga riktigt klara anledningar till varför. ibland tänker jag att det är på grund av att jag inte klarar av att berätta om händelser där de där människorna finns med som inte längre ens har en gnutta del i mitt liv. också att vissa av dem inte ens förtjänar att nämnas.

sen tänker jag också att jag ska ju börja leva på riktigt någon gång. här. nu. som lisa & jag sa igårnatt. hakuna matata & fuck them, i (we) walk alone. & där någonstans bör man väl mer se framåt än bakåt? att då vältra sig i nostalgi känns lite, jag vet inte, tvåtusennio?

så jag tänker att jag förverkligade handledstexten & flyttade till en ö i östersjön. & det får någonstans stå för hela tvåtusentio. så tack någon något vem fucking helst för att jag fick bevisa för människorna & främst mig själv, att jag klarade det. jag klarade det.