för hon förtjänar hela himlen.

precis som charlotte vill jag skrika nej! peka med mitt snea finger & tänka ut den mest hårda kommentaren jag någonsin kan komma på. men sen minns jag ju, det handlar inte om mig. eller någon annan. 

det handlar om henne. hon som sitter mitt framför mig & samtidigt som hon går sönder lyssnar hon fortfarande på den där magkänslan jag alltid säger att hon ska lita på. & som tur är, lyssnar inte den där magen i sin tur på mig eller någon annan dum jävel som är snabba på att dömma.

så jag släpper alla kommentar-planer, sänker fingret & slutar vara arg, för jag tänker inte sluta lita på hennes magkänsla, tänker inte vara en sådan vän som slutar lyssna för att den inte tycker om vad den hör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0