& så den där midsommarnattsdrömmen håkan sjunger om.
inte precis en midsommarnattsdröm. fast om man ska tro håkan om hur den drömmen ska spenderas så passade nog den här midsommaren in, lite. 
johnny var evas hjärtas låga. stina & andré, det där paret som gör att jag inte ger upp, ännu, på kärleken. som liksom fixar, donar & drar ihop en massa lustiga filurer i den lummigaste trädgården i stan, dukar långbord & lagar hur mycket mat som helst. & håller liv i lågan. samtidigt.
du & jag borde starta upp ett band för någon bestämmer sig för att byta musik hela tiden & aldrig får vi höra en hel låt. så vi sjunger snapsvisor istället. det blir sött vin, en fullsatt soffa, "kan du hålla mitt glas?", provande av onepiece & mitt i allt så blir det lite jag behöver dig, mer än vad jag vill ha dig.
så till sist, till trots att du grät bakom dörren, så stina - du var solskenet, jag var inte ensam.
