vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?
jag gråter (nästan) aldrig till sorgliga filmer. inte heller till lyckliga slut. jag har alltid varit den med torrast ögon på skolavslutningar & jag har aldrig gråtit på en konsert, inte ens när lars spelar "du hade tid." jag är en snorhulkande ensamgråterska som allt som oftast stänger in mig, drar täcket över huvudet & låter allting rinna ut.
om du är som jag & oftast tillhör gruppen "vi som mest ser ut som iskalla idioter när alla andra snyftar" borde du gå ett år på gotlands folkhögskola, sen är du körd. nu kan även jag räkna in mig i grupper som "vi som vinkat av någon med tårar i ögonen" "vi som stortjutit i toves rum" samt "vi som snorhulkat på gotlandsfärjan när vi lyssnat på ulf lundell."
men jag tror det är som frida sjöng när hon sa hejdå till sin vän som for till australien. "vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?"
Ja. Vad ska man säga? Mina tårkanaler har fasen blivit torkat ihop efter konstant tömning under tre dagar, efter avskedet från Gotland och er. Men. Vi ses igen. Kram på dig stinis
ja, nog för att jag är en gråterska - men så som tårna flödade de där dagarna (och ibland tränger sig på lite påminnande i ögonvrån när man läser sånt här)har de aldrig flödat förut.
Jag saknar dig, kom hit, jag ger dig min garderob!
Gotlandsfärjan och jag stod och hulkade mitt bland alla turister som blickade ut över visbyvyn. Jag visste inte att det kunde göra så ont att säga hejdå. Alla ni liksom.
