alla frågar vad jag tänker på men jag kan inte berätta för man får inte tänka så.
jag tänker att jag ska skriva. vadsomhelst. jag skyller på att jag inte har tid fast egentligen har jag nog inga ord heller. jag sitter på framsidan & är inte påväg någonstans. det var så länge sedan sist att jag knappt vet hur en gör. hur en bara är. utan att behöva jobba, packa om, göra sig iordning eller vänta på någon.
det regnar, som alltid den här sommaren, & jag förflyttar mig till köksbordet. jag har lyssnat på melissa horn så mycket nu att det verkar som att ingenting annat duger. men kan jag inte sätta ord på det som sker får hon göra det åt mig. & det finns ju dem som påminns om mig genom henne, på gott. & på ont.
jag klär mig nästan uteslutande i svart & min mamma packar sin resväska & åker iväg igen. det är inte så att jag inte förstår henne, hon vill väl fara & flyga lite hon med, men det är inte samma sak här utan henne. inte samma hem. för alla magiska ting är tre av en anledning. dem är inte två.
så är det som alltid i mig. förvirrat. nästan så jag inte vill prata om hur det är för att jag vågar inte känna efter. är rädd för vad som ska komma ut om jag börjar rota & kanske mest för att det som kan komma fram, är någonting jag egentligen inte vill se.
