Försent för att ångra men tid nog att tänka om & leva med det.

jag förstår det redan på morgonen men tjurskallig som jag är erkänner jag det inte förrän jag sätter mig på bussen in till stan. klockan 17.09. det smyger sig på. jag känner det. hur det lossnar inuti mig. det här är inte slutet. jag vet inte om det är solen eller musiken i den icke trasiga hörluren eller mina vänner som are saving my ass every fucking time men jag känner det igen. det där som får mig att plocka ihop varje gång jag faller isär.

jag skäms för att jag blivit arg. för att jag bett livet dra åt helvete. det är ju det sista jag vill. så många tusentals människor som inte får sina liv tillbaka. som måste ge upp dem & här sitter jag & vill inte ens ha det. ger det fingret. likt att jag förväntar mig att det alltid ska glida. det gör det inte.

jag ber om förlåtelse men tänker att det precis som en klok vän skrev en gång om att en måste få säga aldrig mer just för att låta det vara så tills en vill bryta det. så kanske måste en få ge upp på livet. låta den känslan rota sig för att sedan minnas att det här är inte slutet. det finns mer att se.

Kommentarer
Postat av: tove

aaa stina. det finns mer att se! en svettig kåt glasögonman, en underbar fräknig tove, en frihetsfrida, en raffig ralf och en rosa panter.

och bäst av allt. VI får se DEJ. det är tamejfan mer än vad man kan önska sej här i livet.

2012-07-27 @ 22:12:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0