Om du letar efter nån som inte skäms för nått, som är sig själv vad som än händer.
jag förstår inte hur ni bara kan ge av er själva hela tiden. utan motstånd. utan att slåss. tar ni aldrig slut? tröttnar ni inte? hur ser ni alltid mening i att gå sönder för att plocka ihop sig för att gå sönder igen? för någon annans skull. för kärleks skull.
Kommentarer
Postat av: Ralf
Jag tror att man bara gör det, lite på automatik. Man kan försöka krångla sig ur det, smita undan, ignorera och tänka "inte jag. mig ska ni inte få". Men man trillar liksom alltid dit ändå. Så... lite "ingen idé att streta emot" på nåt vis. Och faktiskt, när man väl trillar dit är det det bästa som finns. Visst, man kan trasas sönder men på nåt sätt brukar det ändå va värt det.
Trackback
