pannkakshjärtat

jag vill säga att det kommer att bli bra. att det kommer att ordna sig. men jag kan inte skriva någonting jag inte tror på. jag kan inte ljuga. mamma sov bredvid mig inatt & jag ville inte att hon skulle gå därifrån. ville liksom ha någon nära nära, på armavstånd. någon att greppa tag i ifall att.

 

min mage har exploderat. som att den vill säga att den har haft rätt hela tiden & nu straffar mig för att jag inte lyssnat. för att jag varit för dum för att förstå. inatt viskade hon du får inte lägga det på dig själv stina men var ska jag annars lägga det? vem annars, om inte på mig?