pannkakshjärtat

Jag har vaknat upp ur min novemberdvala. för det är det de har varit. det är så det känns. som att jag sovit genom hela månaden & sedan skakats om. tittar med sömniga ögon på en värld jag vet att jag har saknat, någonstans långt därinne. det kanske var i en dröm. när föll löven? när började stjärnorna lysa i fönstren? jag ser att det har skett men vet knappt när. på stickiga fötter ska jag nu kliva ut. pröva allt så som att det var för första gången. orden är kantiga, ovana vid fingerspetsarna. kanske börjar jag med en promenad.