Det finns hål i allting, i de väggar vi reste omkring oss, små hål, det är där lite ljus slinker in.

såhär tänker jag; en människa är en människa är en människa som kommit någonstans ifrån. ifrån någon. & några. kanske ifrån ingen för ingen har inte varit där. men ingen är ingenting för även ingen påverkar en. en människa är alltid en människa som är, som existerar, utifrån sig själv, utifrån andra, utifrån ett samhälle, utifrån en värld som den själv inte skapat. en människa är en människa som knappt skapat sig själv. jag vet att det kanske är svårt ibland att lägga ihop sådant & inte bara tänka 2 steg längre. att vi måste alltid tänka längre än framför näsan. än människan vi har framför oss. jag tror att vi har en kaotisk värld för att vi har kaos inom oss. utanför oss. & för att vi ser på världen som vi är, inte som den är.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Du är så klok Stina!
Kram på dig

2013-04-02 @ 00:58:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0