pannkakshjärtat

det är inte förrän hon sitter där i fotöljen mittemot min som jag förstår hur mycket jag har saknat att ha henne här, framför mig & inte flera mil bort i en by i ett annat land. det gör mitt hjärta lite helare i en tid då det annars är så himla slitet. & jag vill inte tala om för henne hur jobbigt det är. fast hon förstår det ju själv. den där rastlösheten jag har den äger hon med. & jag lyssnar på a man from argentina på bussen hem & just a year ago i would have danced so crazy & now i think i wanna get back on that track If i only could relax in this confusion if i could dance with you the way we used to & shake my hips to the revolution if i could be naive again. & det bara bam rakt in.

för. det är alldeles för många kvällar nu då jag lägger huvudet på kudden & konstaterar att jag inte är en tillräckligt bra människa. & jag försöker rycka upp mig men det går inte & även om jag försöker gilla läget så går det inte. det går inte. jag hör mig tacka ja till jobbpass när jag bara tänker nej. jag hör mina käkar gå sönder när jag biter dem samman hårt & jag bara känner att jag slåss för saker som ändå bara glider mig mer & mer ur händerna. & jag vill se blåögt på alltihop igen.