all this time you've had it in you, you just sometimes need a push.
när det tystnar. när sömnen lämnar en. när dörren stängs bakom ryggen. när ingen sitter i sätet bredvid. när det bara är knarret från ens egna svarta monark som hörs på cykelvägen. det är då mina tankar har festmåltid. & det är mig de äter upp likt en stekt gris med ett äpple intryckt i munnen.
det har varit värre. det kunde fyllas fem sidor på en kväll. jag kunde skriva mig till skrivkramp varenda gång. & det var ändå inte tillräckligt. det enda som egentligen tröstar det är att jag vet att jag aldrig varit så bra som jag är nu. jag har aldrig kunnat hantera de där stunderna de här tankarna lika bra som jag kan. just nu. & det jag också vet är att jag aldrig kommer att hantera dem såhär dåligt igen.
Kommentarer
Trackback
