if they give you hell, tell them to go fuck themselves.

veckan som gick går till historien som den som lyckades klämma ut varenda känsla ur min kropp. på tåget från Linköping klockan 17 på söndagen fanns ingenting kvar. jag var tömd & min röst återigen försvunnen. lördagens festligheter hade allting intryckt på så få timmar. bara att den avslutades med nakenbad i stångån, världens bästa video från en buske & fulgråt som aldrig ville ta slut på ett tvättstugegolv.

på morgonen såg jag en av mina bästa vänner för sista gången på ett halvt år & hur mycket jag än skäms för att jag inte kan spela cool så skiter jag i vilket nu. jag är en fuck up en tönt en känslomänniska & jag ljög när jag sa att jag inte letar efter något storslaget för det är precis det jag gör. jag vill gråta på en toalett, ha någon som bär upp mig så att jag når dens läppar utan att stå på tå, galendans, skratt, vinfylla. jag vill skratta tillsammans bakom ryggen på våra barn för att de inte har en aning. inte ens den blekaste. 

jag lämnar coolheten åt dem som kan gå & lägga sig bredvid en människa de inte älskar. de som kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0