jag vet inte vad det var men det kändes, jag vet inte vad vi sa men det kändes som en ovanligt bra dag att va vid liv.
Det blev höst medan jag stannade inne i några dagar. nu går jag hem genom ett tomt campus. Det känns som att jag kan göra vad jag vill & går inte & lägger mig trots att jag har en sida kvar att skriva imorgon & böcker att läsa. jag vet att jag så många gånger undrat över livet. knappt vågat säga det men tänkt - är det såhär det ska kännas egentligen?
jag förstår nu att det är som med liv som med kärlek som med vänskap som med drömmar som med alltihopa. så länge det finns ett frågetecken framför är det inte det. för man vet. när man går hem klockan 1 en tisdagskväll med magen full av kladdkaka & hallon & bara vet att tamigtusan det var såhär jag ville att det skulle kännas att vara vid liv alla de där dagarna. exakt just precis såhär.
jag förstår nu att det är som med liv som med kärlek som med vänskap som med drömmar som med alltihopa. så länge det finns ett frågetecken framför är det inte det. för man vet. när man går hem klockan 1 en tisdagskväll med magen full av kladdkaka & hallon & bara vet att tamigtusan det var såhär jag ville att det skulle kännas att vara vid liv alla de där dagarna. exakt just precis såhär.
Kommentarer
Trackback
