pannkakshjärtat

idag är en helt vanlig tisdag. kaffet skvalpar i kopparna. bussätena är upptagna av nästan-vakna. på haningeleden köar bilarna & i deras radioapparater hörs morgonprogrammen. det är en helt vanlig dag i september. jag dricker mitt morgonté & går till sal B1006 för en föreläsning om litteraturhistoria. på arlanda ankommer och avgår flygplan. där ringlar köerna till incheckningsdiskarna. för så många människor är det här bara en tisdag i livet. det kommer att ljusna för att sedan mörkna & de kommer att gå hem från sina arbeten & skolsalar. det kommer att bli onsdag. en helt vanlig onsdag i september. kaffet kommer återigen att skvalpa i kopparna & bussätena fyllas. & en av mina bästa vänner kommer att ha flugit härifrån.

han kommer inte att dö har jag fått höra & det vet jag väl. han kommer i högsta grad vara levande någon annanstans & jag är så stolt över att han gör det. att han vågar bryta sig ut från tryggheten & att han doesn't let the fear of striking out keeping him from playing the game. men det har ingen betydelse. han kommer att fattas mig ändå. i allt. i det enkla & i det svåra. på ågatan. om söndagskvällarna. när snapsvisorna ska sjungas. när hjärtat värker. nu. från&med nu. 

det är en helt vanlig tisdag i september. några vaknar upp bredvid den de älskar. någon väcks av ett alarm. dem kliver på ett plan & startar ett äventyr. jag går hem från min föreläsning, kokar mitt kaffe & börjar en nedräkning. till att han kan sitta mittemot mig & dricka kaffe igen.