I don't want to go home alone, not tonight.
det är tystheten blandat med rädslan för att falla tillbaka på någon som aldrig riktigt kunde bära henne trots att de säger att hon väger alldeles för lite viker sig armar under henne oftare än hon klarar av att räkna på sina korta smala fingrar
men bär mig då så får ni se hur tung jag är
och det är väl novemberluften blandat med sökandet efter någon som värmer när det isar som mest under skinnet men konstant frusna händer är det inte många som vill ha under tröjan och vad vet väl han om vem du är han hade aldrig haft tillräckligt med kraft för att rädda dig
men trots att hon är kort behöver hon inte räddning och hon klarar sig själv och det är kanske novemberluften och irriterande surr bakåt i huvudet som gör att ord som sipprar ut är hårda och kantiga och då vill hon vara lämnad ifred
det kanske är tankarna som fryser och huttrar och att höja blicken är tärande på nacken marken är bättre men vill man se klarare är man tvungen och visst vill hon men vart ska man börja man börjar på måfå kanske
på järnvägsspår bort härifrån. 
