so you just do what you gotta do.
det finns ingenting fint i att gråta i vagn 5 på SJ snabbtåg i slutet av december så jag torkade snabbt bort de som kom i ögonvrån. bet ihop. är så van vid att bita ihop. det var en kombination av morgonkänsligheten, att året snart är slut, att det kändes som ångesten skulle döda mig dagen innan, att det hördes i hörlurarna det är tre år till jul & ett skitår är slut, att allting verkar gå sönder inför årsskiftet, allra mest jag. insikten i att jag är 25 år, nästan-gråter i ett tågsäte & längtar efter mamma & pappa. efter någon slags trygghet. någonstans där jag får bara vara jag utan rädsla för att bli lämnad.
jag vill bara känna mig trygg.
jag kan inte vara själv. vill inte vara själv. att pappa sitter & tittar på tv i ett annat rum har ingen betydelse. bara någon är där. bara han är där. vetskapen om att jag kommer slippa vara själv i en vecka nu har aldrig gjort mig så lättad. efter igår orkar jag inte möta mig själv.
de säger att det kommer att ordna sig. jag vill så gärna tro dem men jag kan inte. Inte i vagn 5 på sj snabbtåg påväg till Linköping. inte nu. jag vill inte att det här ska hända mig igen. jag kan inte förstå att det här händer mig igen. jag vill inte förstöra de där 27 kvadratmeterna. de skulle rädda mig, inte ta död på mig. jag skulle vara äldre nu. bättre nu. jag fyller snart 26. det skulle tillhöra ett annat liv. ett annat jag. jag är klar med sånt här. jag vill aldrig göra om det.
jag kan inte förstå att det här händer mig igen.
jag vill bara känna mig trygg.
jag kan inte vara själv. vill inte vara själv. att pappa sitter & tittar på tv i ett annat rum har ingen betydelse. bara någon är där. bara han är där. vetskapen om att jag kommer slippa vara själv i en vecka nu har aldrig gjort mig så lättad. efter igår orkar jag inte möta mig själv.
de säger att det kommer att ordna sig. jag vill så gärna tro dem men jag kan inte. Inte i vagn 5 på sj snabbtåg påväg till Linköping. inte nu. jag vill inte att det här ska hända mig igen. jag kan inte förstå att det här händer mig igen. jag vill inte förstöra de där 27 kvadratmeterna. de skulle rädda mig, inte ta död på mig. jag skulle vara äldre nu. bättre nu. jag fyller snart 26. det skulle tillhöra ett annat liv. ett annat jag. jag är klar med sånt här. jag vill aldrig göra om det.
jag kan inte förstå att det här händer mig igen.
kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar.
ikväll umgås jag med mig själv. dansar till&med runt på mina 27 kvadratmeter. utanför dunkar förfestmusik. det är lördagskväll på campus & snapchat är fyllt av 10 sekunders klipp från alkoholdimmor. den här hösten har varit så känslig. så skör. jag har kutat runt bland känslorummen & jag har varit så trött. så när väl kvällar som ikväll kommer då vill jag suga ut minsta droppe ur dem.
spotify har samlat mina 100 mest spelade låtar under 2016. för första gången är inte en melissa horn låt överst. inte ens på topp 5. överst finns istället starkare med ana diaz. låten Lisa skickade till mig en gång & skrev den här är din. det finns ingen låt jag hellre hade velat skulle stå för mitt 2016. för mycket kan jag säga om mig själv. jag är osäker & försiktig. jag pratar för mycket. jag blir känslomässigt investerad i de flesta människor jag möter. jag är en k-k-katie-girl. & kanske är jag lite svår & komplicerad. men jag vågar vara svag. därför är jag starkare. jag vågar slänga mig ut i saker som jag inte är bekväm i. & kanske är det så för att citera låten ytterligare att om ett tag kommer du över mig på en sommardag träffar du nån annan hon är lugn inte ett dugg som mig hon kan laga mat & vill ha många ungar men sen drar du ett skämt & får dra det igen & tänker det hade ana fattat. & sen går ni på club ser att golvet är tomt & tänker här hade ana dansat.
det vi har pratat om mest i min terapi i höst är att jag vill stå bredvid mig själv. hålla min egen rygg. i så många år har jag stått mittemot. pekat. hånat. gjort mig själv till åtlöje. jag vill att den tiden av mitt liv ska vara över. hon har sagt att jag behöver öva på att älska mig själv. jag har svarat att jag inte kommer att kunna göra det varje dag, med så många år av självhat så färskt i minnet. hon har sagt att jag bör försöka förlåta mig själv. att ha förståelse. för 11-åringen som bara gjorde vad hon kunde för att överleva. för 18-åringen som bara gjorde vad hon trodde var rätt för att bli älskad. & för 25-åringen jag är idag. 25-åringen som inte längre är 11 eller 18.
Jag försöker titta på mig själv ikväll med vänlighet & förståelse. försöker att öva på det. jag kan bli så arg på mig själv för hur jag beter mig. men jag förstår varför jag gör det. vissa saker jag varit med om, vissa erfarenheter jag har, gör att jag reagerar som jag gör i vissa situationer. det är förståeligt. jag fattar väl det & det måste få vara okej. för på samma sätt som jag måste se med förståelse & vänlighet på 11 åriga jag & 18 åriga jag så måste jag även se på mig nu. allting jag känner, vad än det är, måste få vara okej att känna.
& jag kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner kommer lyssna på mitt hjärta tills jag dör starkare därför det är starkare jag kommer aldrig nöja mig med nånting annat än det bästa för mitt bästa är det enda som jag gör, vackrare. därför det är vackrare.
spotify har samlat mina 100 mest spelade låtar under 2016. för första gången är inte en melissa horn låt överst. inte ens på topp 5. överst finns istället starkare med ana diaz. låten Lisa skickade till mig en gång & skrev den här är din. det finns ingen låt jag hellre hade velat skulle stå för mitt 2016. för mycket kan jag säga om mig själv. jag är osäker & försiktig. jag pratar för mycket. jag blir känslomässigt investerad i de flesta människor jag möter. jag är en k-k-katie-girl. & kanske är jag lite svår & komplicerad. men jag vågar vara svag. därför är jag starkare. jag vågar slänga mig ut i saker som jag inte är bekväm i. & kanske är det så för att citera låten ytterligare att om ett tag kommer du över mig på en sommardag träffar du nån annan hon är lugn inte ett dugg som mig hon kan laga mat & vill ha många ungar men sen drar du ett skämt & får dra det igen & tänker det hade ana fattat. & sen går ni på club ser att golvet är tomt & tänker här hade ana dansat.
det vi har pratat om mest i min terapi i höst är att jag vill stå bredvid mig själv. hålla min egen rygg. i så många år har jag stått mittemot. pekat. hånat. gjort mig själv till åtlöje. jag vill att den tiden av mitt liv ska vara över. hon har sagt att jag behöver öva på att älska mig själv. jag har svarat att jag inte kommer att kunna göra det varje dag, med så många år av självhat så färskt i minnet. hon har sagt att jag bör försöka förlåta mig själv. att ha förståelse. för 11-åringen som bara gjorde vad hon kunde för att överleva. för 18-åringen som bara gjorde vad hon trodde var rätt för att bli älskad. & för 25-åringen jag är idag. 25-åringen som inte längre är 11 eller 18.
Jag försöker titta på mig själv ikväll med vänlighet & förståelse. försöker att öva på det. jag kan bli så arg på mig själv för hur jag beter mig. men jag förstår varför jag gör det. vissa saker jag varit med om, vissa erfarenheter jag har, gör att jag reagerar som jag gör i vissa situationer. det är förståeligt. jag fattar väl det & det måste få vara okej. för på samma sätt som jag måste se med förståelse & vänlighet på 11 åriga jag & 18 åriga jag så måste jag även se på mig nu. allting jag känner, vad än det är, måste få vara okej att känna.
& jag kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner kommer lyssna på mitt hjärta tills jag dör starkare därför det är starkare jag kommer aldrig nöja mig med nånting annat än det bästa för mitt bästa är det enda som jag gör, vackrare. därför det är vackrare.
