visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.
du ville att jag skulle ligga ner. du ville alltid att jag skulle ligga ner. för gjorde jag det var jag lägre än dig & det var precis så du ville ha mig. exakt så. lite sämre än dig. alltid lite sämre än dig. & det tyckte jag på fullaste allvar att jag var. en så lång tid. en så himla lång tid. så jag lät dig diktera regler, tala om vad som var fel, vad som var rätt. & sedan slutade du upp att ringa. för du klarade inte av mig när jag inte låg ner. du kunde inte stå ut med att jag hade rest på mig.
så en dag slog demonen till, intog ditt huvud & fick känslorna att skälva.
& who do you think you are? runnin' round leaving scars.
& att han skriker så jävla högt.
För är det inte nån som jag tänker på, är det något som jag fastnar på.
det finns hål i allting, det är där lite ljus kommer in.
det kommer kanske vara i underdrift förjävligt & du kommer ifrågasätta skiten, livet, så ofta så mycket att det blir till vardag. precis som smärtan de säger att du vant dig vid. du kommer förvänta dig ensamhet men de kommer se dig. tidsnog kommer de att se dig. då behövs inte jag. då behövs inte alkohol. då behövs inte cigaretter. det kommer finnas mer än det. då kommer det inte vara bättre. det kommer att vara bra.
Gör dig redo för fight för jag tror att vingarna bär.
det konstiga i att så fort en uttalar saker högt blir de verkliga. fast en kanske burit runt på dem nästintill en evighet i bröstkorgen ältat dem konstaterat dem ignorerat dem formulerat dem, iallafall försökt så ter de sig inte så skarpa som när de hamnar ute i luften. jag vill inte bo kvar här i höst. he broke my heart. jag ska säga upp mig till sommaren.
det kan gå åt helvete. det är det som skrämmer mig mest med när det blir verklighet. när saker en burit på möter luft. det kan gå käpprätt ner i papperskorgen likt en svart påse med ångande hundbajs & vem vill att ens planer ska göra det? men jag tror jag behöver att det blir verkligt. då kan kanske jobbtimmarna få bli lite mer uthärdliga, min rastlöshet lite mer tyglad & bara känslan av att linköping & jag kommer att skiljas åt, igen, kan göra att jag ser det storslagna här & inte bara how this town is bringing me down.
Jag drar en lögn varje gång de frågar hur jag mår
jag har en lögn för varje fråga som berör oss två.
*
don't be the bigger person.
Vi måste vidare, aldrig klara, alltid på jakt & det fattas bara en liten pusselbit.
så måste en också få göra ibland. även om jag vet att jag egentligen borde försöka uppskatta dessa jobbhelger på något vis för annars kommer jag inte överleva dem. då kommer jag sitta där varje gång med spring i benen & en känsla av att jag mer&mer slutar platsa här. en pappa som försökte lugna mig i mitt vredes utbrott sa att jamen gotland var väl det bästa du gjort. & ja det var det. men jag flyttade inte 342 kilometer bort bara för att få skriva. jag ville bort. jag vill det fortfarande.
Jag kämpar, tar mig förbi men står sen på samma plats som igår.
det är några steg tillbaka. vågar jag skylla på en jobbhelg igen? nej. det är inte så simpelt. inte så enkelt. inte så någonting. det är några steg tillbaka. som känns precis som varje bakslag gör. som ett misslyckande. som en till förlorar-stämpel på pappret över vem jag är. hur jag är.
& jag vet att bakåt egentligen är framåt & en dag kommer jag kliva av bussen eller vakna upp i sängen eller luta mig tillbaka & upptäcka att det slutat riva i mig nu. men bara ge mig någonting medan jag väntar. ge mig någonting, vadsomhelst, tills karma ringer mig för att få adress, nummer & parkeringsplats & jag då inte har behovet att ge ut det.
Jag var ett loppisfynd, han ville ha nått & jag blev använd en gång mest på skämt.
jag hatar människors lögner. så in i helvetesfanhundrajävlars mycket.
människor som jag hittar aldrig hem, vi är självsabotörer.
handen på höften som i alla tider & som alltid vill jag ha dig.
Men så kanske det är som så att det jag insett med skrivandet för länge sedan även gäller livet mitt i största allmänhet. det måste brännas lite. det måste vara röda kinder & skäms för det ger så mycket mer. om inte annat så ger det bra historier & skrattattacker. lite som så att bränns det inte känns det inte & då är det liksom ingenting värt.
När vissa av oss växte upp & blev nånting, blev vi kvar med en dröm & en flaska sprit.
Kanske får en inte säga att vingelnätter är bland det bästa en vet. Fast det säger jag ändå. Lite hakuna matata, alla flickor utom jag, sexig fuldans, drinkar vars smak stannar kvar i munnen till dagen efter, dans tills de tänder i taket & så vinglar en hem med en bästa vän.
Så blir det söndag alldeles för fort & jag ligger här med trötta ögon, ett hjärta i pannan, dröm på vänster handled & två stämplar på den andra. Drar in kattlukt i näsan & emellan fnissattackerna sörjer jag att det nu är långt till nästa lediga helg igen. Alldeles för långt.
& jag är aldrig nöjd med något, jag har alltid varit sån, när jag ser mig själv i spegeln vänder jag mig om.
det här är ett give-yourself-a-break-woman-samtal. se det som en intervention. från mig till mig. för
jo stina du jobbar tillräckligt mycket för du jobbar så mycket du vill. du hinner leva nu & du kommer kunna leva då. & kanske tycker dem om henne mer än dig på jobbet men vem fan bryr sig egentligen? du har famnar utanför de där fyra väggarna som betyder allt. & om hundra år kommer ingen minnas om du hade ett städat rum eller om du sprang tre gånger i veckan i motionsspåret. jo stina du kanske röker en cigarett ibland men det är ok. klart du ska sitta uppe & skriva ibland om natten. & kanske är du inte sötaste tjejen med den vita tandraden som charmar brallorna av snubbar på löpande band men det är fucking ok ändå. du är ok ändå.
& stina. sluta slå på dig själv för bajs grejer. du är tillräcklig. du kommer alltid att vara det.
ett fel närmare rätt ett sätt att se på saken, brukar svälja dina lögner mest för att få känna nått.
för ungefär 365 dagar sedan flyttade jag hem. som en byracka med svansen mellan benen satte jag mig på 830-bussen & lämnade en dröm. trots den lättnaden bar jag efteråt runt på en förlorarkänsla. ibland misstänker jag att jag bär på den än.
en gång blev jag kär i någon som blev kär i mig & jag tänkte att nu skulle det lösa sig men det löste ingenting. det försvårade bara & jag vaknar upp med det varje dag. en annan gång gav jag efter för någon som förstörde mig. jag har litat på människor som ljugit & struntat i magkänslor & i principer & slängt förnuftet ut genom dörren med huvudet före & jag vill inte bli cynisk men ibland undrar jag hur jag kommer att bli? kommer de sudda bort det blåa i min blick?
gud uppfinn nått nytt som gör det lätt att hålla ut nått för dem som väntar, dem som orkar vänta mer.
Men om jag tar mig ifrån en sviken dröm & hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.
Jag vill leva för dan & inte låta natten sluka mig något mer.
vi måste prata om varför du känner så. varför du gör så. varför du säger så. varför. du. ibland. inte. vågar. säga. som. det. är. vi måste prata om liv. vi måste prata om nästa lördag, om nyårsafton, om nästa år. vad händer efter sommaren? vad händer efter nu? vi måste prata om att du inte skriver längre stina, let's talk about that.
men jag har pratat om allt i hela mitt liv & jag vill inte prata mer. jag vill göra.
