Ingen vet om oss två, det är bara jag & han.
I mina anteckningar i mobilen hamnar saker jag inte vet vart de annars ska ta vägen. Där hamnar koder, minnesanteckningar, roliga saker människor har sagt, saker jag vill komma ihåg. & känslor. Saker jag vill säga men inte vet hur. Saker jag känner men inte vågar tala om. Just nu känner jag att detta måste ut. Det måste få luft. jag behöver deala med det som hänt (& inte hänt) & detta är enda sättet jag vet hur.
30 januari 01.03
Jag tänker skriva det en gång för att få det ut ur kroppen & om du någon gång skulle fråga mig om det kommer jag förneka allt:
Han gör mig lugn & jättenervös på samma gång. Han kan säga vad som helst & komma undan med det för han biter sig i underläppen & ler utan att vara medveten om det. Jag är inte mig själv i hans närvaro samtidigt alldeles för mycket jag. Det gör mig rädd att han verkar kunna läsa mig trots att det inte känts som att jag gett honom någonting. Stundtals är jag rädd för att jag gett för mycket. Ibland tänker jag att en sån här man har jag aldrig mött. Ibland tänker jag att han är precis som alla de andra. Han kan säga saker som får mig att se allting jag upplevt totalt annorlunda. Allting jag är. Allting jag känt. Det känns som att han gör mig dum i huvudet & smartare på samma gång. En bättre & en sämre version av mig själv samtidigt. Jag kan titta på honom när han pratar & tänka att jag vill va med honom jämt. Jag kan också tänka att han är den sista mannen på hela fucking jorden jag vill ha i mitt liv. Att jag är en för bra kvinna för honom samtidigt att jag inte någonstans är tillräcklig & aldrig kommer att kunna bli. Det finns stunder då jag upplever att jag vet exakt var jag har honom & andra där det känns som jag inte vet alls vem han är. Vad han är kapabel till. Vad han kommer göra härnäst.
& jag är rädd.
enda sen jag var ett litet barn har jag stått där vid kanten.
de såg att jag var en bra människa. det där alla andra verkar se som jag inte ser. jag skulle aldrig beskriva dem som bra män. för det var dem aldrig. jag hade aldrig lämnat en bra man. men de kunde lämna en bra kvinna. kanske är de det som är skillnaden.
till den dotter jag kanske kommer få någon gång.
vad jag vill att hon ska lära sig så som min mamma lärt mig: ändra dig aldrig för en man. att kompromissa är en sak men reducera dig inte. gör dig inte till någon du inte är bara för att du tror att han kommer att älska dig då.
jag önskar att hon får växa upp till allt jag inte är. att hon inte behöver bli så som mig. låt henne slippa ångesten, självhatet, tvivlet. snälla. låt henne inte upprepa den delen av mitt kvinnoarv.
hur kan jag hata mig själv så mycket? vart kommer detta hat ifrån? föddes det med mig eller kom det senare? jag vet inte vad som är värst.
män med stora ord är oftast just bara det. män som är snälla säger inte att dem är det.
varför kan jag inte bara nöja mig tänker jag ibland sen ser jag hans ledsna tomma blick & tänker nöj dig aldrig nöj dig aldrig du får aldrig någonsin nöja dig.
jag är hellre själv hela livet.
jag är hellre själv hela livet än reducerar mig själv för någon annan.
är detta integriteten? är detta självhatet? hur kan det va i samma kropp?
jag vet inte vad som är värst. att vara jag. eller att inte vara det.
till den dotter jag kanske kommer få någon gång.
vad jag vill att hon ska lära sig så som min mamma lärt mig: ändra dig aldrig för en man. att kompromissa är en sak men reducera dig inte. gör dig inte till någon du inte är bara för att du tror att han kommer att älska dig då.
jag önskar att hon får växa upp till allt jag inte är. att hon inte behöver bli så som mig. låt henne slippa ångesten, självhatet, tvivlet. snälla. låt henne inte upprepa den delen av mitt kvinnoarv.
hur kan jag hata mig själv så mycket? vart kommer detta hat ifrån? föddes det med mig eller kom det senare? jag vet inte vad som är värst.
män med stora ord är oftast just bara det. män som är snälla säger inte att dem är det.
varför kan jag inte bara nöja mig tänker jag ibland sen ser jag hans ledsna tomma blick & tänker nöj dig aldrig nöj dig aldrig du får aldrig någonsin nöja dig.
jag är hellre själv hela livet.
jag är hellre själv hela livet än reducerar mig själv för någon annan.
är detta integriteten? är detta självhatet? hur kan det va i samma kropp?
jag vet inte vad som är värst. att vara jag. eller att inte vara det.
