pannkakshjärtat

kanske att man utmanar ödet lite när man spelar "jag är hos dig igen" med Lars, ensam i en tom lägenhet på sena söndagkvällen. 

på tal om lars så har vi beställt & hämtat ut våra biljetter. Nu ligger en orangegul sådan i ett kuvert på mitt rum. & tro mig, Det är lite värt att vara fattig när man vet vad som komma skall - den tionde december.



helgerna går alldeles för snabbt & söndag ger den där känslan av jag-måste-plugga-men-jag-vill-vill-vill-inte. Jag pussar på A istället. Talar om alla saker jag vill ha som jag inte kan få, som sommarlov, sedlar och tid till ord & meningar.   

i fredags dansade vi & mötte en hel drös med människor i vimlet på gatan som leder till ån. & äntligen fick vi till den där lyckade utekvällen vi så väl behövde. Igår blev det bilåkande med inslag av pojkar som tyckte vi borde koncentrera oss på bilarna istället för att skratta oss till utmattning.



jag har kammat ut tovan ur håret & upptäckt att sofia, vi glömde åka till järnvägsbron i somras ju. 

jag utmanar ödet, sätter på "jag är hos dig igen" för tredje gången. det är någonting i att bara vara jag, någonting med mörker, någonting med att framkalla en sorts ensamhet. Det är någonting i att veta om att sängen du ska sova i inatt är alldeles för stor, någonting i att höra tassar över golvet, någonting i tystnaden.

kanske offrar jag sömn för orden & meningarna, första gången den här terminen.    

nollningsveckan tog slut mycket fortare än vad jag önskade (däremot hoppas vi på en revansch på fredag, de små nollorna är faktiskt värd en nollning utan regn trots allt!) alldeles för snabbt började istället allvaret på riktigt igen. trean & vi får tre läxor på en & samma dag, johan är ledig hela onsdagen - varför valde jag inte att bli elektriker istället?



i söndags kväll bjöds det på grillfest hemma hos en viss philip som till på köpet hade hela huset för sig själv. det ramlade in en hel del gammalt folk & kvällen blev riktigt kanon. en viss person lekte en aning med min kamera som resluterade i en mängd konstiga bilder (vilket i och för sig är bra på grund av att jag själv nästan alltid lyckas glömma bort den i ett dammigt hörn.)



de hade sina aningar, mina vänner, vissa prickade väldigt rätt i sina gissningar men när jag ringde dem & smsade på måndagen runt klockan tjugo över fem blev nog de flesta väldigt förvånande. Dock den mest förvånade av dem alla, det var nog jag själv.

lilla jag tog körkort. & självklart som lovat (för man håller vad man lovar) blev det en liten pytte roadtrip för fina lisa (& johan) tillsammans med mig, ut till bankekind för att hämta upp en viss alexander. sen bestod kvällen mest av urbra skämt, bilkörning, "jag är fan bäst!" & en viss johan som dansade rakt in i en buske på parkeringen. 



nu måste jag lära mig att vara själv igen, känns som jag inte varit det på minst hundra år.

lyckan är total, igen


KÖRKORT!

nej jag har inte virrat bort mig i vidingsjö skogen. jag är bara fadder stina & får mest hela tiden skrika folkungasången & internationell-solidaritet-folkungaskolans kampenhet. trött i hela kroppen plus huvudet är jag iallafall & då undrar jag egentligen hur våra kära söta små nollor egentligen känner sig. (lilla jag känner mig också hemskt stor för tillfället, vilket inte brukar hända speciellt ofta, tummen upp för det!)



för tredje året i rad avslutade jag & johan sommarlovet nollnio på det enda rätta sättet att avsluta lov, ännu en trippelchokladglass på bryggan i hjulsbro. när den här fina traditionen startades satt vi där dagen innan vi skulle börja gymnasiet, små, nervösa & hemskt nyfikna på vad de tre följande åren skulle innebära för oss.

och idag, två år efter, går det att konstatera att sedan sommaren nollsju har johan & jag varit bästa vänner, haft ofantligt många samtal just precis på den bryggan och i slutändan kunde vi ändå aldrig i vår vildaste nu-går-vi-så-långt-det-bara-kan-gå-tankar tro att våra liv skulle se ut såhär idag, nu.
 


själv blir jag alltid förskräckligt sentimental varje gång någonting nytt ska påbörjas, såsom en ny termin eller ett nytt år. (sentimental - (överdrivet) känslosam) jag blir nog nostalgisk med på kuppen & tänker tillbaka på hur allt kunde bli såhär och varför jag egentligen hamnade här. 

& på något vis kan jag inte avgöra om förra året känns långt bort eller som igår. jag minns när jag skrev "magvärk" över hela pappret i dagboken men inte hur det kändes. jag minns väggen som dök upp & hur hela jag skakade när jag mötte den där någon i korridoren den måndagen men jag vet inte hur det kändes i hjärtat.

någonstans hörde jag att människor glömmer bort hur smärta känns, vi kanske borde tacka någon vänlig själ för det.

jag har ännu en gång kliande röda utslag på benen & idag har jag cyklat fram & tillbaka till stan två gånger. jag är nervig, nervös & ikväll måste jag lägga mig alldeles för tidigt. jag saknar ord & ny musik i lurarna, vill ha en trippelchoklad glass på bryggan med johan & jag vill bada, utomhus.

jag vill inte säga "jag hinner inte ringa dig ikväll" ändå säger jag det, jag vill ha frihet, vill vara uppe till tre just bara för att jag kan & jag vill inte planera min vardag ändå måste jag.

det är tur att det är sommarlov fast nej, det är det inte för mig så stryk den.    

nu för tiden handlar allting om ett visst kort man måste ta för att få köra bil. jag andas körkort, pratar om körkort, pluggar körkort, tänker på körkort, drömmer om körkort, har ångest över körkort & övnngskör i bil mest hela tiden. detta gör att jag tappar enormt mycket fokus från allting annat.



igår fick jag ett mycket välkommet sms från fina lisa som meddelade att hon nu var hemma & levande i linköping & kära trygga vidingsjö igen efter att blivit strandsatt nere i spanien. oron lättade då en aning när jag nu vet att hon är fem minuter ifrån mig ännu en gång. samtidigt lite ledsen över det faktum att jag har noll tid för att träffa henne (eller någon annan) för tillfället.

för övrigt känns det som jag tappar ord ännu en gång & vet inte riktigt vad jag ska berätta för er & vad som finns att berätta. jag kan dock informera om att jag har mycket fina & älskvärda människor runtomkring mig & sådant tycker jag måste vara värt någonting trots allt.

fortsätter nu att lyssna på p3 svea & tar sen ännu ett varv med den röda volvon i tätorten på en slätt.