pannkakshjärtat

kanske att man utmanar ödet lite när man spelar "jag är hos dig igen" med Lars, ensam i en tom lägenhet på sena söndagkvällen. 

på tal om lars så har vi beställt & hämtat ut våra biljetter. Nu ligger en orangegul sådan i ett kuvert på mitt rum. & tro mig, Det är lite värt att vara fattig när man vet vad som komma skall - den tionde december.



helgerna går alldeles för snabbt & söndag ger den där känslan av jag-måste-plugga-men-jag-vill-vill-vill-inte. Jag pussar på A istället. Talar om alla saker jag vill ha som jag inte kan få, som sommarlov, sedlar och tid till ord & meningar.   

i fredags dansade vi & mötte en hel drös med människor i vimlet på gatan som leder till ån. & äntligen fick vi till den där lyckade utekvällen vi så väl behövde. Igår blev det bilåkande med inslag av pojkar som tyckte vi borde koncentrera oss på bilarna istället för att skratta oss till utmattning.



jag har kammat ut tovan ur håret & upptäckt att sofia, vi glömde åka till järnvägsbron i somras ju. 

jag utmanar ödet, sätter på "jag är hos dig igen" för tredje gången. det är någonting i att bara vara jag, någonting med mörker, någonting med att framkalla en sorts ensamhet. Det är någonting i att veta om att sängen du ska sova i inatt är alldeles för stor, någonting i att höra tassar över golvet, någonting i tystnaden.

kanske offrar jag sömn för orden & meningarna, första gången den här terminen.