Alla ni som är som jag aldrig riktigt kommer se att den enda chans vi får är den vi får just nu.
solbränd, fräknig & alldeles förskräckligt glad är jag hemma igen efter några dagar på stinas land i loftahammar. tradition har det blivit men vi hade sjukt bra tur med vädret den här gången jämfört med ovädret vi råkade ut för förra året. det kunde inte blivit bättre & mina favoriter är guldvärda.
bilden är ifrån förra året, när vi besökte vis och hängde där för att senare åka båt hem genom natten.
snart är det bara en vecka kvar till det vi peppat för i nästan ett halvår. sofia räknade ut att jag, som var först med att köpa biljett, gjorde detta den förste februari. herrejisses vad tiden går fort & nu börjar man förstå att det faktiskt är på allvar.
sömn är längst ner på prioriteringslistan just nu & ikväll har jag blivit lovad en himlans massa bilåkande med grabbarna, varav en är lite extra fin, bra & allt sånt ni kan tänka er. nu vet ni!
