jag är lika vilsen & för att jag aldrig sa, åh jag fattar alltihop.
För första gången idag, på en cykeltur hem, la jag märke till de gulnade löven, i träden & på marken. förvånandsvärt nog tycker jag om det, en aning i hemlighet. till och med när det duggregnar till skolan kan jag inte förmå mig att ogilla sverige. jag fokuserar på regnovädret i spanien & trampar vidare istället.
jag vet däremot hur motsatsen känns, hur man cyklar fram & tillbaka på den där förbannade haningeleden varje morgon & aldrig riktigt ser någon mening i det. aldrig finner den gnista hopp inuti maggropen hur långt in man än letar, den gnista som fanns där förut.
jag har en vän som befinner sig precis där. hon tar tröst i min meningar från förra året & känner igen sig i dem, på gott & ont. det är där någonstans jag hittar min egna mening emellan vantklädda händer & strumpbeklädda ben. för hos någon gör mina ord skillnad, hos någon ger mina meningar en känsla av att det existerar hopp, även för dem.
själv har jag haltat runt i skolan & har för tillfället en fet fot & en smal. det handlar om ett sår på vänster ben som har blivit infekterat & gör ont. jag cyklar också fram & tillbaka på haningeleden med lars i öronen. för varje meter växer orden inuti mina öron.
& ja, det känns som att han fattar alltihop.
jag vet däremot hur motsatsen känns, hur man cyklar fram & tillbaka på den där förbannade haningeleden varje morgon & aldrig riktigt ser någon mening i det. aldrig finner den gnista hopp inuti maggropen hur långt in man än letar, den gnista som fanns där förut.
jag har en vän som befinner sig precis där. hon tar tröst i min meningar från förra året & känner igen sig i dem, på gott & ont. det är där någonstans jag hittar min egna mening emellan vantklädda händer & strumpbeklädda ben. för hos någon gör mina ord skillnad, hos någon ger mina meningar en känsla av att det existerar hopp, även för dem.
själv har jag haltat runt i skolan & har för tillfället en fet fot & en smal. det handlar om ett sår på vänster ben som har blivit infekterat & gör ont. jag cyklar också fram & tillbaka på haningeleden med lars i öronen. för varje meter växer orden inuti mina öron.
& ja, det känns som att han fattar alltihop.
Kommentarer
Trackback
