pannkakshjärtat

idag är det en vecka sedan vi kom hem ifrån självaste spanien, klassen & jag. exakt nu på ett ungefär befann vi oss vid folkunga skolans framsida. jag tror jag vågar hävda att jag var en av de lyckligaste för att få vara på svensk mark igen.



trots tårar, överflöd av alkohol & sömnbrist var resan såhär i efterhand väldigt värd. bara inslag som att stina ville visa sin såkallade manlighet vilket resulterade i glassplitter över hela rummet eller att vi fick springa genom calellas gator med vatten upp till knäna.

resan fick mig även att inse saker. saker om mig själv, om min klass, om mina vänner & framförallt om att vi nog har en av världens bästa mentorer.



det är svårt att minnas allting som man då tänkte "det här måste jag berätta."

ett urval: stina ville ha pommes men lyckades istället beställa in en skål med chips & kyparen undrade varför vi låg dubbelvikta av skratt i stolarna. Jag tappade min röst på måndagen & fick springa runt med ett block för att försöka ha någon sorts kommunikation med omvärlden.

nattklubbskvällen & jag lyckades nog samla på mig mest hawaii band av dem alla. calella, barcelona & hela vår studieresa bestod till mesta dels av mat & maten var mcdonalds. till frukost handlade det om nutella & te. camp nou var camp nou, anna & malina var i extas & de visade världens kassaste film.



resan till barcelona kan också beskrivas i ord som alldeles för mycket dötid, tågresor, "vad gör martin nu?" & "lalalala jag vet inte". det kan beskrivas i ömma fötter, bacardi breezer & nu ska här handlas alkohol. det kan beskrivas som "fan varför måste det regna så in i helvetes mycket för?" "det här är mina leggings" & att försöka få lite sömn överallt, närsomhelst & hursomhelst.

spanien för mig handlade också om telefonsamtal hem, om en kisse som saknade mig & bra människor som skrev fina ord i smsen & gjorde så jag ville gråta varje gång.

till slut avslutar jag väl med vad min farmor alltid brukar säga "borta bra men hemma alltid bäst."