pannkakshjärtat

jag ska försöka hålla ett peppande tal om hösten, till hösten, för mig själv & kanske till & med för någon av er.

Tyvärr är det svårt när jag för andra dagen i rad är blöt enda in till underkläderna när jag kliver innanför dörren hemma. det är svårt när jag tittar på bilder ifrån i somras & nästan kan känna lukten av sommarkvällarna. de luktar lite som varm hud, för söta drinkar & insjö vatten eller som avgaser, rekordelig päron cider & hultsfred. 

men mest av allt luktar Dem kvällarna som A;s t-shirt han glömt kvar i min soffa.



jag minns förra hösten när magvärken gått över & skolan försökte kväva oss. Vi tillbringade hundratals timmar i stinas hus, "kalla mig cp, kalla mig bög" blev slagorden & helgerna var skiten. tvättstugan blev stället-du-tillslut-alltid-hamnade-på & stina lyckades banka in i alla våra huvuden hakuna matata.

stinas hus ska säljas & jag kan inte låta bli att bli lite ledsen i ögat. vad vi tillbringat tid i det hus, vilka hemligheter som egentligen delats där & vad vi dansat, sjungit, skrikit, kysst, gråtit & skrattat där. förra hösten var det huset vår fristad mitt i allt ont. stina, jag tror ditt hus & du räddade oss, iallafall mig.  



det är klart jag & ni klarar en höst till. jag ska tvinga mig själv ännu en höst att njuta av gularödaoranga löv, jag ska åka till stockholm, jag ska fortsätta dansa, skrika, skratta, gråta, sjunga & förhoppningsvis kyssas. om nu inte i stinas hus så någon annanstans, kanske överallt.

jag har gummistövlar, te på lösvikt & hundra tusentals idéer i fingrarna. jag har en biljett till en lars winnerbäck konsert & hans nya skiva är redan beställd. jag har ett körkort, en ny symaskin & jag kommer klara mig. jag klarade förra hösten, jag klarar den här.