nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig, det kommer hända om det inte hänt (fyfan vad skönt.)
för några dagar sedan hade jag min såkallade see-you-later-never-goodbye-fest tillammans med några av de finaste människorna som finns i denna stad. trots skrämmande magvärk på dagen lyckades jag med hjälp av en mycket fin vän & massor knäckebröd genomföra festen. & lyckad, det blev den sannerligen.
ibland tänker jag att man måste resa bort oftare. för att förstå vilka det är som betyder någonting & vad som egentligen är viktigt. det är så lätt att glömma bort det, speciellt här emellan nästintill konstant magvärk & drömmar som bankar på dörren. & samtidigt som allt känns riktigt sorligt ibland, säger någonting inom mig att det är så otroligt viktigt att jag inte kan ge upp det.
medan regnet öser ner utanför fönster försöker jag rehabilitera min mage samtidigt som jag är usel på att packa & istället spenderar dagarna med att drömma mig iväg, titta på laguna beach & gå promenader som seriöst ger mig träningsvärk. som vanligt slår mitt gamla vanliga skjuta-upp-allt-i-sista-sekunden-jag in. det är nollningsvecka & jag spelar inte rollen som vare sig nolla eller fadder. jag spelar istället rollen av hon som på riktigt får valet att leva det liv hon själv vill leva. det liv som en nolla tror sig veta vad det handlar om, men inte har den blekaste aning. 
fast som nolla ska du ändå bara tänka på två saker. att de människor du umgås med första veckan inte nödvändigt vis måste vara dem du spenderar hela din gymnasietid med & att bara för att du klarade av den perfekta fyllan första helgen betyder inte det attt du är oövervinnerlig den nästa. (tro mig jag pratar från erfarenhet) 
