pannkakshjärtat

jag har utsikt över havet, nästan. mellan tallarna kan jag skymta vatten. jag har ett knarrigt golv, en knarrig säng & en välkomst matta vid dörren. allting knakar och knarrar här - så även jag. det känns lite som att jag bor vid världens ände.



livet går lite saktare i fårösund. jag vaknar alltid innan klockan ringer & bråkar med min rullgardin som inte vill som jag. vägen mellan internatet & skolan liknar mera en stig & i två dagar nu får jag hultsfredsvibbar. den där känslan man fick när man strosade iväg till bajamajorna på morgonen, exakt. det är fika mest hela tiden, pinsam tystnad man måste lära sig hantera & jag känner på mig att jag måste lära mig dricka kaffe (om magen & jag kan börja komma överens.)

efter en musikfattig sommar är det som att hösten exploderar (jo för jag har tagit på mig strumpbyxorna - det är höst nu.) det känns som att jag bara behöver gå två steg & eller öppna en ny internet sida för att finna någonting nytt. vilket är välbehövt & fint. 



där jag hänger min hatt, där är mitt hem.