Det vackraste väntar och gör ståtlig entré från ingenstans.
jag är sådär härligt förkyld trots att jag inte hinner att vara det. istället springer jag runt som en galen gnu i trean, skriver lister, samlar ihop musik, packar & hela tiden ligger en katt & glor på mig som att jag är smått dum i huvudet & sen gnider hon sig mot mitt huvud medan jag skriver.
& sen ringer jag desperata telefonsamtal till min pappa som alltid är konstigt tröstande på något vänster. 
igår fyllde min kära vän johan nitton år vilket i sin tur gjorde att jag & calle åkte dit & åt microvärmd tårta i köket tills klockan blev sen. han påstod att hans födelsedag kändes som en helt vanlig dag - vilket jag kan känna mig lite ledsen över. men min kära vän om några veckor är det tid för bryggor och glass igen & då kommer de där speciella dagar (eller så kommer dem redan om några dagar)
Precis som calle påstår - det är det spontana som är roligast.
förövrigt - jag är inte stina bakom en grön dörr längre. den är vit - som resten av hela områdets.
