pannkakshjärtat

mina dagar tillbringar jag i tätorten på en slätt. antingen ligger jag i en soffa i vasastan & skrattar åt saker som bara kan bli roliga när man är övertrött & druckit vingelvatten. eller så tar jag min måndagsklubb oskuld & ser lars winnerbäck på stångebro fältet för x gången (jag har tappat räkningen.) & nästa morgon kliver han förbi utanför på min gata & jag tassar ut i nattlinnet, smyger bakom de röda gamla soprummen. eller så sitter jag på en fin flickas veranda & pratar om hur allt ska bli & hur det är. 

jag cyklar hem barfota. till platsen där elljusspåren leder hem till middagstid. jag sitter på en bänk vid vidingsjö skolan antingen ensam eller med någon annan. reder ut & pusslar ihop. hemma. här där jag har mitt överfulla rum & asfaltsvägarna. dem som de river upp men som vi ändå kan utantill för dem sitter i fötterna, i benen.



vi har bokat båtbiljetterna nu. dit tre, hem två. & jag berättar om att "jag åker då & kommer hem . ." & sen stannar jag. för datumet för hemkomst är inte spikat, inte klarlagt. jag är så van vid att alltid komma hem. 

inatt. genom strågatan, ta genvägen vid kolonilotterna & mellan garagen. hemma. lämnar en vän som sakta men säkert bestämmer sig för att shulululu kan vara en bra hejdåfras. & konstaterar att nu, just nu & här, är allt nästan perfekt.