pannkakshjärtat

skrivbordet i vardagsrummet agerar fortfarande presentbord & är överfullt av små mjukisdjur & gulblå band. en sprucken gul ballong hänger i kedjan utanför dörren & blommorna har ännu inte vissnat. det är däremot det enda som skvallrar om vad som skedde förra fredagen.



på linköpings gator fortsätter lunket i samma takt som innan. den gula skolans fasader ser likadana ut som förut. skolgården är öde & solen skiner. ingen som inte var där kan ana att för bara några dagar sedan var skolgården full av paraplyer & flaken stod på rad, väntandes.

då var skolan fylld av höga röster, visselpipor, tutor & vita mössor sprang runt mest överallt. mellan husen & på gatorna ekade dunket från högtalarna & ramsorna fortsatte utan slut. För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra!



vem kan ana att för bara några fjuttiga dagar sen tog vi på oss mössorna på morgonen, suckade över regnet & greppade flaskan. vi skrek i aulan, skrek på skolgården & visade alla att fyfan vad vi är suveräna & det spelar ingen roll att det regnar för vi har mössor & ni har inte & det är allt som räknas, allt som betyder någonting.





"jag får fortfarande rysningar i kroppen & gåshud när jag nynnar på var är mössorna, shalalala."

på skylten hemma står en fyraåring med en vit mössa på huvudet. de säger att hon ser ut som lotta på bråkmakargatan & hon har ingen aning om vad den där mössan har för innebörd. ingenting anar hon om att femton år senare kommer hon stå på ett flak eller på en stol i aulan & skrika sig hes tillsammans med flera flera andra vita mössbärare.



det är bara några dagar sedan & för de flesta fortsätter livet precis som innan den där fredagen. sen finns det vi. vi som var där. vi som skrek oss hesa & ville visa hela världen vad vi klarat av. för oss kommer aldrig livet vara sig likt sen den fredagen & själv har jag någonstans förstått, jag har äntligen fått min egen vita mössa.